...att tillverka ett våffeljärn? Det ska göra en sak, nämligen bli tillräckligt varmt för att grädda våfflor. Nu har jag köpt och lämnat tillbaka två stycken! Båda fesgräddade degiga våfflor...
Vardagsmystik
Vardagsmystik
fredag 30 mars 2012
Kroppsvätskefest
Ja herregud ja...
Igår skull jag byta blöja.
Tar bort extremt kissig blöja, tvättar och låter henne ligga och lufta lite.
Hon kissar på skötbordet. Jaja, ingen biggy, viker handduken lite snyggt så hon inte blir blöt. Tvättar igen. Luftar lite. Sätter på ny blöja.
Hinner inte ut ur badrummet innan hon lägger värsta brakskiten. Går tillbaka till skötbordet. Tar bort bajsblöjan, tvättar, luftar.
Sätter på ny blöja. Hinner inte ens stänga den innan hon bajsar.
Slänger blöjan, tvättar.
Hon kräks på skötbordet.
Hon bajsar på skötbördet.
Sätter på ny blöja.
Klar!
Igår skull jag byta blöja.
Tar bort extremt kissig blöja, tvättar och låter henne ligga och lufta lite.
Hon kissar på skötbordet. Jaja, ingen biggy, viker handduken lite snyggt så hon inte blir blöt. Tvättar igen. Luftar lite. Sätter på ny blöja.
Hinner inte ut ur badrummet innan hon lägger värsta brakskiten. Går tillbaka till skötbordet. Tar bort bajsblöjan, tvättar, luftar.
Sätter på ny blöja. Hinner inte ens stänga den innan hon bajsar.
Slänger blöjan, tvättar.
Hon kräks på skötbordet.
Hon bajsar på skötbördet.
Sätter på ny blöja.
Klar!
onsdag 28 mars 2012
Den braiga gårdagen och den konstiga dagen
Igår var verkligen en toppendag! MT var hyfsat glad hela dagen, jag hade FL-mammor över på fika och hon sov sig igenom alltihopa =) Dessutom somnade hon liggandes i sitt babynest! Alltså, jag vaggade henne inte till sömns, seger! Under promenaden till affären vaknade hon (som vanligt) i vagnen och vart ledsen. Så jag testade att sätta henne i sjalen, det har inte fungerat alls tidigare, men nu gick det! Två gånger! Hon somnade i den.
Sedan höll hon sig nöjd och glad hela dagen. Jag hade skickat hem mamma-mor för att sova hemma och natten gick också bra. Hon vaknade som vanligt med 2,5-3 timmars mellanrum, men somnade om hyfsat fort efter amning och blöjbyte. Vi sov till sju!
Hon har dessutom börjat försöka ta i saker. Jag har ett babygym från IKEA (samma som i Tele2-reklamen ni vet, "Wheres dady? In the Samsung phoone!!"), på sidorna sitter saker man kan snurra på och hon är väldigt förtjust i den som är röd och gul. Igår lyckades hon dunka till den flera gånger så den snurrade. Hon såg lika fashinerad ut varje gång =)
Dagen idag har varit lite konstig, men väldigt vilsam. Hon har typ sovit hela dagen. Kanske varit vaken någon timme vid 2-3 tillfällen, men i övrigt bara sovit, ätit och blivit bytt på. Ja, vi har badat också, för hon började lukta lite skumt av kräk och annat skoj. Nu sover hon igen... Vi får la se hur natten blir, om hon tänker vara vaken hela tiden. Jag går nog och lägger mig ganska tidigt om hon fortsätter så här. För säkerhets skull. Så jag kan kliva upp med ett leende (NOT =)) klockan tre om det krävs.
Mamma har beordrats sova hemma i natt också, TVÅ nätter själv =) Utmaning. Vi får se hur det går. Meddelar imorgon.
Sedan höll hon sig nöjd och glad hela dagen. Jag hade skickat hem mamma-mor för att sova hemma och natten gick också bra. Hon vaknade som vanligt med 2,5-3 timmars mellanrum, men somnade om hyfsat fort efter amning och blöjbyte. Vi sov till sju!
Hon har dessutom börjat försöka ta i saker. Jag har ett babygym från IKEA (samma som i Tele2-reklamen ni vet, "Wheres dady? In the Samsung phoone!!"), på sidorna sitter saker man kan snurra på och hon är väldigt förtjust i den som är röd och gul. Igår lyckades hon dunka till den flera gånger så den snurrade. Hon såg lika fashinerad ut varje gång =)
Dagen idag har varit lite konstig, men väldigt vilsam. Hon har typ sovit hela dagen. Kanske varit vaken någon timme vid 2-3 tillfällen, men i övrigt bara sovit, ätit och blivit bytt på. Ja, vi har badat också, för hon började lukta lite skumt av kräk och annat skoj. Nu sover hon igen... Vi får la se hur natten blir, om hon tänker vara vaken hela tiden. Jag går nog och lägger mig ganska tidigt om hon fortsätter så här. För säkerhets skull. Så jag kan kliva upp med ett leende (NOT =)) klockan tre om det krävs.
Mamma har beordrats sova hemma i natt också, TVÅ nätter själv =) Utmaning. Vi får se hur det går. Meddelar imorgon.
tisdag 27 mars 2012
Bra dag!
Idag har varit en riktigt bra dag! Bästa sedan hon föddes tror jag =) Hoppas natten blir lika grym! Skriver mer imorgon. Nu ska jag försöka sova!
gårdagen och natten...
Ja herregud... Vilket dygn.
Dagen började hyfsat. Jag och MT ammade vid sju-rycket, sedan somnade vi om i 45 minuter eller så. Vid halv elva skulle vi vara på BVC. Inte populärt att åka vagn vaken, som vanligt. Så väl på BVC har mamma lätt svettpanik och kastar alla saker på golvet innanför dörren, byter snabbt blöja och ammar öppet inför hela väntrummet (vem bryr sig liksom när bebisen skriker sig fördärvad). Övriga bebisar sover eller ligger fint i sina vagninsattser och mammorna glor lite på svettiga, rödflammiga paret i soffan. Inne hos BVC-damen blir MT glad igen. En fin mobil ovanför skötbordet lockade till lite prat och nöjda miner.
Utslagen ska behandlas med fuktgivande salva och sedan blir det återbesök nästa vecka. Hon väger numer 4010 gram! Mitt lilla fetto =) Hon har alltså lagt på sig sisådär 37 % av sin födelsevikt på fem veckor.
Eftermiddagen gick fint, hon var tom på riktigt bra humör! Tjohoo! Fram till halv sex alltså...
Då kolik-skriket satte igång. Det är verkligen hemskt att se paniken i hennes ögon och man kan inte göra någonting förutom att vagga. Vid åtta dyker mamma äntligen upp och kan ta över en stund. Jag kan laga lite mat och äta för första gången sedan tolvtiden. Vid nio däckar hon av utmattning efter att ha ätit.
Vid 22 går jag och lägger mig och mamma sitter kvar i soffan och låter MT sova i famnen. Jag får sova ca 2 timmar. Vid tolv kommer mamma in med henne för att hon ska ammas.
00.00-00.45: Ammar, byter och försöker söva om, hon vill inte bli nedlagd
00.45-02.00: Halvligger med MT i famnen och slumrar lite
02.00-02.30: Lägger henne bredvid mig, YES, hon köper det. Får sova 30 minuter ungefär
02.30-03.00: MT börjar vakna-gny men sover en halvtimme till. Jag power-nappar lite mellan gnyendena.
03.00-04.30: Ammar, byter, ammar andra sidan. Hon börjar somna om... Hon bajsar... Tusan också. Upp och byter, MT klarvaken, snackar med Björnen på skötbordet. Vägrar sonmna om. Skriker av övertrötthet hela tiden nästan. Klockan fyra rapar hon och får hicka... Neeej! Vill inte amma bort hickan eftersom hon är lite kolikig.
Bajsar igen... Jag byter
04.30: Stackars mamma kommer upp, kan förstås inte sova i skriken. Hon tar över och jag går, med dåligt samvete, och lägger mig. Somnar rätt fort. Lilla mamma som jobbar!
06.15: Vaknar av gnyenden, kliver upp och tar över så mamma kan göra sig iordning för jobbet.
Japp, det var vårt dygn. Vi hoppas hon får må bättre det här dygnet. Både för hennes, mammas och mormors skull.
Jag har skickat iväg ett mail till en akupunktör för att kolla om vi kan få komma dit med henne.
jag är beredd att prova allt (samt helgonförklara alla föräldrar med "riktiga" kolikbarn)
Dagen började hyfsat. Jag och MT ammade vid sju-rycket, sedan somnade vi om i 45 minuter eller så. Vid halv elva skulle vi vara på BVC. Inte populärt att åka vagn vaken, som vanligt. Så väl på BVC har mamma lätt svettpanik och kastar alla saker på golvet innanför dörren, byter snabbt blöja och ammar öppet inför hela väntrummet (vem bryr sig liksom när bebisen skriker sig fördärvad). Övriga bebisar sover eller ligger fint i sina vagninsattser och mammorna glor lite på svettiga, rödflammiga paret i soffan. Inne hos BVC-damen blir MT glad igen. En fin mobil ovanför skötbordet lockade till lite prat och nöjda miner.
Utslagen ska behandlas med fuktgivande salva och sedan blir det återbesök nästa vecka. Hon väger numer 4010 gram! Mitt lilla fetto =) Hon har alltså lagt på sig sisådär 37 % av sin födelsevikt på fem veckor.
Eftermiddagen gick fint, hon var tom på riktigt bra humör! Tjohoo! Fram till halv sex alltså...
Då kolik-skriket satte igång. Det är verkligen hemskt att se paniken i hennes ögon och man kan inte göra någonting förutom att vagga. Vid åtta dyker mamma äntligen upp och kan ta över en stund. Jag kan laga lite mat och äta för första gången sedan tolvtiden. Vid nio däckar hon av utmattning efter att ha ätit.
Vid 22 går jag och lägger mig och mamma sitter kvar i soffan och låter MT sova i famnen. Jag får sova ca 2 timmar. Vid tolv kommer mamma in med henne för att hon ska ammas.
00.00-00.45: Ammar, byter och försöker söva om, hon vill inte bli nedlagd
00.45-02.00: Halvligger med MT i famnen och slumrar lite
02.00-02.30: Lägger henne bredvid mig, YES, hon köper det. Får sova 30 minuter ungefär
02.30-03.00: MT börjar vakna-gny men sover en halvtimme till. Jag power-nappar lite mellan gnyendena.
03.00-04.30: Ammar, byter, ammar andra sidan. Hon börjar somna om... Hon bajsar... Tusan också. Upp och byter, MT klarvaken, snackar med Björnen på skötbordet. Vägrar sonmna om. Skriker av övertrötthet hela tiden nästan. Klockan fyra rapar hon och får hicka... Neeej! Vill inte amma bort hickan eftersom hon är lite kolikig.
Bajsar igen... Jag byter
04.30: Stackars mamma kommer upp, kan förstås inte sova i skriken. Hon tar över och jag går, med dåligt samvete, och lägger mig. Somnar rätt fort. Lilla mamma som jobbar!
06.15: Vaknar av gnyenden, kliver upp och tar över så mamma kan göra sig iordning för jobbet.
Japp, det var vårt dygn. Vi hoppas hon får må bättre det här dygnet. Både för hennes, mammas och mormors skull.
Jag har skickat iväg ett mail till en akupunktör för att kolla om vi kan få komma dit med henne.
jag är beredd att prova allt (samt helgonförklara alla föräldrar med "riktiga" kolikbarn)
söndag 25 mars 2012
Hejhå...
...vad jag är dålig på att skriva nu. Och då har mamma varit ledig med oss hela veckan.
Ska försöka bättra mig framöver =)
Det går bättre och bättre, tycker jag iaf tills jag läser andra nyföddhetsbloggar och inlägg i de BF-trådar jag hängt i på FL. Då verkar alla ha mönsterbebisar som är glada, sover och trivs i sitt babygym. Alla är over the moon lyckliga och aldrig någonsin frustrerade när bebisen inte sover och bara skriker.
Måste sluta läsa. För MT är ju som sagt ingen mönsterbebis. Hon är världens bästa bebis för mig, för hon är MIN bebis. Hon är sötast i världen när hon ler eller gör underbara miner. Jag älskar henne. Men hon sover sisådär och är gråtig och gnällig en stor del av vakentiden under eftermiddagar och kvällar. Men både jag och mamma har lärt oss hantera det bättre, vi vet ungefär vad som fungerar för att lugna henne. Den förhatliga hickan botas bäst med amning.
När MT är ledsen hela tiden så får jag för mig att jag är världens sämsta mamma. Uppenbarligen kan ju alla andra hålla sina bebisar glada och nöjda. Nu vet jag ju egentligen att det inte är sant. Att antingen har bloggarna och folket på FL den samlade skaran extremt lättsamma bebisar i Sverige idag, eller så förskönar de när de skriver.
Nåja, JAG tycker iaf att det går bättre! Hon är glad på förmiddagarna =) Sover hyfsat på nätterna även om hon fortfarande vill äta lite för tätt för att jag ska få någon kvalitetssömn, men det går lättare att hantera nu. Det är som att jag vant mig vid det här nya sömnmönstret.
Hon gillar fortfarande inte att vara vaken någon annanstans än i famnen för det mesta, så barnvagnsprommenader och fikor får gå fort och tajmas bra =) Blir bättre när hon accepterar Babybjörn-selen. Vi håller på och skolar in henne, även om det inte går toppen än så länge =)
Igår var vi på landet och hon blev så övergullad av alla människor att hon var nära nog hysterisk när vi kom hem.Vart nog lite mycket intryck. Men vi ska hänga där en hel del i sommar, så det är bara att vänja henne vid det =)
Ny vecka.
BVC imorgon för att utröna om de miljoner utlsag hon fått på hals, nacke och i ansiktet är hormonprickar eller om hon är allergisk mot något...
Ska försöka bättra mig framöver =)
Det går bättre och bättre, tycker jag iaf tills jag läser andra nyföddhetsbloggar och inlägg i de BF-trådar jag hängt i på FL. Då verkar alla ha mönsterbebisar som är glada, sover och trivs i sitt babygym. Alla är over the moon lyckliga och aldrig någonsin frustrerade när bebisen inte sover och bara skriker.
Måste sluta läsa. För MT är ju som sagt ingen mönsterbebis. Hon är världens bästa bebis för mig, för hon är MIN bebis. Hon är sötast i världen när hon ler eller gör underbara miner. Jag älskar henne. Men hon sover sisådär och är gråtig och gnällig en stor del av vakentiden under eftermiddagar och kvällar. Men både jag och mamma har lärt oss hantera det bättre, vi vet ungefär vad som fungerar för att lugna henne. Den förhatliga hickan botas bäst med amning.
När MT är ledsen hela tiden så får jag för mig att jag är världens sämsta mamma. Uppenbarligen kan ju alla andra hålla sina bebisar glada och nöjda. Nu vet jag ju egentligen att det inte är sant. Att antingen har bloggarna och folket på FL den samlade skaran extremt lättsamma bebisar i Sverige idag, eller så förskönar de när de skriver.
Nåja, JAG tycker iaf att det går bättre! Hon är glad på förmiddagarna =) Sover hyfsat på nätterna även om hon fortfarande vill äta lite för tätt för att jag ska få någon kvalitetssömn, men det går lättare att hantera nu. Det är som att jag vant mig vid det här nya sömnmönstret.
Hon gillar fortfarande inte att vara vaken någon annanstans än i famnen för det mesta, så barnvagnsprommenader och fikor får gå fort och tajmas bra =) Blir bättre när hon accepterar Babybjörn-selen. Vi håller på och skolar in henne, även om det inte går toppen än så länge =)
Igår var vi på landet och hon blev så övergullad av alla människor att hon var nära nog hysterisk när vi kom hem.Vart nog lite mycket intryck. Men vi ska hänga där en hel del i sommar, så det är bara att vänja henne vid det =)
Ny vecka.
BVC imorgon för att utröna om de miljoner utlsag hon fått på hals, nacke och i ansiktet är hormonprickar eller om hon är allergisk mot något...
tisdag 20 mars 2012
Barnbidrag
Skum känsla =) Har fått "mitt" första barnbidrag utbetalat.
Stort
Sedan attackbajsade MT på mamma idag. Hahahaa =) Säkert 30 cm lyckades hon klämma iväg bajsstrålen. Plafs... Mitt på jeansen. Tur att vi har samma storlek ungefär.
Stort
Sedan attackbajsade MT på mamma idag. Hahahaa =) Säkert 30 cm lyckades hon klämma iväg bajsstrålen. Plafs... Mitt på jeansen. Tur att vi har samma storlek ungefär.
Det knallar på
Japp, det knallar på.
Mamma-bästa-mamma har tagit semester den här veckan och är hemma med mig.
MT är kanske inte vad man skulle kalla en "lätt" bebis. Hon är rätt missnöjd mesta delen av tiden hon inte sover. Så det blir mycket bärande, vaggande och sjungande (hon diggar min sångröst tydligen, är ju bara att passa på och njuta. Sannolikheten att hon kommer fortsätta göra det är rätt liten =))
Hon gillar nallen vi har på skötbordet, den snackar hon med nästan varje gång hon ligger där. Dessutom har hon börjat sträcka sig efter saker. Det går inte toppen, men det är absolut skillnad.
Nätterna är lotteri där första pris är tre timmars sammanhängande sömn (händer kanske någon gång i veckan, vid ett tillfälle =))
Men när mamma är här är det inga problem. Jag börjar förstå poängen med att vara två när man får barn.
Men det går bättre och bättre. Man lär ju känna henne. Börjar ana varför hon är ledsen ibland. Senaste insikten är att hon lätt blir övertrött. När hon varit vaken i ca två timmar är det bra om man försöker (tvångs)söva henne. Även om hon protesterar högljutt! Det gör hon när hon ska vakna också. Gillar inte att somna, gillar inte att vakna. Men gillar att sova =) I alla fall på dagarna.
Hon har börjat ligga mer själv nu också, på en filt på golvet. Där kan hon ligga och vara hyfsat nöjd i säkert 20 minuter emellanåt. Men får ju prata med henne förstås, men man måste inte gå runt och vagga henne.
Jag jobbar på min barnsångsrepertoar, någon som sitter och klämmer på en bra Spotify-lista?
Mamma-bästa-mamma har tagit semester den här veckan och är hemma med mig.
MT är kanske inte vad man skulle kalla en "lätt" bebis. Hon är rätt missnöjd mesta delen av tiden hon inte sover. Så det blir mycket bärande, vaggande och sjungande (hon diggar min sångröst tydligen, är ju bara att passa på och njuta. Sannolikheten att hon kommer fortsätta göra det är rätt liten =))
Hon gillar nallen vi har på skötbordet, den snackar hon med nästan varje gång hon ligger där. Dessutom har hon börjat sträcka sig efter saker. Det går inte toppen, men det är absolut skillnad.
Nätterna är lotteri där första pris är tre timmars sammanhängande sömn (händer kanske någon gång i veckan, vid ett tillfälle =))
Men när mamma är här är det inga problem. Jag börjar förstå poängen med att vara två när man får barn.
Men det går bättre och bättre. Man lär ju känna henne. Börjar ana varför hon är ledsen ibland. Senaste insikten är att hon lätt blir övertrött. När hon varit vaken i ca två timmar är det bra om man försöker (tvångs)söva henne. Även om hon protesterar högljutt! Det gör hon när hon ska vakna också. Gillar inte att somna, gillar inte att vakna. Men gillar att sova =) I alla fall på dagarna.
Hon har börjat ligga mer själv nu också, på en filt på golvet. Där kan hon ligga och vara hyfsat nöjd i säkert 20 minuter emellanåt. Men får ju prata med henne förstås, men man måste inte gå runt och vagga henne.
Jag jobbar på min barnsångsrepertoar, någon som sitter och klämmer på en bra Spotify-lista?
fredag 16 mars 2012
Minifom och jag är bästisar
Japp, inatt och idag har vi kört Minifom. Sedan skippade jag det EN gång nu på kvällen och tio minuter senare börjar hon panikskrika igen. I med dropparna och efter ytterligare tio minuter en kvart slutar det.
Ska aldrig skippa dem igen!
Ska aldrig skippa dem igen!
torsdag 15 mars 2012
Jag tror hon kan ha kolik...
Det är INTE roligt. Hon sover, äter och skriker. Idag har vi fått korta stunder då hon varit nöjd men större delen av vakentiden gallskriker hon. Panikskriker. Och det är så oerhört jobbigt. Mest för att man är så himla maktlös. Hon har ont och har panik och inget jag gör hjälper. Jag känner mig som världens sämsta mamma någonsin.
Tillslut går jag omkring med hörselkåporna på och vaggar, och vaggar, och vaggar. Korta stunder blir hon lugn. Sedan sätter det igång igen. Tänk om hon har kolik. Tänk om det inte går över förens om två månader. Hur ska det gå?
Nu har mamma kommit. MT har ammat och är för tillfället ganska lugn. Hoppas det går över snart.
Hoppas
Hoppas
Hoppas
Nu får hon Miniform och jag ger massage.
Tillslut går jag omkring med hörselkåporna på och vaggar, och vaggar, och vaggar. Korta stunder blir hon lugn. Sedan sätter det igång igen. Tänk om hon har kolik. Tänk om det inte går över förens om två månader. Hur ska det gå?
Nu har mamma kommit. MT har ammat och är för tillfället ganska lugn. Hoppas det går över snart.
Hoppas
Hoppas
Hoppas
Nu får hon Miniform och jag ger massage.
tisdag 13 mars 2012
Uppdaterar inte så ofta inte...
Nä, jag är rätt kass på att uppdatera bloggen. Sorry. Får se om jag blir bättre eller om det blir som med många andra gravidbloggar-som- blivit- bebisloggar jag följt.
Tänkte innan hon kom att jag minsann skulle skriva som vanligt.
Haha!
Det är helt fashinerande hur en så liten person kan ta så mycket tid! De stunder hon sover passar man på att städa, laga mat, betala räkningar, tvätta kläder osv. Är man dessutom ute och går en del av tiden så blir det inte så mycket över. Nu är dessutom mamma här på kvällarna så jag misstänker att det bli ÄNNU mindre när hon slutar med det. Men jag kämpar på så länge det går =) Hoppas ni har överseende.
MT har humör. Sista dagarna är hon inte alls nöjd när jag är ute heller. Igår var jag på prommis med ex-preggo-polaren. Efter någon timme vaknade hon och var helt skogstokig. Så länge jag ammar är det ok, men sedan är det KATASTROF i MTs värld. Hon skriker, och skriker, och skriker. Jag får bära och vagga och sjunga och gunga. Men inget är riktigt bra. Så då får man åka hem igen =)
Samma idag, skulle till BVC och mötte upp en kompis innan för fika. Gick bra i sådär en 45 minuter. Sedan upprepade sig gårdagens skrikfest. Och det är inte roligt. Det skär i mamma-hjärtat när hon blir sådär ledsen. För det är ju mitt fel. Att jag vill ut och göra saker fast hon trivs bäst hemma. Känns kluvet. För jag känner att jag behöver de här utflykterna för att må bra. Glad mamma, glad bebis tänker jag. Men jag börjar tvivla på det. Jag tror det är tvärt om. Glad bebis, glad mamma. Så jag får nog skippa utflykterna. Iaf de som överstiger 45 minuter, en timme sådär. Korta utflykter. Bara titta lite på folk eller få lite sol. Sedan kanske det går bättre igen om några veckor.
Jag får prata i telefon med folk istället. Och mamma lär ju fortsätta kika förbi några gånger i veckan. Även efter det att hon slutat bo här.
BVC-besöket gick bra annars. Hon väger nu 3615 gram och är 53 cm lång. Huvudomfånget är 35 cm. Hon följer sina kurvor fint, kissade ordentligt på skötbordet och gallskrek lite när kläderna åkte av. BVC-kvinnan konstaterade även hon att MT har humör. Vi pratade även lite om mina känslor. Eller rättare sagt bristen på känslor (enligt mig). Det är ju absolut inte så att jag inte har några känslor för henne. För det har jag verkligen! Jag vill att hon ska ha det bästa, jag vill att hon ska må bra. Jag tycker hon är sjukt söt och gör de gulligaste minerna i världen. Men jag är inte sådär superlycklig som folk verkar vara. Men det har jag ju redan skrivit om och fått mycket fin och vettig feedback på. I vilket fall tyckte BVC-damen att det verkade rätt normalt, men om det inte blivit bättre om två veckor ska jag få prata med en psykolog som de har kopplat till mottagningen. Så det känns bra.
Nätterna är fortfarande desamma. Sover 1,5 timme i stöten i snitt (sedan vaken 30 minuter till en timme). Men på helgerna låter mamsen mig sova några timmar på morgonen. Det funkar. Jag är helt ok på dagarna. Nu testar vi lite olika varianter som jag fått tips om från proffsmammorna jag har runt omkring mig (TACK!). Men hon är lite liten än för att det ska gå att få till så mycket rutiner.
Så livet knallar på, jag börjar vänja mig =) Det blir bättre dag för dag! Men jag längtar tills hon börjar le och skratta. Och sova bättre!
Kram
Tänkte innan hon kom att jag minsann skulle skriva som vanligt.
Haha!
Det är helt fashinerande hur en så liten person kan ta så mycket tid! De stunder hon sover passar man på att städa, laga mat, betala räkningar, tvätta kläder osv. Är man dessutom ute och går en del av tiden så blir det inte så mycket över. Nu är dessutom mamma här på kvällarna så jag misstänker att det bli ÄNNU mindre när hon slutar med det. Men jag kämpar på så länge det går =) Hoppas ni har överseende.
MT har humör. Sista dagarna är hon inte alls nöjd när jag är ute heller. Igår var jag på prommis med ex-preggo-polaren. Efter någon timme vaknade hon och var helt skogstokig. Så länge jag ammar är det ok, men sedan är det KATASTROF i MTs värld. Hon skriker, och skriker, och skriker. Jag får bära och vagga och sjunga och gunga. Men inget är riktigt bra. Så då får man åka hem igen =)
Samma idag, skulle till BVC och mötte upp en kompis innan för fika. Gick bra i sådär en 45 minuter. Sedan upprepade sig gårdagens skrikfest. Och det är inte roligt. Det skär i mamma-hjärtat när hon blir sådär ledsen. För det är ju mitt fel. Att jag vill ut och göra saker fast hon trivs bäst hemma. Känns kluvet. För jag känner att jag behöver de här utflykterna för att må bra. Glad mamma, glad bebis tänker jag. Men jag börjar tvivla på det. Jag tror det är tvärt om. Glad bebis, glad mamma. Så jag får nog skippa utflykterna. Iaf de som överstiger 45 minuter, en timme sådär. Korta utflykter. Bara titta lite på folk eller få lite sol. Sedan kanske det går bättre igen om några veckor.
Jag får prata i telefon med folk istället. Och mamma lär ju fortsätta kika förbi några gånger i veckan. Även efter det att hon slutat bo här.
BVC-besöket gick bra annars. Hon väger nu 3615 gram och är 53 cm lång. Huvudomfånget är 35 cm. Hon följer sina kurvor fint, kissade ordentligt på skötbordet och gallskrek lite när kläderna åkte av. BVC-kvinnan konstaterade även hon att MT har humör. Vi pratade även lite om mina känslor. Eller rättare sagt bristen på känslor (enligt mig). Det är ju absolut inte så att jag inte har några känslor för henne. För det har jag verkligen! Jag vill att hon ska ha det bästa, jag vill att hon ska må bra. Jag tycker hon är sjukt söt och gör de gulligaste minerna i världen. Men jag är inte sådär superlycklig som folk verkar vara. Men det har jag ju redan skrivit om och fått mycket fin och vettig feedback på. I vilket fall tyckte BVC-damen att det verkade rätt normalt, men om det inte blivit bättre om två veckor ska jag få prata med en psykolog som de har kopplat till mottagningen. Så det känns bra.
Nätterna är fortfarande desamma. Sover 1,5 timme i stöten i snitt (sedan vaken 30 minuter till en timme). Men på helgerna låter mamsen mig sova några timmar på morgonen. Det funkar. Jag är helt ok på dagarna. Nu testar vi lite olika varianter som jag fått tips om från proffsmammorna jag har runt omkring mig (TACK!). Men hon är lite liten än för att det ska gå att få till så mycket rutiner.
Så livet knallar på, jag börjar vänja mig =) Det blir bättre dag för dag! Men jag längtar tills hon börjar le och skratta. Och sova bättre!
Kram
torsdag 8 mars 2012
Min räddande ängel
Kan inte säga det nog många gånger. Mamma är min räddande ängel. Som kommer varje kväll fast hon jobbar och löser av mig lite med gungandet och pratandet. Jag får tid att slänga in en tvätt, städa upp lite, äta i lugn och ro och vila armarna lite. Som går upp och byter blöjor efter jag ammat flera gånger varje natt och sedan går upp klockan sex för att åka till jobbet.
MT sover som en gudinna på dagarna. Säkert fyra timmar i stöten ibland. Sedan är hon vaken i kanske 30-45 minuter. Under den tiden är det svårt att hålla henne nöjd. Ibland får man ett litet leende och hon ser nöjd och glad ut och man känner sån lättnad och lycka. Men större delen av tiden skrynklar hon ihop sitt lilla ansikte och viftar argt med sina mini-nävar, råkar riva sig i ansiktet och antingen gallskriker eller gnäller lite. Då känner man sig som världens sämsta mamma. Som inte fattar vad hon vill ha för att bli glad. Förhoppningsvis blir hon nöjdare när hon blir lite äldre.
Hoppas jag
Verkligen
Eller att jag lär mig vad hon vill. För man vill ju inget annat än att hon ska vara nöjd och tillfreds! Det är ju liksom mitt viktigaste jobb just nu!
Nätterna är fortfarande tröttsamma. Sover sällan mer än max 2 timmar i stöten. Och vid några tillfällen under natten ligger hon och gnyr i sömnen och man vaggar och vaggar, halvt medvetslös av trötthet. Somnar nästan när jag ammar. Sitter och nickar till.
När morgonen gryr känns det bättre. Då är världen lättare och ljusare och jag sitta och beundra mitt lilla mirakel som hon förtjänar =)
Det står att de små bebisarna oftast hittar en mer normal dygnsrytm inom 6-8 veckor. Hoppas, hoppas!
Imorgon är det fika med lite tjejer från Femmis för första gången. Ska bli intressant och förhoppningsvis är både jag och MT nöjda när vi åker därifrån!
MT sover som en gudinna på dagarna. Säkert fyra timmar i stöten ibland. Sedan är hon vaken i kanske 30-45 minuter. Under den tiden är det svårt att hålla henne nöjd. Ibland får man ett litet leende och hon ser nöjd och glad ut och man känner sån lättnad och lycka. Men större delen av tiden skrynklar hon ihop sitt lilla ansikte och viftar argt med sina mini-nävar, råkar riva sig i ansiktet och antingen gallskriker eller gnäller lite. Då känner man sig som världens sämsta mamma. Som inte fattar vad hon vill ha för att bli glad. Förhoppningsvis blir hon nöjdare när hon blir lite äldre.
Hoppas jag
Verkligen
Eller att jag lär mig vad hon vill. För man vill ju inget annat än att hon ska vara nöjd och tillfreds! Det är ju liksom mitt viktigaste jobb just nu!
Nätterna är fortfarande tröttsamma. Sover sällan mer än max 2 timmar i stöten. Och vid några tillfällen under natten ligger hon och gnyr i sömnen och man vaggar och vaggar, halvt medvetslös av trötthet. Somnar nästan när jag ammar. Sitter och nickar till.
När morgonen gryr känns det bättre. Då är världen lättare och ljusare och jag sitta och beundra mitt lilla mirakel som hon förtjänar =)
Det står att de små bebisarna oftast hittar en mer normal dygnsrytm inom 6-8 veckor. Hoppas, hoppas!
Imorgon är det fika med lite tjejer från Femmis för första gången. Ska bli intressant och förhoppningsvis är både jag och MT nöjda när vi åker därifrån!
onsdag 7 mars 2012
Och sedan...
Plötsligt så kommer de där perfekta ögonblicken, när jag går runt med henne i min fina, soliga lägenhet. Efter en lång promenad. Hon ler lite i sömnen och det bara slår mig. Hon är min! Vi hör ihop. För resten av livet.
Så blir man alldeles varm i hela hjärtat.
Fler såna stunder!
Så blir man alldeles varm i hela hjärtat.
Fler såna stunder!
Man ska inte ropa hej...
Nä, natten mellan söndag och måndag var veckans bästa. Efter det har det varit mycket kink och gnöl både på kvällar och nätter. Men fantastiska mamsen har fortsatt bo hos mig, även om hon åker till jobbet sedan. Så det går bra. Inatt har jag nog sovit över sex timmar. Inte i sträck förstås, men ändå! Jag känner mig mega-pigg idag!
Jag försöker säga till mamma hela tiden att det är helt ok om hon vill sova hemma, men hon säger att det är så kort period nu när det är riktigt jobbigt och att hon inte behöver så mycket sömn. Så hon stannar.
Och jag är så tacksam!
Inte bara för hjälpen, utan även för sällskapet.
Jag trodde aldrig att den mentala omställningen skulle bli så stor! Jag antar att vissa har lättare att göra den än andra. Och jag kan vara grymt avundsjuk på dem som bara avgudar sin lilla och hela det nya livet direkt. Jag hör tydligen inte till den skaran och det är bara att gilla läget. Jag behöver tydligen en omställningsperiod. Till viss del tror jag det beror på mitt stora sömnbehov, och bristen därav just nu. Men jag tror också det har att göra med det faktum att jag hade så oerhört svårt att ta in att det bodde en liten människa i min mage. Jag har fortfarande svårt att ta in att hon är min och kommer stanna med mig för evigt!
Men det blir bättre och bättre varje dag. Det sjunker in mer och mer. Och jag hoppas att jag om några månader kommer ha kommit till det stadium vissa verkar hamna i redan på BB. Den totala lyckan över den vändning mitt liv tagit. För jag tror jag är på väg dit.
Jag skäms och det känns oerhört jobbigt att skriva sådana här inlägg. Jag kan känna mig som en usel mamma som inte direkt uppskattar det som hänt fullständigt och totalt. Men och andra sidan är det väl ingen större idé att jag rackar ner på mig själv för att jag behöver lite mer tid. Då mår jag ju bara ännu sämre. Ska prata med min BVC-tant nästa vecka och se om man kan få någon att prata med några gånger. Skulle vara skönt att bolla lite kring de här tankarna och känslorna.
Men hon är världens finaste =) Och nu ska vi snart ut och gå i finvädret.
Kram på er
Jag försöker säga till mamma hela tiden att det är helt ok om hon vill sova hemma, men hon säger att det är så kort period nu när det är riktigt jobbigt och att hon inte behöver så mycket sömn. Så hon stannar.
Och jag är så tacksam!
Inte bara för hjälpen, utan även för sällskapet.
Jag trodde aldrig att den mentala omställningen skulle bli så stor! Jag antar att vissa har lättare att göra den än andra. Och jag kan vara grymt avundsjuk på dem som bara avgudar sin lilla och hela det nya livet direkt. Jag hör tydligen inte till den skaran och det är bara att gilla läget. Jag behöver tydligen en omställningsperiod. Till viss del tror jag det beror på mitt stora sömnbehov, och bristen därav just nu. Men jag tror också det har att göra med det faktum att jag hade så oerhört svårt att ta in att det bodde en liten människa i min mage. Jag har fortfarande svårt att ta in att hon är min och kommer stanna med mig för evigt!
Men det blir bättre och bättre varje dag. Det sjunker in mer och mer. Och jag hoppas att jag om några månader kommer ha kommit till det stadium vissa verkar hamna i redan på BB. Den totala lyckan över den vändning mitt liv tagit. För jag tror jag är på väg dit.
Jag skäms och det känns oerhört jobbigt att skriva sådana här inlägg. Jag kan känna mig som en usel mamma som inte direkt uppskattar det som hänt fullständigt och totalt. Men och andra sidan är det väl ingen större idé att jag rackar ner på mig själv för att jag behöver lite mer tid. Då mår jag ju bara ännu sämre. Ska prata med min BVC-tant nästa vecka och se om man kan få någon att prata med några gånger. Skulle vara skönt att bolla lite kring de här tankarna och känslorna.
Men hon är världens finaste =) Och nu ska vi snart ut och gå i finvädret.
Kram på er
måndag 5 mars 2012
Första natten själv...
Eller egentligen andra natten, men första efter att mamma bott hos mig. Och den gick bra!
Vid tio-tiden matade jag, rapade, bytte blöja och sedan vagga runt med baby-nest:et... Detta upprepade sig sedan vid ett-tiden, fyra-tiden och sju. Hela rutinen tar mellan 30-45 minuter beroende på hur lättsövd hon är. Så jag får sova mellan 2-2,5 timme i stöten och det fungerar.
Dusch, frukost och lite pyssel funkade ok med hjälp av baby sitter och en hel del pauser i soffan. MT var inte nöjd på förmiddagen. Var vaken nästan hela tiden fram till 11, gnölade och var allmänt missnöjd. Men hon tog nappen ett tag (första gången det lyckades) och vart lite lugnare av det. Är lite kluven till napp. Men det får funka nu.
Sedan bar det ut på äventyr. Första mammaledig-fikan inne i stan. Men det gick bra! Träffade söta tjejerna från FL-tråden. Dom är verkligen jättegravida nu allihopa, ska bli så kul när deras knytten kommer =) Det är nog inte långt borta för en del av dem.
Stannade inte så länge, blir skönt när hon blir lite äldre så man kan bli lite mer rörlig. Just nu känns det som man aldrig kommer kunna leva "normalt" igen, men jag fattar teoretiskt att det bli bättre när hon blir äldre.
Men sötaste mamma har kommit nu och stannar över natten, så nu ska jag återgå till att vara lite social med henne.
Men summa-summarum. Första natten själv gick bra. Hoppas det håller i sig fler nätter!
Vid tio-tiden matade jag, rapade, bytte blöja och sedan vagga runt med baby-nest:et... Detta upprepade sig sedan vid ett-tiden, fyra-tiden och sju. Hela rutinen tar mellan 30-45 minuter beroende på hur lättsövd hon är. Så jag får sova mellan 2-2,5 timme i stöten och det fungerar.
Dusch, frukost och lite pyssel funkade ok med hjälp av baby sitter och en hel del pauser i soffan. MT var inte nöjd på förmiddagen. Var vaken nästan hela tiden fram till 11, gnölade och var allmänt missnöjd. Men hon tog nappen ett tag (första gången det lyckades) och vart lite lugnare av det. Är lite kluven till napp. Men det får funka nu.
Sedan bar det ut på äventyr. Första mammaledig-fikan inne i stan. Men det gick bra! Träffade söta tjejerna från FL-tråden. Dom är verkligen jättegravida nu allihopa, ska bli så kul när deras knytten kommer =) Det är nog inte långt borta för en del av dem.
Stannade inte så länge, blir skönt när hon blir lite äldre så man kan bli lite mer rörlig. Just nu känns det som man aldrig kommer kunna leva "normalt" igen, men jag fattar teoretiskt att det bli bättre när hon blir äldre.
Men sötaste mamma har kommit nu och stannar över natten, så nu ska jag återgå till att vara lite social med henne.
Men summa-summarum. Första natten själv gick bra. Hoppas det håller i sig fler nätter!
fredag 2 mars 2012
Lite skräckslagen
Jag måste erkänna att jag är lite skräckslagen inför den kommande veckan, när mamma inte längre kan bo hos mig... Hur ska det gå? Kommer jag kunna äta? Sova? Jag har en historia med depressioner, haft det diagnostiserat två gånger. Jag är livrädd att jag ska bli sittande ensam hemma hela dagarna (kvällarna och nätterna) och så börjar hjärnan spela mig spratt och tänka massa ledsen-tankar...
Jag får helt enkelt inte tillåta att det blir så. Jag får se till att prioritera att äta och sova. Allt annat, som att städa, fixa med lägenheten och sånt får vänta. Jag får se till att ringa folk varje dag och prata eller stämma träff med någon så jag får lite socialt liv.
MT är så fin, men jag är lite ledsen och rädd för hur det ska bli...
Om ni finns därute, ni andra singelmammor som fått barn redan. Hur gjorde ni?
Jag får helt enkelt inte tillåta att det blir så. Jag får se till att prioritera att äta och sova. Allt annat, som att städa, fixa med lägenheten och sånt får vänta. Jag får se till att ringa folk varje dag och prata eller stämma träff med någon så jag får lite socialt liv.
MT är så fin, men jag är lite ledsen och rädd för hur det ska bli...
Om ni finns därute, ni andra singelmammor som fått barn redan. Hur gjorde ni?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)