Eeevighetsprojektet urban

Jo, jag har nu tagit tag i mitt detviintebehövergöraidagskjutervitillsimorgon-projekt.

Sorter alla digitala bilder jag har sedan 2004. Nio år, varav de första 3-4 var mina KTH-år. Dom var ganska händelsrika och därmed är det även taget sjuuuukt många bilder. Jag har nu sorterat in alla foton under årtal och jobbat mig igenom 2004, 2005 och 2006.

Meningen är även att jag ska hitta bilder till fotoramar att ha på mina, något kala, väggar samt ta fram de bilder jag vill ha till MTs "första-året"-böcker och så.

Urk...

Men det blir bra när det är klart.

Jag beräknar någon gång 2035. Det gör väl inget om MT får böckerna när hon är 23?

Min lilla grymma tjej!

Idag knallade hon omkring medans jag bara höll i huvan på tröjan, för att fånga när hon ramlade på näsan emellanåt. Men gick, det gjorde hon själv! Och hon till och med skrattade när hon ramlade för hon hade så himla roligt =)

Mamma hade också roligt kan jag meddela =)

VRÅÅÅL!

Jag har ett litet problem och tänkte att jag skulle fråga er kloka, erfarna mammor därute vad ni tror.

MT är en viljestark dam, dessutom är hon just nu en aning (underdrift) frustrerad över sin oförmåga att röra sig fritt. Fullt förståeligt eftersom de flesta av hennes jämnåriga kompisar har krupit i 4-6 månader redan. Hon har alltid skrikigt väldigt mycket. Naturligtvis mycket mer när hon var mindre än nu. Hon skriker dessutom VÄLDIGT högt. Att hon vrålar är nog en bättre beskrivning. Det gör ont i mina öron, ikväll hade jag hörselkåpor på i badrummet för att det skulle bli drägligt.

Numer skriker hon mest när hon är trött, hungrig eller uppenbart frustrerad eller uttråkad. Men hur ska jag tackla hennes skrik på bästa sätt?

Scenario (mycket vanligt, typ varje kväll): MT är trött och hungrig, dags för kvällsgröt. Hon har varit rätt tröttgnällig sista halvtimmen eller så. Tar upp henne på armen (om jag inte redan burit runt henne nämnda halvtimme) och går ut i köket och värmer hennes gröt. Någon gång nu börjar hon v.r.å.l.a. Jag kan schya, sjunga, säga till henne på skarpen eller bara fortsätta med det jag gör (fixa kvällsmat tex) men inget gör varken till eller från. Hon fortsätter tills jag helt enkelt skedar in första tuggan i munnen på henne. Sedan får jag fortsätta i snabb takt, för blir det minsta paus så upptas skrikandet igen. Det fortgår vanligtvis tills jag stoppar ner henne i badkaret där hon blir en liten solstråle för att sedan göra en lite kortare come back när hon ska upp ur badet igen.

Hon har även börjat skrika så här när vi är ute bland folk ibland och det är ju helt enkelt inte ok. Man kan alltså inte prata med varandra när hon skriker för man hör inte vad den andre säger.

Vad göra? Går det att göra nåt? Eller växer det bort? Hjälp...

Så himla-mega-trött

Ja, jag är helt slut. Speceillt i kroppen. Det känns som jag sprungit en mil igår fast jag inte tränat sedan i fredags. Inatt fick jag sova heeeela natten lång. Inte ett pip från lillfröken fören 06.55. Trots det, total utmattning.

Kanske håller på att bli sjuk? Eller så kanske jag ska gå och ta nya sköldkörtelprover? Eller så är det bara den förbenade vintern som håller på att ta ut sin rätt. Jag läääääängtar så jag håller på att bli tokig efter min, MT och mormors semester! Soooool, värme (varmare iaf), ingen snö. Himmelriket!

 

lillfegisfisen

Min lilla tjej är en försiktig en. Det är vääldigt, väldigt skrämmande att testa gränserna för vad man klarar (utom att skrika förstås =)). Så även om hon verkar "kunna" gå så vill och vågar hon inte riktigt. Det går endast och enbart om man är två vuxna som hon kan gå emellan. Vi får öva när vi är på underbara-sol-semester om några veckor, mamsen och jag. Sedan går det ju fint om hon glömmer bort sig, typ blir superexalterar eller får syn på tv:n (hon är en riktig tv-junkie, precis som sin mor. Fast hon har en fäbless för reklam snarare än själva programmen) då kan hon stå hur länge som helst, eller kuta iväg flera steg. Tills hon kommer på sig själv och trillar på rumpan.

Rumptrillandet är även det väldigt farligt enligt MT. Hon blir jätterädd och börjar gråta varje gång. Eller så blir hon skitsur för att hon trillar och börjar gråta för det, men det är lite svårt att tolka.

Såg att 2012 års 100 vanligaste flicknamn nu är släppta (http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____347441.aspx)
MTs namn hamnade någonstans i mitten, vanligare än jag trodde faktiskt! Men förhoppningsvis blir det inte tre av henne i varje klass iaf =)

15 steg!

Idag gick hon 15 steg utan att hålla i nåt! Döttia tjejen!

Dagens insikter

Nummer ett: Jag har till fullo återfått min kropp efter förlossningen. Det vill säga, mina fina gravid/amnings-tuttar har återgått till myggbett igen. Detta upptäcktes, på det något förnerande sättet, genom att jag vid lunch upptäckte att jag satt på mig mitt linne med sån inbyggd topp bak-och-fram och det passade lika bra.

Nummer två: MT blir numer överlycklig varje gång jag går mot microvågsugnen, eftersom det i hennes värld betyder mat. Tragiskt.

Nummer tre: Två nätter med helt ok sömn och lika många dagar med glad istället för ur-irriterad bebis gör väldigt mycket för humöret!

Voj, voj...

Vad jag är dålig på att skriva igen. Jag förklarar det med att MT inte alls sovit som den prinsessa hon härmade två veckor över jul utan numer vaknar mellan tre och fem gånger per natt. Det kanske inte låter skitjobbigt, men sömnen blir så sönderhackad att man sakta men säkert blir lite schleten. Hon somnar oftast om så fort jag gett henne snutten och en ramsa, men upp ska man ju och vaknar gör man.

Jag börjar bli lite misstänksam att det är den förbenade mjölken ändå. några dagar/någon vecka efter att jag börjat ge henne lite igen så började hon sova sämre och vara myycket gnälligare dagtid. Eller så är det bara någon av de berömda faaaaaserna. Hon ska vara i slutet på en nu enligt min snajdiga app. Idag tänkte jag "nu eller aldrig" och så har hon fått ganska mycket mjölk (med hennes mått mätt alltså) och nu under eftermiddagen och kvällen har hon börjat störtgråta otröstligt flera gånger. Som att hon slagit sig ungefär fast inget har hänt. Så antingen är det magknip eller så håller hon på att bli sjuk eller nåt? Får se hur natten går.

Någon som hittat hit som har någon erfarenhet av sån här diffus mjölkallergi?

Just ja... Det där tillfälliga rumphasandet har upphört. Hon börjar bli så arg över att hon inte kan röra sig att jag nästan inte kan hänga med mina vanliga mammalediga polare och deras bebisar längre. För dom kan naturligtvis krypa allihopa (bebisarna alltså, sedan flera månader tillbaka. Mammorna kan ju också krypa fast vi börjar ju bli till åren komna så det är inte så bekvämt längre). MT blir helt galen när de (bebisarna) kryper runt henne (och över henne) så det blir bara skrik och panik... Trist, för mig och MT.

Barnet RÖR PÅ SIG!

Ä.n.t.l.i.g.e.n!!

Trodde ärligt talat vi skulle behöva ta den där tiden hos sjukgymnasten på BVC. Men idag har hon kommit på hur man tar sig framåt litegrand iaf. Hon kör någon form av has-teknik där hon från sittande liksom tippar framåt på händerna, så kryper hon med händerna och hasar efter med ena benet böjt under sig och andra hjälper till att "dra" genom att sätta i foten med knäet böjt framför sig.

Hon är ju grymt stadig att gå och springer om hon bara får hålla i mitt finger eller hand. Men hon vågar INTE släppa taget. Inte ens lite. Då sätter hon sig på rumpan direkt.

Nu ska hon bara komma på hur man sätter sig upp från liggande så är hon snart ikapp sina jämnåriga bebiskompisar.

Inget att rapportera

Har väl inget direkt att rapportera och därför är bloggen lite trist just nu.

MT kryper inte, går bara om man håller i henne. Sover lite sämre igen efter att ha sovit som en gudinna i två veckor. Jag testar mjölk fram och tillbaka. Hon äter bra, skrattar, gnäller, skriker, ler, klappar händerna och "snackar". Jag renoverar, jobbar, hänger med mammor och tar hand om MT.

Livet som vanligt.

2012 års BÄSTA kapitalmisstag!

Ja, alltså. Ibland lyckas man verkligen tänka HELT FEL. Det är inte jätteofta som det leder till glada överraskningar, men hoppande jesus om inte det här "misstaget" är ett av de bästa jag gjort.

Jag har pusslat och räknat och gjort excel-ark (jag är ett stort fan av Excel, kanske har nämnt det tidigare i bloggen) över mina föräldradagar och sedan juli så jobbar jag 25 % för att dryga ut dagarna. Enligt mina beräkningar skulle mina SGI-dagar räcka till mitten på Juni 2013 och sedan var tanken att mormor ska vara hemma med MT över sommaren så hon kan börja på dagis på hösten 2013. Jag har alltså sedan Juli "bara" tagit ut fyra föräldradagar per vecka.

Nåja, som nämnts i tidare inlägg så hade jag glömt att söka ny FP då jag bara hade ansökt till sista december. När jag är inne på försäkringskassans hemsida och har fyllt i för en ny period (fram till 31 mars) så står det att jag har 113 dagar kvar på SGI-nivå EFTER det.

Men...

Det kan ju inte stämma?

113 dagar är ju, typ 28 VECKOR till om tar ut fyra dagar i veckan... 16 veckor om jag skulle ta ut fullt.

Wow! Jag måste ha räknat fullständigt kapitalfel när jag satt där och räknade i Juni (utmattning? Amningshjärna?).

Vilken j....a, mega-underbar överraskning! Jag som trodde MT skulle behöva var jättemycket på dagis på somrarna och så. Men jag kommer att ha dagar KVAAAAAAR!!

Just det...

Sedan är det bra att ansöka om ny period föräldrapenning (helst en månad) INNAN  perioden för den gamla ansökan går ut. Man blir så förbenat fattig. Tur att den retroaktiva lönen dök upp! 6000:- extra efter skatt, KAtching!

Mat utan salt

Ja, alltså. Mat utan salt är ju inte så gott.

Nu när MT helst äter det jag äter så måste all mat lagas utan. Det är inte utan att jag längtar tills hon fyller ett och man kan börja salta maten liite iaf.