måndag 31 december 2012

Mitt och MTs första nyår

Ja, jag hade som sagt "laddat" lite, planerat att äta lite godare, köpt lite efterrätt och en folköl för att verkligen spexa till det. Sedan tesatde jag min nya vattenkokare och körde mikron samtidigt. JAG VET! Skitdumt, men jag tinade bara så mikron vara bara på 350W och vattenkokaren skulle bara koka upp några dl vatten så jag tänkte att det inte gjorde nåt.

Pyttsan.

POFF... Och sedan var det svart i köket. Jag gick ut till mitt finfina proppskåp och premiärvippade tillbaka säkringen. Nada... Fortfarande svart. Upptäcker att det dessutom är svart i halva vardagsrummet som inte ens berörs av säkringen som gått.

Hmm. Ringer ex-pojkvännen som är el-gud ungefär. Han konstaterar rätt fort att det troligen gått en fassäkring i huvudcentralen i huset. Jaja, enkelt fixat. Har till och med några gamla porslinssäkringar kvar från min förra lägenhet. Knatar ner till centralen som jag sett ligger bredvid mitt källarförråd. Nyckeln passar inte. Ringer min portvärd som precis ska gå in på systemet (halv tre på nårseftermiddagen, lycka till). Han säger att han ska höra runt och ringa tillbaka.

Han ringer tillbaka. INGEN i styrelsen har nyckel. Bara fastighetsskötaren. Alltså HSB. Ringer HSBs jourtelefon och får prata med Jerry. Jerry upplyser mig om att en utryckning kommer kosta "några tusen" om inte styrelsen säger att de tar på sig kostnaden. Jag upplyser Jerry om att om fallet blir att jag måste betala vill jag inte att de kommer. Jag kan leva utan spis och lyse i kök och badrum till onsdag om jag kan spara "några tusen". Jerry lovar att ringa tillbaka.

Vid sju har ingen Jerry hörts av. Jag kommer på att spisen antagligen funkar på två faser, fast lite långsammare. Pizzan räddad! Klockan åtta ringer äntligen en el-snubbe och berättar att de nu fått klartecken från styrelsen (hoppas den som lovade det inte hunnit börja nalla på skumpan och kommer ihåg det när räkningen trillar in). Nåja, elkillen dyker upp kollar mitt proppskåp, slinker ner i källaren, byter säkring och voila så har jag ström på alla faser igen. Vilket slöseri för en så enkel grej.

Nåja, mitt sällskap för kvällen (MT alltså) somnade i vanlig ordning klockan 18.50 och har inte hörts av sedan dess. Jag har tryckt hemmagjord chévre-pizza med ruccola, min folkis, chokladglass med grädde och nu godis. Jag mår förväntat illa, kollar på sömnlös i Seattle, läser senaste numren av Vi föräldrar och Living... Kollar lite bloggar.

Kort och gått har jag det riktigt bra faktiskt. Tror till och med jag busar till det och går och lägger mig innan tolvslaget.

Wiiickeeed!

Gott nytt år på err allihopa! Hoppas ni får en bra kväll oavsett hur ni väljer att spendera den sista dagen av världens-undergång-som-har-tre-timmar-och-fem-minuter-på-sig-att-hända-året, 2012!

söndag 30 december 2012

Oliver och flaskan

Ja, idag har jag kunnat konstatera att hon gillar kalamati(?)oliver också. Hon gillar typ ALLT. Jag vägde henne idag. 8,6-8,7 kilo enligt min våg, men kan det verkligen stämma? Hon vägde ju 8040 g den 18 december? Kan hon verkligen ha gått upp över ett halvt kilo på typ tio dagar?

Hon har dessutom upptäckt hur man dricker ur flaskan själv idag! Alltså, hon har ju kunnat ta flaskan och stoppa in pipen i munnen i flera månader, men hon har inte kommit på att hon måste lyfta flaskan också. När jag har försökt hjälpa till och lyfta har hon alltid släppt sina händer direkt. Men idag så satt hon och testade och helt plötsligt kom hon liksom bara på det. Sedan ville hon inte sluta dricka =) Jag fick ta ifrån henne flaskan tillslut.
 

lördag 29 december 2012

Mellandagar och nyårsplaner

Jag är inget jättefan av mellandagar just nu, alla är bortresta! Jättetråkigt! Har träffat pappa med fru och son lite då och då, men oftast bara någon timme eller så och sedan har jag och MT fått hänga själva. Inte riktigt min grej.

Rolig upptäckt för övrigt, MT gillar bönor och kål, framför allt brysselkål, väldigt mycket. Mormors flicka minsann. Mormor har för övrigt blivit en riktig idol här hemma, varje gång hon kommer blir MT nästan hysteriskt lycklig. Det är väldigt kul att se. Fast hon har varit på väldigt bra humör sista veckan och till och med morfar och morbror har fått glada leenden. Det är de inte bortskämda med precis =)

Hon växer, mest på bredden känns det som =) En riktig liten kalaskula har hon samlat på sig minsann. Fast hon väger bara strax över åtta kilo så någon tungviktare är hon kanske inte jämfört med andra barn i samma ålder. Idag provade jag en pyjamas i storlek 80, det gick hyfsat bra.

Förutom fötterna =) MT har värsta minihänderna och minifötterna. Som en knubbig, söt liten clown ser hon ut =)

 
 
Just det ja... Nyårsplaner. Har jag absolut inga i vanlig ordning. Har liksom aldrig lyckats skaffa mig nyårsfestargäng som vissa har. Sedan är man ju lite mindre flexibel angående sista-minuten-inbjudningar nu. Min första nyårsafton för mig själv (ja, förutom MT då, men jag räknar kallt med att hon sover djupt större delen av kvällen). Nåja. För att kompensera är jag bjuden på TVÅ fester i januari.
 
I am the party animal...
 

tisdag 25 december 2012

No julefrid =)

Nä... Någon vidare julefrid blir det inte den här julen. Vi har åkt runt som skållade råttor i två dagar mellan olika pigga, halv- eller helkrassliga gamla och unga släktingar. Imorgon checkas sista obligatoriska besöket av och sedan ska vi ha lite mellandagsfrid istället.

Men allt som allt har det gått väldigt bra. MT har skött sig helt ok med tanke på konstiga sovtider, sovplatser, mattider (icke existerande) och en miljoon mänskor att hälsa på. Gnälligt emellanåt , javisst. Men man får ändå ge henne lite cred för insattsen.

Både jag och MT har fått finfina julklppar och rutinerade mormor gav de BÄSTA klapparna enligt MT. Bollar i olika storlek och små minigrytor från IKEA som går att slå jättehårt ihop så det låter massor. Fast själva paketöppnandet var inte lika spännande. Det där ritch-ljudet när man river papper var INTE populärt och all presentöppning fick ske ovanligt civiliserat med sax i år =)

GOD JUL på er allihopa!

onsdag 19 december 2012

Okejrå =)

Jag kommer kanske inte skriva något positivt VARJE dag. Mest för att jag inte kommer skriva varje dag. Ibland hinns det inte. Ibland orkas det inte. Ibland finns ingen inspiration.

Dagen har iaf  varit bra. Var på jobbet på förmiddagen för att ha möte med mina handledare. Helt ok möte. Kul att träffa arbetskompisarna och önska God Jul (och få julklapp förstås =))!

Sedan hann jag faktiskt på fika med min fantastiska mamma-grupp. Jag har flera men det här gänget, som jag faktiskt träffade via en tråd på FL (se där, forumet kan bidra med bra grejer också), är verkligen grymt härliga människor. Jag hoppas vi kommer hålla kontakten många, många år framöver. Trevligt var det hur som helst, som vanligt.

Jag är så jeeekla pank nu (efter allt julklappshandlande, pass-fixande och overallsinköp) att jag fulsatt utan att köpa nåt, räkmacksgled på deras fika helt enkelt =) Nöden har ingen lag.

Men... Så gick jag förbi ett ställ med små tomteklänningar som var nedsatta till halva priset. Kunde inte låta bli. Får väl nalla på sparkontot eller äta mackaroner resten av veckan. Den var SÅ söt... Så kan det gå. Jag som inte skulle köpa sånt där tuttinutt-grejs. Jaja, man är väl inte mer än mänska.

Oh! Vi har tapetserat klart i köket också! Och golvet har äntligen kommit. Så nu, snart ska ni får bilder på mitt "nya" kök. Det blir fiiiiint.

 

tisdag 18 december 2012

10-månaderskontroll

Vi var på tiomånaderskontroll igår också!

MT är mini som vanligt och vart mäkta arg över den fruktansvärda behandling vi utsatte henne för (avklädning, vägning, mätning och läkarundersökning). Hon illskrek från att jag tog av henne kläderna tills dess att vi kom ut från BVC. Det har hon aldrig gjort tidigare men hon har nog äntrat en eny fas för några dagar sedan för hon är gnisslig så det sjunger om det just nu. Tur att det brukar gå över på någon vecka eller så.

Nåja

MT tio månader:
Vikt: 8040 gram
Längd: 71 cm
HO: 43,8 cm

Hon följer i alla fall sina egna kurvor, så det är skönt.

Sedan pratade vi lite om hennes oförmåga att röra på sig själv. Sätter jag henne så sitter hon ju liksom bara. Hon kan inte ta sig någonstans själv och inte sätta sig upp på egen hand. Läkaren höll med om att det var lite sent och vi ska höra av oss efter helgerna om hon fortfarande inte verkar göra några framsteg. Då får vi tid hos en sjukgymnast som kan göra en bedömning och ge oss lite tips och trix.

Stay tuned...

Att ändra sitt sätt att tänka

Jag har läst och begrundat de kommentarer jag fick på förra inlägget. Till en början blev jag så oerhört ledsen när jag läste om hur bra andra singelmammor tycker att det går, hur lyckliga och glada de är över att vara just singelmammor. För jag har tyckt att det varit tufft. Och när jag läser om andra som är lyckliga känner jag misslyckad igen. Misslyckad som mamma eftersom jag uppernbarligen inte kan njuta av min bebis lika mycket som andra kan av sina.

Nu har nog MT varit ett lite mer krävande barn än genomsnittsbebisen, mycket skrik som jag haft svårt att trösta bort och hon har sovit dåligt eller till och med mycket dåligt i perioder. Men just nu är hon faktiskt som vilken unge som helst! Glad ibland, ledsen och grinig ibland, sover bra dom flesta nätter och lite sämre andra, äter bra och utvecklas i rask takt. Hon ler, klappar händer, "pratar" och ger respons. Jag är inte tröttare än jag brukar vara på vintern.

Jag har det egentligen SÅ JÄKLA BRA. Och jag har haft det jäkligt bra i många år! Men efter några smällar efter gymnasiet med depressioner i omgångar har jag nog fastnat i ett lite dåligt tänk.

Jag är ju i grunden en väldigt positiv människa, faktiskt. Och mitt liv är fantastiskt! Så nu har jag bestämt mig. Igår kväll kom insikten. Det är jag själv som gör mig olycklig. Mina egna puckade, negativa tankar. Och eftersom det är jag själv som orsakar det kan jag ju faktiskt göra något åt det!

HA!

Så nu ska jag avge ett lite tidigt nyårslöfte. Mitt första seriösa någonsin.

Jag ska tänka mig själv lycklig. Så det så. Jag fattar självklart att jag inte kommer vara glad och lycklig jämt, så funkar inte livet. Men min grundinställning måste ändras. Den har smugit sig på under många år och nu ska den väck!

  • Jag har en fantastisk fin dotter, hon är frisk och kry och blir antagligen ännu gladare och mer harmonisk med en glad mamma.
  • Jag har en jättefin (om än något lyhörd) lägenhet som passar oss perfekt och som jag otroligt nog har råd med. Det finns förskolor i närheten, massor med barn, skogsdungar och badstrand för MT att njuta av och det tar 15-20 minuter att cykla in till centrala stan.
  • Jag har ett jobb som jag förvisso inte älskar, men det är bra betalt och ger mig möjlighet att arbeta när MT sover, vilket gör att jag kan förlänga min föräldraledighet lite. Dessutom kommer det förhoppningsvis leda till en examen som ger mig ett jobb som jag faktiskt älskar!
  • Jag har sååå många fina vänner runtomkring mig. Nya och gamla. Och jag har ju inte blivit handikappad, jag har fått barn. Jag får väl se till att träffa dem när det funkar helt enkelt! Det finns helger, luncher osv.
Mitt liv är fantastiskt. Jag är inte ensam. Jag bor bra, mår bra och har alla förutsättningar för att vara glad och harmonisk.

Så nu ska jag skriva något positivt varje dag i den här bloggen. För min och MTs skull för vi förtjänar att vara glada precis lika mycket som alla andra =)

Så det så.

söndag 16 december 2012

Att skaffa barn genom insemination i Danmark

Det här inlägget har jag funderat på länge, velat fram och tillbaka vad jag ska skriva. Men jag kommer inte på hur jag ska formulera mig för att mina tankar ska gå fram på ett vettigt sätt.

För det första handlar väl inte inlägget specifikt om att få barn genom insemination utan mer att välja att få barn själv, utan en känd pappa inblandad.

Jag vill skriva ett inlägg som beskriver hur jag upplevt det att få barn på egen hand. Men jag tror verkligen inte min historia är synonym med alla andras som valt det här sättet att få sina små. Så om ni läser det här, ni därute som gjort samma val som jag. Skriv gärna en kommentar med era upplevelser eller länka till inlägg i era bloggar där ni skrivit om det. Jag vill skriva det här för att de kvinnor som funderar på barn genom insemination ska få en bild av hur det kan bli, sen när barnet kommit. Från lite olika perspektiv.

För otroligt nog, för alla som känner mig och mina sjuka planerings- och kontrolltendenser, så hade jag inte tänkt längre än till förlossningen.

Någonsin, tror jag. Jag tror många är bättre än jag på att föreställa sig livet med barn. De kanske har mycket barn omkring sig eller har bättre fantasi än jag. Men jag tror det hade varit bra om jag läst lite såna här inlägg innan jag for till Danmark. Inte för att jag tror att det på något sätt ändrat mina val, det tror jag inte det här inlägget kommer göra för någon annan heller. Men jag kanske hade varit liite mer beredd och lite mindre chockad de första månaderna =) Hunnit fundera lite mer på LIVET med barn och inte bara resan fram tills det kommer.

För det första vill jag klargöra att jag på intet sätt ångrar att jag har MT. Hon är en fantastisk liten person. En alldeles egen liten människa och det i sig är ett mirakel. Hon ger mig mycket och jag tror det kommer bli mer och mer ju äldre hon blir. Men det ÄR slitigt, för nästan alla med barn tror jag, men vissa saker blir annorlunda när man bara är en förälder. Det finns fördelar med att vara själv också förstås. De aspekterna kommer jag också ta upp!

Det här gäller nog alla som får barn, men man har så mycket föreställningar om hur barn "är". Men sanningen är (förstås) att dom är små personer, redan från början. Med mycket bestämda åsikter, egna känslor, temperament och utryck. Barn behöver inte nödvändigtvis tycka om att ligga i vagn, ta napp, ta flaska, gilla ersättning, hantera att bli bortlämnade till barnvakter eller andra aspekter som kan påverka hur du, som singelmamma, kan hantera tillvaron.

Jag trodde nog jag skulle få, eller ta, mycket mer hjälp. För att kunna få lite egentid. Naturligtvis har alla människor olika behov av tid, jag har bott själv i över tio år innan jag fick barn. Oftast utan pojkvän ens (vilket då förklarar singelmammavalet, hönan eller ägget osv). Jag har nog vant mig mer än jag någonsin kunde föreställa mig att kunna göra vad jag vill, när jag vill det. Jag förstod naturligtvis att det skulle bli betydligt mindre av den varan, men jag hade nog inte förstått riktigt hur mycket. MT accepterar sin mormor som barnvakt, det kan iof ge efterverkningar som att hon sover väldigt dåligt natten efter hon haft barnvakt, men det går. Andra barnvakter har inte fungerat så bra. Framför allt för att MT inte träffat dessa personer tillräckligt ofta. Bebisar har väldigt kort minne och ses man inte varje vecka, gärna flera gånger så är det som att träffa en främling. Det går an när mamma är med, men utan blir det svårt. I alla fall för MT. Så känner jag behov av att komma ut och ta en fika, gå på en fest eller bara äta middag med mina vänner så måste mormor kunna barnvakta. Min mamma är bara strax över 50 år och är mitt uppe i karriären, har en sjuk mamma och en sjuk pappa och förstås egna vänner och intressen att prioritera. Hon säger praktiskt taget aldrig nej om jag frågar. Men jag vill inte fråga för mycket, för jag vet hur mycket hon har att göra själv.
Egentligen kan man sammanfatta singelmammaskapet i ett väldigt soklart ord; ensamt. Översjälvklart! Eller?

Det är så oerhört mycket mer fasetterat än att man blir sittande ensam väldigt många kvällar när bebisen sover.

  • Du har oftast ingen som kommer hem klockan 17 och kan avlösa dig när orken börjar tryta och du spexat, sjungit, jollrat bytt blöjor och klappat händerna med så mycket entusiasm någon kan uppbåda minst tio timmar på raken.
  • Du har ingen som kan roa bebisen när du behöver göra saker, som att laga mat (har precis börjat laga mat hyfsat regelbundet igen och slutat leva på mackor och fil. Jag som älskat att laga mat innan orkar bara inte), städa, julpynta (pyntet här plockades fram lagom till tredje advent), tvätta eller gå till förrådet. Visst, man kan göra det med bebis på armen eller i sele. Ibland...
  • Du får ALDRIG sovmorgon om du har en morgonpigg bebis (bebiser brukar av någon anledning vara morgonpigga). Vi pratar i allt från några månader tills dess att barnet är stort nog att kunna kolla på morgon-tv själv. Det är många, många mornar det...
  • Det är aldrig någon annan som kan gå upp på natten. Du kommer aldrig kunna lägga dig i gästrummet för att få sova ut en natt. Du kan inte sova lite längre på morgonen om du tagit det "tuffa" nattpasset. Du tar ALLA nätter, alltid.
  • Känner du att du behöver komma ut och träffa dina gamla, fina vänner (alltså inte dina nya bästisar från mammagrupperna =)) så måste en barnvakt skolas in, bebisen acceptera personer och så ska han eller hon ställa upp. Och det är det förstås många som vill. Men, i alla fall jag, känner ett litet styng av "nu-är-jag-skyldig-dig"-känsla. För den här personen, hur nära den än står dig och barnet är inte den andra föräldern. Som har samma ansvar för ert barn som du har. Dom "ställer upp", alltid. Dom gör dig en tjänst. Även om dom vill. Så, iaf i mitt fall utnyttjas det bara om jag absolut känner att jag måste. Hade det funnits en pappa hade han varit lika ansvarig som jag, barnet hade känt honom lika bra som mig och jag hade nog valt att vara ute lite mer.
  • Du har ingen att dela allt det fantastiska med heller, som känner precis som du. När din bebis ler för första gången! Eller tar sina första steg! Visst, man kan ringa mormor eller kompisen. Men jag tror ändå inte det är riktigt samma som att dela ögonblicken med pappan till barnet.
  • När du vacklar, står rådvill, när du tror att du gör allting fel, när bebisen bara gråter och inget du gör hjälper. När du inte vet om maten du valt att ge ditt barn, sättet du får henne eller honom att somna om på eller hur du hanterar vredesutbrott är det rätta eller helt fel? Då finns det ingen där som du kan bolla med, eller som bara kramar om dig och talar om att du är världens bästa mamma ändå! Det kan bli många mörka tankar att fixa helt själv.
  • Du får leva med att du faktiskt berövat ditt barn en pappa. För det ÄR ditt val. Inte barnets. Ingen annans. (Nu är jag extremt PK, men det är så praktiskt) hen kommer inte ha en biologisk pappa. Hen kommer att få frågor om saken genom hela livet och bli tvungen att förklara sig. Man vet inte hur hen kommer uppleva bortavaron av sitt biologiska ursprung. Kommer det vara jättejobbigt eller en klackspark? Kommer hen tycka att du gjorde fel val? Kommer hen lida ekonomiskt för att du valt att försörja hen själv? Två föräldrar är trots allt två och inte en. När en förälder har en dålig dag, inte orkar med riktigt eller faktiskt blir sjuk eller dör så finns en till som förhoppningsvis har en bättre dag, orkar lite till eller faktiskt inte blir sjuk och dör. Den back up-en kommer ditt barn inte ha. Så är det bara. Det kanske finns andra runt omkring, men inte en till förälder.
Jag förstår att det låter som att jag tycker singelmammalivet är fruktansvärt, men så är det inte. Jag har aldrig upplevt hur det är att få barn tillsammans med någon. Jag har bara gjort det själv. Och människan anpassar sig. Jag tycker de flesta dagar är bra dagar! I alla fall nu. Men de första månaderna var riktigt, riktigt jobbiga. Omställningen var större än jag någonsin kunnat föreställa mig. Och då kanske det hade hjälpt lite att läsa om det innan. Att vara beredd i terorin så att säga =) Så beredd som det nu går att bli, innan man upplevt det =)

Sedan finns det naturligtvis fördelar med att få barn på egen hand.
  • Det finns ingen som ifrågasätter eller tycker annorlunda än du när det kommer till frågor som rör barnet. Som namn, uppfostringsmetoder, religion, sovtider, mat osv. Du är så att säga King of The Universe!
  • Det finns ingen på jorden som ditt barn älskar mer än du =) Ingen pappagris så långt ögat når.
  • Du behöver inte bråka och tjafsa med någon när ni är trötta, hungriga, slutkörda eller allmänt känslomässigt labila, som man är rätt ofta första månaderna med bebis.
  • Du behöver inte sköta om ett förhållande samtidigt som du försöker landa i att du blivit mamma och den omställning det innebär. För ett förhållande behöver vårdas och det tar naturligtvis tid och energi som kan vara en bristvara.
Men det jag vill säga till alla därute som fortfarande funderar. Är det så att du inte är så gammal, att du inte hyser någon form att psykisk spärr som hindrar dig att träffa någon, eller att du är lite osäker. Försök en sista gång! Försök träffa en fin man (eller kvinna för all del) att få det där fina barnet med. För trots att jag inte har upplevt det själv. Så tror jag verkligen att det är lättare och bättre för alla inblandade att det faktiskt är två föräldrar.

Men är tiden knapp eller du är känslomässigt oförmögen att träffa någon och du funderar, gör det, såklart! Barn är alltid värt det! Men läs på, prata med föräldrar och tänk längre än själva skapandet och förlossningen. För det är, hur svårt det än kan vara, den lätta delen av ett föräldraskap som inte går att reklamera eller ångra. Som varar ett helt, förhoppningsvis, fantastiskt liv!

onsdag 12 december 2012

Sjukfis igen

Tyckte hon var lite hängig imorse, sedan blev hon bara varmare och varmare. Ville bara sitta i min famn. Tog tempen och den var 39,5.

Inte världens bästa tajming eftersom vi skulle resa hem från pappsen idag, men det har gått hyfsat bra! Vårt tåg gick, för det första. SEX inställda avgångar mellan pappa och hemma bara idag! Men inte vår, tack och lov! Alvedonsupparna funkar ganska bra och lillfisen äter och dricker trots febern. Så nu är vi hemma och hon är i säng. Får se hur natten går och hur många dagar det sitter i.

Fick avboka 10-månaderskontrollen som vi skulle på imorgon också men vi fick ny tid på måndag. Man börjar ana hur det är med småbarn nu =) Tre sjukor på två månader...

tisdag 11 december 2012

Resesängen...

Hur har då MTs resesäng/minitält fungerat?

Eftermiddagsluren igår = Not so much... Mamma fick ligga med huvudet i "tältet" hela (korta) luren.

Natten = lite bök och stök och dragandes med naglarna mot tältduken, vaknade 05.45 men kunde ligga kvar och filosofera 45 minuter efter en ramsa eller två.

Förmiddagslur = Har sovit i 65 minuter och sover fortfarande!

Blir förhoppningsvis bra det här. Skulle vara grymt.

söndag 9 december 2012

Resa med bebis...

Blir verkligen ett helt annat projekt än att resa själv.

Vi ska till morfar på bästkusten en kortis. Åker imorgon, kommer hem på onsdag. Håller fingrar, tår och allt annat som möjligen går att korsa eller hålla att det inte ska börja snöa allan under dessa tre dagar. För jag har redan blivit två timmar tåg-sen med bebis en gång och då gick det bra, så den turen har jag använt upp.

MT ska få sova i sin nya resesäng också. Ska bli väldigt intressant att se vad hon kommer tycka om den. Eller intressant och intressant. Antingen blir det ok sömn i två nätter eller så blir det natt-disco... Vi hoppas på det första. Jag har en "vanlig" resesäng också, men den väger säkert 10 kilo och blir stor som ett as, även ihopvikt. Den skulle vara nästan (eller helt) omöjlig att frakta med samtidigt som man ska jonglera bebis, pansarvagn, resväska och skötväska i snö. så nu får MT sova i en sån här: http://www.barnresebutiken.se/kategorier/sova-på-resa/travel-cot-baby-luxe. Den väger bara 2 kilo och blir en disk som är 36 cm i diameter och 13 cm hög när den är ihopfälld. Funkar tom att stoppa in i mini-förvaringen under pansarvagnen. Verkar grymt smidig. Om nu MT vill sova i den. Det återstår att se.

För övrigt gick fotograferingen igår fantastiskt bra! Hon diggade konceptet fullständigt. Framför allt de andra barnen, de var väldigt skojiga att titta på. Till och med att byta kläder 152 gånger på 30 minuter gick bra! Jag hoppas verkligen att det blev några riktigt bra bilder! Skulle vara så kul att kunna förstora upp och göra en tavla eller nåt hit hem. Hon fick dessutom två supersöta klädesplagg. Men jag måste till någon second hand-butik eller nåt och försöka hitta lite byxor till henne! Har ungefär ett par i storlek 74... Räcker inte så långt.

fredag 7 december 2012

Pansarvagn och modellpremiär

Nu står pansarvagnen i hallen redo att övervinna snövallar, plöja genom modden och erbjuda stötkänsliga fröken en åktur så jämn att hon kommer tro att hon svävar. Så fort jag pumpat däcken lite förstås. Sedan är ju vagnen från 2004 så dämpningen kanske inte är som den en gång var, men betydligt bättre än på cityvagnen i alla fall. Fast jag måste säga att jag är impad av min Mutsy Evo, den rullar faktiskt genom det mesta. Stora hjul är bra. Om den bara hade liite bättre dämpning...

Och imorgon har MT sin fotomodellspremiär. Vi får väl se hur det går. Den här damen har ju en stark vilja, så det blir väl bilder om det blir =) Vi får iaf lite kläder och hon skulle verkligen kunna behöva lite byxor.

onsdag 5 december 2012

Slääääpa barnvagn!

Nu ska jag använda ett "annasingelmamma-uttryck" men MAJ GAD(!!!) vad jag har släpat barnvagn idag. Och då gick det ändå bättre än jag trodde eftersom hjulen är så stora.

Nu är pansarvagnen hembeställd från landet så jag och MT kan röra oss någonstans i detta väder! Bussarna gick inte, tunnelbanan gick då och då (med proppfyllda vagnar som följd = detgårinteinenbarnvagninteensommananvänderskohorn) och vallarna kändes högre än Peter Doherty under glansdagarna.

Chilla lite med snön nu moder natur! Please!

tisdag 4 december 2012

Mens?

Alltså, jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Alla som jag pratat med som fått mens efter förlossningen pratar blodbad! Gynakuten för de trodde de skulle dö! Mensvärken från helvetet!

Det började igår med ett stilla droppande, fortsätter likadant idag. Knappt ens nåt i bindan. Mest när jag torkar mig. Inte i närheten av ens en vanlig mens för mig, och då hade jag rätt mild lingonvecka innan jag blev gravid.

Ingen mensvärk alls.

Hmm. Får väl se hur det artar sig. 

måndag 3 december 2012

Kyla är bajs

Det tycker iaf MT. Hon skriker sig blå så fort vi går ut. Dessutom gör isen att marken blir "guppig" och hon avskyr när det skakar också. Summa summarum så är promenader inget vi ägnar oss åt i familjen just nu.

Nu har jag spenderat alldeles för mycket pengar på en väldigt tjock overall som jag hoppas ska ta udden av de värsta protesterna =)

För sanningen är att vintern bara börjat.

Sorry, get used to it...

söndag 2 december 2012

Bättring!

Sedan igår vid lunch har MT blivit myycket bättre! Hon äter och bajsar inte såå mycket mer än vanligt. MEN hon har fått avsmak för morgon/kvällsgröten... Tusan! Än är jag ju inte säker på att hon inte är känslig för mjölk ändå, så det finns liksom inga alternativ att prova. Testade att göra egen risgrynsgröt på havremjölk till henne.

Inte populärt

Tillslut köpte hon äggröra och macka (utan något på). Så det får väl bli den nya frukosten då.

Har ni några andra tips på kvälls- och morgonmål till en potentiellt mjölkallergisk unge som vägrar gröt och välling?

Hon sover som en gudinna också! Förutom att jag varit tvungen att gå upp och byta BAJSblöjor en eller två gånger per natt sista fyra nätterna så har hon sovit hela nätter i en vecka! Trots att hon vaknar till ganska ordentligt när jag byter (såklart, bytet inkluderar ju oftast byte av pyjamas också) så somnar hon om så fort jag lägger henne i sängen igen.

Nu ska jag bara sluta vakna 03 och 05 på ren rutin...