Kan inte säga det nog många gånger. Mamma är min räddande ängel. Som kommer varje kväll fast hon jobbar och löser av mig lite med gungandet och pratandet. Jag får tid att slänga in en tvätt, städa upp lite, äta i lugn och ro och vila armarna lite. Som går upp och byter blöjor efter jag ammat flera gånger varje natt och sedan går upp klockan sex för att åka till jobbet.
MT sover som en gudinna på dagarna. Säkert fyra timmar i stöten ibland. Sedan är hon vaken i kanske 30-45 minuter. Under den tiden är det svårt att hålla henne nöjd. Ibland får man ett litet leende och hon ser nöjd och glad ut och man känner sån lättnad och lycka. Men större delen av tiden skrynklar hon ihop sitt lilla ansikte och viftar argt med sina mini-nävar, råkar riva sig i ansiktet och antingen gallskriker eller gnäller lite. Då känner man sig som världens sämsta mamma. Som inte fattar vad hon vill ha för att bli glad. Förhoppningsvis blir hon nöjdare när hon blir lite äldre.
Hoppas jag
Verkligen
Eller att jag lär mig vad hon vill. För man vill ju inget annat än att hon ska vara nöjd och tillfreds! Det är ju liksom mitt viktigaste jobb just nu!
Nätterna är fortfarande tröttsamma. Sover sällan mer än max 2 timmar i stöten. Och vid några tillfällen under natten ligger hon och gnyr i sömnen och man vaggar och vaggar, halvt medvetslös av trötthet. Somnar nästan när jag ammar. Sitter och nickar till.
När morgonen gryr känns det bättre. Då är världen lättare och ljusare och jag sitta och beundra mitt lilla mirakel som hon förtjänar =)
Det står att de små bebisarna oftast hittar en mer normal dygnsrytm inom 6-8 veckor. Hoppas, hoppas!
Imorgon är det fika med lite tjejer från Femmis för första gången. Ska bli intressant och förhoppningsvis är både jag och MT nöjda när vi åker därifrån!
MT sover som en gudinna på dagarna. Säkert fyra timmar i stöten ibland. Sedan är hon vaken i kanske 30-45 minuter. Under den tiden är det svårt att hålla henne nöjd. Ibland får man ett litet leende och hon ser nöjd och glad ut och man känner sån lättnad och lycka. Men större delen av tiden skrynklar hon ihop sitt lilla ansikte och viftar argt med sina mini-nävar, råkar riva sig i ansiktet och antingen gallskriker eller gnäller lite. Då känner man sig som världens sämsta mamma. Som inte fattar vad hon vill ha för att bli glad. Förhoppningsvis blir hon nöjdare när hon blir lite äldre.
Hoppas jag
Verkligen
Eller att jag lär mig vad hon vill. För man vill ju inget annat än att hon ska vara nöjd och tillfreds! Det är ju liksom mitt viktigaste jobb just nu!
Nätterna är fortfarande tröttsamma. Sover sällan mer än max 2 timmar i stöten. Och vid några tillfällen under natten ligger hon och gnyr i sömnen och man vaggar och vaggar, halvt medvetslös av trötthet. Somnar nästan när jag ammar. Sitter och nickar till.
När morgonen gryr känns det bättre. Då är världen lättare och ljusare och jag sitta och beundra mitt lilla mirakel som hon förtjänar =)
Det står att de små bebisarna oftast hittar en mer normal dygnsrytm inom 6-8 veckor. Hoppas, hoppas!
Imorgon är det fika med lite tjejer från Femmis för första gången. Ska bli intressant och förhoppningsvis är både jag och MT nöjda när vi åker därifrån!
Efter tre barn är mitt allra bästa tips att du lär dig själv och liten att amma liggandes i sängen. Då får man lite välförtjänt slummer under amningen. Under den här fasen, som faktiskt är ganska jobbig, behöver man varenda gnutta av sömn man bara kan få!
SvaraRaderaTack för tipset, jag ska testa det. Alla råd mottages tacksamt just nu!
RaderaDet kan krävas lite övning innan man får till läge på tutte och barn :) men det är värt det. Sen släpper mt när hon är färdig och förhoppningsvis kan du helt enkelt sova vidare. Lycka till! Mvh Tove (glömde skriva under föregående inlägg)
RaderaVad bra att du har blivit medlem i Femmis. Jag hoppas att träffen imorgon blir bra.
SvaraRaderaKämpa på! ;) Och ha det så trevligt på femmis-träffen!
SvaraRaderaKraaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!!
Ååh, vad jag känner igen det! Allt är härligt men också lite "slit". Men det är det ju sååå värt. :o)
SvaraRaderaFör vår del så är varje litet missnöje ett tecken på att hon vill ha mat. Mat på en gång och hon blir toknöjd, hahaa! Så mat, sömn och närhet är väl det vår lilla Mini har levt på här i början.
Att amma liggandes provade jag när hon var riktigt liten men eftersom jag somnade kändes det som om jag skulle rulla över på henne så det var lite läskigt. Men nu håller jag med Tove och kan verkligen rekommendera det! Så fort man får in den lilla teknik som krävs för liggamning så är det såååå bekvämt.
Hoppas Femmisträffen var bra!
Kram
MT ligger ju i ett babynest, så det är lite svårt att liggamma henne. För då måste jag ändå flytta över henne i "boet" och det är förflyttningarna hon inte gillar. Men så småningom när hon sover i sin riktiga säng kommer de fungera bättre!
RaderaKram!
Åhhhh jag har totalt missat! Grattis!!! Och du, de där känslorna, övergångsperioden du pratar om, det är mkt hormoner som spökar. Om du tvivlar och panikar, det är inte du, det är allt som far runt i kroppen. Och det bliiiir bättre. Hon kommer sova bättre och bättre, allt är upp och ner typ de första 3-4 månaderna, men man hittar sina sätt att få det att funka. Och ett år senare kommer du sitta om kvällarna när bebis sover osm en stock och undra vad du ska göra av din tid. Lovar.
SvaraRaderaTipset om ligg-amma är topen. Försök, strunta i bebisnästet om du måste, om det känns rätt förstås. Det var ltie läskigt i början, men så otroligt skönt att bara slumra till. Och vad härligt att din mamma kan stötta dig så mkt, sug i dig det, för som hon säger det är en period, det går över. Och all energi man kan få är bra.
Kram!!
Tack, både för grattis och dina kloka ord. Skönt med input från rutinerade mammor!
RaderaKram!