Nu har jag så läst runt på det finfina internäätet och fått reda på att när barn börjar gå eller liknande så kan de börja sova dåligt.
Kan nog stämma, jag har ju inte tidigare haft problem med att MT ställer sig i sängen, eller sätter sig för all del. För hon har ju liksom inte kunnat. Har hört de andra mammorna prata om det (för sisådär en 5-6 månader sedan =)) att barnen ställde sig på alla fyra eller satte sig på natten och sedan inte ville lägga sig igen. Eftersom MT inte kunnat sätta sig själv fören nu, och därmed heller inte kunnat ställa sig (eftersom hon inte kunde sätta sig... Logiskt) så har jag varit helt förskonad från den här typen av nattliga aktiviteter.
Nåja. Inte längre. Hon sätter sig, eller ställer sig och försöker jag lägga henne blir det skrik-och-panik-VM. Hon står som en sprättbåge i sängen och vrååååååålar. Det funkar heller inte med ramsa för hon blir bara ledsnare och argare ju längre tiden går. Antagligen kommer hon inte riktigt på hur hon ska lägga sig ner igen. Ibland, om man är riktigt snabb, kan man "lura" henne. Har hon bara hunnit upp på alla fyra kan jag ibland få henne att somna om lite lätt genom att lägga snutten över axeln på henne. Då blir hon så myssugen att hon liksom lägger sig på mage igen. Men har hon hunnit upp i sittande eller stående får jag antingen lägga henne och buffa i rumpan tills hon coolat ner sig tillräckligt för att somna, eller så måste jag ta in henne till min säng. Hon som aldrig sovit hos mig. Jag hoppas det går över, för hur mysigt jag än kan tycka att det är att ligga och snusa på henne så sover jag skitdåligt med henne i sängen.
Jaja, det boorde går över. Som allt annat.
Kan nog stämma, jag har ju inte tidigare haft problem med att MT ställer sig i sängen, eller sätter sig för all del. För hon har ju liksom inte kunnat. Har hört de andra mammorna prata om det (för sisådär en 5-6 månader sedan =)) att barnen ställde sig på alla fyra eller satte sig på natten och sedan inte ville lägga sig igen. Eftersom MT inte kunnat sätta sig själv fören nu, och därmed heller inte kunnat ställa sig (eftersom hon inte kunde sätta sig... Logiskt) så har jag varit helt förskonad från den här typen av nattliga aktiviteter.
Nåja. Inte längre. Hon sätter sig, eller ställer sig och försöker jag lägga henne blir det skrik-och-panik-VM. Hon står som en sprättbåge i sängen och vrååååååålar. Det funkar heller inte med ramsa för hon blir bara ledsnare och argare ju längre tiden går. Antagligen kommer hon inte riktigt på hur hon ska lägga sig ner igen. Ibland, om man är riktigt snabb, kan man "lura" henne. Har hon bara hunnit upp på alla fyra kan jag ibland få henne att somna om lite lätt genom att lägga snutten över axeln på henne. Då blir hon så myssugen att hon liksom lägger sig på mage igen. Men har hon hunnit upp i sittande eller stående får jag antingen lägga henne och buffa i rumpan tills hon coolat ner sig tillräckligt för att somna, eller så måste jag ta in henne till min säng. Hon som aldrig sovit hos mig. Jag hoppas det går över, för hur mysigt jag än kan tycka att det är att ligga och snusa på henne så sover jag skitdåligt med henne i sängen.
Jaja, det boorde går över. Som allt annat.
Lilla gumman. Känner igen så det skriker om det. När E lärde sig allt det där så blev läggningarna en mardröm. Fällde ner henne säkert hundra gånger varje kväll innan hon somnade. Trots att de är så trötta verkar det som om de inte kan sluta öva på det här nya. Det ger sig. Nu lägger hon sig, om jag ligger bredvid. Fast det har tagit två månader... Sova får vi göra när vi blir gamla ;-)
SvaraRaderaKram
/Sara