Jag måste erkänna att jag är lite skräckslagen inför den kommande veckan, när mamma inte längre kan bo hos mig... Hur ska det gå? Kommer jag kunna äta? Sova? Jag har en historia med depressioner, haft det diagnostiserat två gånger. Jag är livrädd att jag ska bli sittande ensam hemma hela dagarna (kvällarna och nätterna) och så börjar hjärnan spela mig spratt och tänka massa ledsen-tankar...
Jag får helt enkelt inte tillåta att det blir så. Jag får se till att prioritera att äta och sova. Allt annat, som att städa, fixa med lägenheten och sånt får vänta. Jag får se till att ringa folk varje dag och prata eller stämma träff med någon så jag får lite socialt liv.
MT är så fin, men jag är lite ledsen och rädd för hur det ska bli...
Om ni finns därute, ni andra singelmammor som fått barn redan. Hur gjorde ni?
Jag får helt enkelt inte tillåta att det blir så. Jag får se till att prioritera att äta och sova. Allt annat, som att städa, fixa med lägenheten och sånt får vänta. Jag får se till att ringa folk varje dag och prata eller stämma träff med någon så jag får lite socialt liv.
MT är så fin, men jag är lite ledsen och rädd för hur det ska bli...
Om ni finns därute, ni andra singelmammor som fått barn redan. Hur gjorde ni?
Om jag minns rätt så är du inte medlem i Femmis än. Ett tips kan vara att gå med där. De har många träffar för de som har barn. Träffar på öppna förskolor eller att gå och fika tillsammans.
SvaraRaderaJa, jag ska verkligen ta tag i att gå med i Femmis. Alldeles rätt.
Raderahör av dig om du känner dig panikig eller ensam
SvaraRaderaoch kom ihåg.. det är bara en väldigt kort tid innan man kommer igång med rutiner med barnet,rutiner med andra mammor och aktiviteter och då rullar lixom livet bara på.. det är den första månaden som kan vara lite körig att få ihop allt
Tack gumman, det betyder massor. Jag ringer. Skönt att höra att rutinerna funkar bättre sedan. Nu är jag ju så rädd att ta med henne ut att jag blir lite isolerad. Men det blir säkert bättre när jag känner hennes rutiner bättre och inte är lika rädd att hon ska bli nedsmittad med influensa så fort jag åker kollektivt.
RaderaKram!
Nu är jag ju inte jag där än men jag tror att du tänker helt rätt när det gäller att försöka hålla dig socialt aktiv. Du kommer att klara det här hur bra som helst - jag tror stenhårt på dig och MT som ett superteam! :)
SvaraRaderaKraaaaaaaaaaaaaam!!
Thanks sweety =)
Raderaföraldrargrupper på bvc brukar väl para ihop folk som är mammalediga i områden :) sen är det inte alls lång till bromma även för mig...men jag få vänta tills lillan tittat ut :)
SvaraRaderamen vi ses väl på tisdag på thelins, vill så gärna se ditt underverk :D
Mila
Ja! Jag ska verkligen försöka komma! Vilken tur att jag gick med i alldeles rätt tråd på FL. Ska bli så kul när ni kläckt allihopa!
RaderaHej... för att få äta o duscha kan du köpa en baby sitter och sätta henne i den. Den kan stå på golv eller bord och kan flyttas och vändas efter behag. Att vara utomhus hjälper oxå för att få fart på glädjekänslorna när man har lätt för att bli deprimerad. Samt att träffa människor, kanske planera och genomföra en kortare tur med tåg/ buss till närmaste större stad? små trippar inte längre än att du känner dig trygg! Dessutom kan det hjälpa att tänka på att denna första tid av fullständig oro, kaos och otrygghet går över i en säker känsla av att klara av allt med din lilla på bara någon månad, max 2 månader. Därefter kommer bitarna falla på plats och du får koll på läget fullt ut. Du klarar detta hur bra som helst på egen hand, tvivla inte på det. Det behövs inte 2 föräldrar för att ta hand om ett barn, bara 1 kärleksfull och engagerad sådan. Du klarar detta, du är så modig och stark. Jag beundrar dig!! Kram, Susan
SvaraRaderaTack Susan, vilket underbart svar. Precis sånt jag behöver höra.
RaderaKram
Jag är redan impad av dig och hur stark du ju alldeles bevisligen är, och det är väl bara bra att du känner dig själv och kan vara vaksam på tecken på om du är på väg in i deppträsket igen tänker jag! Jag har lite samma historik, depressioner som kommer och går, är rädd att jag ska bli ensam och isolerad och sjunka ner där igen när pappan går tillbaka till jobbet efter de första dagarna hemma tillsammans. Men jag har en samtalskontakt som jag planerar att återuppta omgående om jag känner mer än vanliga baby-blues så att säga. Tycker att man ska ta emot all hjälp som erbjuds!
SvaraRaderaSjälv bor jag ju i Abrahamsberg, kommer gärna förbi dig och passar lillan medan du tar en dusch utan stress eller gör något annat, promenerar med bebisar och så mina vovvar förstås som jag oavsett är ute med dagligen :)
Hoppas vi ses på lunchen imorrn el på tisdsag, vi behöver ju inte peta i lilltösen, förstår om du är rädd för alla förkylningsbaciller just nu!
Kram Kim (Marie1983)
Tack Kim! Känns toppen att man fått kontakt med er! Hoppas det går bra för dig nu med förlossningen!
Radera