Mitt och MTs första nyår

Ja, jag hade som sagt "laddat" lite, planerat att äta lite godare, köpt lite efterrätt och en folköl för att verkligen spexa till det. Sedan tesatde jag min nya vattenkokare och körde mikron samtidigt. JAG VET! Skitdumt, men jag tinade bara så mikron vara bara på 350W och vattenkokaren skulle bara koka upp några dl vatten så jag tänkte att det inte gjorde nåt.

Pyttsan.

POFF... Och sedan var det svart i köket. Jag gick ut till mitt finfina proppskåp och premiärvippade tillbaka säkringen. Nada... Fortfarande svart. Upptäcker att det dessutom är svart i halva vardagsrummet som inte ens berörs av säkringen som gått.

Hmm. Ringer ex-pojkvännen som är el-gud ungefär. Han konstaterar rätt fort att det troligen gått en fassäkring i huvudcentralen i huset. Jaja, enkelt fixat. Har till och med några gamla porslinssäkringar kvar från min förra lägenhet. Knatar ner till centralen som jag sett ligger bredvid mitt källarförråd. Nyckeln passar inte. Ringer min portvärd som precis ska gå in på systemet (halv tre på nårseftermiddagen, lycka till). Han säger att han ska höra runt och ringa tillbaka.

Han ringer tillbaka. INGEN i styrelsen har nyckel. Bara fastighetsskötaren. Alltså HSB. Ringer HSBs jourtelefon och får prata med Jerry. Jerry upplyser mig om att en utryckning kommer kosta "några tusen" om inte styrelsen säger att de tar på sig kostnaden. Jag upplyser Jerry om att om fallet blir att jag måste betala vill jag inte att de kommer. Jag kan leva utan spis och lyse i kök och badrum till onsdag om jag kan spara "några tusen". Jerry lovar att ringa tillbaka.

Vid sju har ingen Jerry hörts av. Jag kommer på att spisen antagligen funkar på två faser, fast lite långsammare. Pizzan räddad! Klockan åtta ringer äntligen en el-snubbe och berättar att de nu fått klartecken från styrelsen (hoppas den som lovade det inte hunnit börja nalla på skumpan och kommer ihåg det när räkningen trillar in). Nåja, elkillen dyker upp kollar mitt proppskåp, slinker ner i källaren, byter säkring och voila så har jag ström på alla faser igen. Vilket slöseri för en så enkel grej.

Nåja, mitt sällskap för kvällen (MT alltså) somnade i vanlig ordning klockan 18.50 och har inte hörts av sedan dess. Jag har tryckt hemmagjord chévre-pizza med ruccola, min folkis, chokladglass med grädde och nu godis. Jag mår förväntat illa, kollar på sömnlös i Seattle, läser senaste numren av Vi föräldrar och Living... Kollar lite bloggar.

Kort och gått har jag det riktigt bra faktiskt. Tror till och med jag busar till det och går och lägger mig innan tolvslaget.

Wiiickeeed!

Gott nytt år på err allihopa! Hoppas ni får en bra kväll oavsett hur ni väljer att spendera den sista dagen av världens-undergång-som-har-tre-timmar-och-fem-minuter-på-sig-att-hända-året, 2012!

Oliver och flaskan

Ja, idag har jag kunnat konstatera att hon gillar kalamati(?)oliver också. Hon gillar typ ALLT. Jag vägde henne idag. 8,6-8,7 kilo enligt min våg, men kan det verkligen stämma? Hon vägde ju 8040 g den 18 december? Kan hon verkligen ha gått upp över ett halvt kilo på typ tio dagar?

Hon har dessutom upptäckt hur man dricker ur flaskan själv idag! Alltså, hon har ju kunnat ta flaskan och stoppa in pipen i munnen i flera månader, men hon har inte kommit på att hon måste lyfta flaskan också. När jag har försökt hjälpa till och lyfta har hon alltid släppt sina händer direkt. Men idag så satt hon och testade och helt plötsligt kom hon liksom bara på det. Sedan ville hon inte sluta dricka =) Jag fick ta ifrån henne flaskan tillslut.
 

Mellandagar och nyårsplaner

Jag är inget jättefan av mellandagar just nu, alla är bortresta! Jättetråkigt! Har träffat pappa med fru och son lite då och då, men oftast bara någon timme eller så och sedan har jag och MT fått hänga själva. Inte riktigt min grej.

Rolig upptäckt för övrigt, MT gillar bönor och kål, framför allt brysselkål, väldigt mycket. Mormors flicka minsann. Mormor har för övrigt blivit en riktig idol här hemma, varje gång hon kommer blir MT nästan hysteriskt lycklig. Det är väldigt kul att se. Fast hon har varit på väldigt bra humör sista veckan och till och med morfar och morbror har fått glada leenden. Det är de inte bortskämda med precis =)

Hon växer, mest på bredden känns det som =) En riktig liten kalaskula har hon samlat på sig minsann. Fast hon väger bara strax över åtta kilo så någon tungviktare är hon kanske inte jämfört med andra barn i samma ålder. Idag provade jag en pyjamas i storlek 80, det gick hyfsat bra.

Förutom fötterna =) MT har värsta minihänderna och minifötterna. Som en knubbig, söt liten clown ser hon ut =)

 

 

Just det ja... Nyårsplaner. Har jag absolut inga i vanlig ordning. Har liksom aldrig lyckats skaffa mig nyårsfestargäng som vissa har. Sedan är man ju lite mindre flexibel angående sista-minuten-inbjudningar nu. Min första nyårsafton för mig själv (ja, förutom MT då, men jag räknar kallt med att hon sover djupt större delen av kvällen). Nåja. För att kompensera är jag bjuden på TVÅ fester i januari.

 

I am the party animal...

 

No julefrid =)

Nä... Någon vidare julefrid blir det inte den här julen. Vi har åkt runt som skållade råttor i två dagar mellan olika pigga, halv- eller helkrassliga gamla och unga släktingar. Imorgon checkas sista obligatoriska besöket av och sedan ska vi ha lite mellandagsfrid istället.

Men allt som allt har det gått väldigt bra. MT har skött sig helt ok med tanke på konstiga sovtider, sovplatser, mattider (icke existerande) och en miljoon mänskor att hälsa på. Gnälligt emellanåt , javisst. Men man får ändå ge henne lite cred för insattsen.

Både jag och MT har fått finfina julklppar och rutinerade mormor gav de BÄSTA klapparna enligt MT. Bollar i olika storlek och små minigrytor från IKEA som går att slå jättehårt ihop så det låter massor. Fast själva paketöppnandet var inte lika spännande. Det där ritch-ljudet när man river papper var INTE populärt och all presentöppning fick ske ovanligt civiliserat med sax i år =)

GOD JUL på er allihopa!

Okejrå =)

Jag kommer kanske inte skriva något positivt VARJE dag. Mest för att jag inte kommer skriva varje dag. Ibland hinns det inte. Ibland orkas det inte. Ibland finns ingen inspiration.

Dagen har iaf  varit bra. Var på jobbet på förmiddagen för att ha möte med mina handledare. Helt ok möte. Kul att träffa arbetskompisarna och önska God Jul (och få julklapp förstås =))!

Sedan hann jag faktiskt på fika med min fantastiska mamma-grupp. Jag har flera men det här gänget, som jag faktiskt träffade via en tråd på FL (se där, forumet kan bidra med bra grejer också), är verkligen grymt härliga människor. Jag hoppas vi kommer hålla kontakten många, många år framöver. Trevligt var det hur som helst, som vanligt.

Jag är så jeeekla pank nu (efter allt julklappshandlande, pass-fixande och overallsinköp) att jag fulsatt utan att köpa nåt, räkmacksgled på deras fika helt enkelt =) Nöden har ingen lag.

Men... Så gick jag förbi ett ställ med små tomteklänningar som var nedsatta till halva priset. Kunde inte låta bli. Får väl nalla på sparkontot eller äta mackaroner resten av veckan. Den var SÅ söt... Så kan det gå. Jag som inte skulle köpa sånt där tuttinutt-grejs. Jaja, man är väl inte mer än mänska.

Oh! Vi har tapetserat klart i köket också! Och golvet har äntligen kommit. Så nu, snart ska ni får bilder på mitt "nya" kök. Det blir fiiiiint.

 

10-månaderskontroll

Vi var på tiomånaderskontroll igår också!

MT är mini som vanligt och vart mäkta arg över den fruktansvärda behandling vi utsatte henne för (avklädning, vägning, mätning och läkarundersökning). Hon illskrek från att jag tog av henne kläderna tills dess att vi kom ut från BVC. Det har hon aldrig gjort tidigare men hon har nog äntrat en eny fas för några dagar sedan för hon är gnisslig så det sjunger om det just nu. Tur att det brukar gå över på någon vecka eller så.

Nåja

MT tio månader:
Vikt: 8040 gram
Längd: 71 cm
HO: 43,8 cm

Hon följer i alla fall sina egna kurvor, så det är skönt.

Sedan pratade vi lite om hennes oförmåga att röra på sig själv. Sätter jag henne så sitter hon ju liksom bara. Hon kan inte ta sig någonstans själv och inte sätta sig upp på egen hand. Läkaren höll med om att det var lite sent och vi ska höra av oss efter helgerna om hon fortfarande inte verkar göra några framsteg. Då får vi tid hos en sjukgymnast som kan göra en bedömning och ge oss lite tips och trix.

Stay tuned...

Att ändra sitt sätt att tänka

Jag har läst och begrundat de kommentarer jag fick på förra inlägget. Till en början blev jag så oerhört ledsen när jag läste om hur bra andra singelmammor tycker att det går, hur lyckliga och glada de är över att vara just singelmammor. För jag har tyckt att det varit tufft. Och när jag läser om andra som är lyckliga känner jag misslyckad igen. Misslyckad som mamma eftersom jag uppernbarligen inte kan njuta av min bebis lika mycket som andra kan av sina.

Nu har nog MT varit ett lite mer krävande barn än genomsnittsbebisen, mycket skrik som jag haft svårt att trösta bort och hon har sovit dåligt eller till och med mycket dåligt i perioder. Men just nu är hon faktiskt som vilken unge som helst! Glad ibland, ledsen och grinig ibland, sover bra dom flesta nätter och lite sämre andra, äter bra och utvecklas i rask takt. Hon ler, klappar händer, "pratar" och ger respons. Jag är inte tröttare än jag brukar vara på vintern.

Jag har det egentligen SÅ JÄKLA BRA. Och jag har haft det jäkligt bra i många år! Men efter några smällar efter gymnasiet med depressioner i omgångar har jag nog fastnat i ett lite dåligt tänk.

Jag är ju i grunden en väldigt positiv människa, faktiskt. Och mitt liv är fantastiskt! Så nu har jag bestämt mig. Igår kväll kom insikten. Det är jag själv som gör mig olycklig. Mina egna puckade, negativa tankar. Och eftersom det är jag själv som orsakar det kan jag ju faktiskt göra något åt det!

HA!

Så nu ska jag avge ett lite tidigt nyårslöfte. Mitt första seriösa någonsin.

Jag ska tänka mig själv lycklig. Så det så. Jag fattar självklart att jag inte kommer vara glad och lycklig jämt, så funkar inte livet. Men min grundinställning måste ändras. Den har smugit sig på under många år och nu ska den väck!

• Jag har en fantastisk fin dotter, hon är frisk och kry och blir antagligen ännu gladare och mer harmonisk med en glad mamma.
• Jag har en jättefin (om än något lyhörd) lägenhet som passar oss perfekt och som jag otroligt nog har råd med. Det finns förskolor i närheten, massor med barn, skogsdungar och badstrand för MT att njuta av och det tar 15-20 minuter att cykla in till centrala stan.
• Jag har ett jobb som jag förvisso inte älskar, men det är bra betalt och ger mig möjlighet att arbeta när MT sover, vilket gör att jag kan förlänga min föräldraledighet lite. Dessutom kommer det förhoppningsvis leda till en examen som ger mig ett jobb som jag faktiskt älskar!
• Jag har sååå många fina vänner runtomkring mig. Nya och gamla. Och jag har ju inte blivit handikappad, jag har fått barn. Jag får väl se till att träffa dem när det funkar helt enkelt! Det finns helger, luncher osv.

Mitt liv är fantastiskt. Jag är inte ensam. Jag bor bra, mår bra och har alla förutsättningar för att vara glad och harmonisk.

Så nu ska jag skriva något positivt varje dag i den här bloggen. För min och MTs skull för vi förtjänar att vara glada precis lika mycket som alla andra =)

Så det så.

Att skaffa barn genom insemination i Danmark

Det här inlägget har jag funderat på länge, velat fram och tillbaka vad jag ska skriva. Men jag kommer inte på hur jag ska formulera mig för att mina tankar ska gå fram på ett vettigt sätt.

För det första handlar väl inte inlägget specifikt om att få barn genom insemination utan mer att välja att få barn själv, utan en känd pappa inblandad.

Jag vill skriva ett inlägg som beskriver hur jag upplevt det att få barn på egen hand. Men jag tror verkligen inte min historia är synonym med alla andras som valt det här sättet att få sina små. Så om ni läser det här, ni därute som gjort samma val som jag. Skriv gärna en kommentar med era upplevelser eller länka till inlägg i era bloggar där ni skrivit om det. Jag vill skriva det här för att de kvinnor som funderar på barn genom insemination ska få en bild av hur det kan bli, sen när barnet kommit. Från lite olika perspektiv.

För otroligt nog, för alla som känner mig och mina sjuka planerings- och kontrolltendenser, så hade jag inte tänkt längre än till förlossningen.

Någonsin, tror jag. Jag tror många är bättre än jag på att föreställa sig livet med barn. De kanske har mycket barn omkring sig eller har bättre fantasi än jag. Men jag tror det hade varit bra om jag läst lite såna här inlägg innan jag for till Danmark. Inte för att jag tror att det på något sätt ändrat mina val, det tror jag inte det här inlägget kommer göra för någon annan heller. Men jag kanske hade varit liite mer beredd och lite mindre chockad de första månaderna =) Hunnit fundera lite mer på LIVET med barn och inte bara resan fram tills det kommer.

För det första vill jag klargöra att jag på intet sätt ångrar att jag har MT. Hon är en fantastisk liten person. En alldeles egen liten människa och det i sig är ett mirakel. Hon ger mig mycket och jag tror det kommer bli mer och mer ju äldre hon blir. Men det ÄR slitigt, för nästan alla med barn tror jag, men vissa saker blir annorlunda när man bara är en förälder. Det finns fördelar med att vara själv också förstås. De aspekterna kommer jag också ta upp!

Det här gäller nog alla som får barn, men man har så mycket föreställningar om hur barn "är". Men sanningen är (förstås) att dom är små personer, redan från början. Med mycket bestämda åsikter, egna känslor, temperament och utryck. Barn behöver inte nödvändigtvis tycka om att ligga i vagn, ta napp, ta flaska, gilla ersättning, hantera att bli bortlämnade till barnvakter eller andra aspekter som kan påverka hur du, som singelmamma, kan hantera tillvaron.

Jag trodde nog jag skulle få, eller ta, mycket mer hjälp. För att kunna få lite egentid. Naturligtvis har alla människor olika behov av tid, jag har bott själv i över tio år innan jag fick barn. Oftast utan pojkvän ens (vilket då förklarar singelmammavalet, hönan eller ägget osv). Jag har nog vant mig mer än jag någonsin kunde föreställa mig att kunna göra vad jag vill, när jag vill det. Jag förstod naturligtvis att det skulle bli betydligt mindre av den varan, men jag hade nog inte förstått riktigt hur mycket. MT accepterar sin mormor som barnvakt, det kan iof ge efterverkningar som att hon sover väldigt dåligt natten efter hon haft barnvakt, men det går. Andra barnvakter har inte fungerat så bra. Framför allt för att MT inte träffat dessa personer tillräckligt ofta. Bebisar har väldigt kort minne och ses man inte varje vecka, gärna flera gånger så är det som att träffa en främling. Det går an när mamma är med, men utan blir det svårt. I alla fall för MT. Så känner jag behov av att komma ut och ta en fika, gå på en fest eller bara äta middag med mina vänner så måste mormor kunna barnvakta. Min mamma är bara strax över 50 år och är mitt uppe i karriären, har en sjuk mamma och en sjuk pappa och förstås egna vänner och intressen att prioritera. Hon säger praktiskt taget aldrig nej om jag frågar. Men jag vill inte fråga för mycket, för jag vet hur mycket hon har att göra själv.
Egentligen kan man sammanfatta singelmammaskapet i ett väldigt soklart ord; ensamt. Översjälvklart! Eller?

Det är så oerhört mycket mer fasetterat än att man blir sittande ensam väldigt många kvällar när bebisen sover.

• Du har oftast ingen som kommer hem klockan 17 och kan avlösa dig när orken börjar tryta och du spexat, sjungit, jollrat bytt blöjor och klappat händerna med så mycket entusiasm någon kan uppbåda minst tio timmar på raken.
• Du har ingen som kan roa bebisen när du behöver göra saker, som att laga mat (har precis börjat laga mat hyfsat regelbundet igen och slutat leva på mackor och fil. Jag som älskat att laga mat innan orkar bara inte), städa, julpynta (pyntet här plockades fram lagom till tredje advent), tvätta eller gå till förrådet. Visst, man kan göra det med bebis på armen eller i sele. Ibland...
• Du får ALDRIG sovmorgon om du har en morgonpigg bebis (bebiser brukar av någon anledning vara morgonpigga). Vi pratar i allt från några månader tills dess att barnet är stort nog att kunna kolla på morgon-tv själv. Det är många, många mornar det...
• Det är aldrig någon annan som kan gå upp på natten. Du kommer aldrig kunna lägga dig i gästrummet för att få sova ut en natt. Du kan inte sova lite längre på morgonen om du tagit det "tuffa" nattpasset. Du tar ALLA nätter, alltid.
• Känner du att du behöver komma ut och träffa dina gamla, fina vänner (alltså inte dina nya bästisar från mammagrupperna =)) så måste en barnvakt skolas in, bebisen acceptera personer och så ska han eller hon ställa upp. Och det är det förstås många som vill. Men, i alla fall jag, känner ett litet styng av "nu-är-jag-skyldig-dig"-känsla. För den här personen, hur nära den än står dig och barnet är inte den andra föräldern. Som har samma ansvar för ert barn som du har. Dom "ställer upp", alltid. Dom gör dig en tjänst. Även om dom vill. Så, iaf i mitt fall utnyttjas det bara om jag absolut känner att jag måste. Hade det funnits en pappa hade han varit lika ansvarig som jag, barnet hade känt honom lika bra som mig och jag hade nog valt att vara ute lite mer.
• Du har ingen att dela allt det fantastiska med heller, som känner precis som du. När din bebis ler för första gången! Eller tar sina första steg! Visst, man kan ringa mormor eller kompisen. Men jag tror ändå inte det är riktigt samma som att dela ögonblicken med pappan till barnet.
• När du vacklar, står rådvill, när du tror att du gör allting fel, när bebisen bara gråter och inget du gör hjälper. När du inte vet om maten du valt att ge ditt barn, sättet du får henne eller honom att somna om på eller hur du hanterar vredesutbrott är det rätta eller helt fel? Då finns det ingen där som du kan bolla med, eller som bara kramar om dig och talar om att du är världens bästa mamma ändå! Det kan bli många mörka tankar att fixa helt själv.
• Du får leva med att du faktiskt berövat ditt barn en pappa. För det ÄR ditt val. Inte barnets. Ingen annans. (Nu är jag extremt PK, men det är så praktiskt) hen kommer inte ha en biologisk pappa. Hen kommer att få frågor om saken genom hela livet och bli tvungen att förklara sig. Man vet inte hur hen kommer uppleva bortavaron av sitt biologiska ursprung. Kommer det vara jättejobbigt eller en klackspark? Kommer hen tycka att du gjorde fel val? Kommer hen lida ekonomiskt för att du valt att försörja hen själv? Två föräldrar är trots allt två och inte en. När en förälder har en dålig dag, inte orkar med riktigt eller faktiskt blir sjuk eller dör så finns en till som förhoppningsvis har en bättre dag, orkar lite till eller faktiskt inte blir sjuk och dör. Den back up-en kommer ditt barn inte ha. Så är det bara. Det kanske finns andra runt omkring, men inte en till förälder.

Jag förstår att det låter som att jag tycker singelmammalivet är fruktansvärt, men så är det inte. Jag har aldrig upplevt hur det är att få barn tillsammans med någon. Jag har bara gjort det själv. Och människan anpassar sig. Jag tycker de flesta dagar är bra dagar! I alla fall nu. Men de första månaderna var riktigt, riktigt jobbiga. Omställningen var större än jag någonsin kunnat föreställa mig. Och då kanske det hade hjälpt lite att läsa om det innan. Att vara beredd i terorin så att säga =) Så beredd som det nu går att bli, innan man upplevt det =)

Sedan finns det naturligtvis fördelar med att få barn på egen hand.

• Det finns ingen som ifrågasätter eller tycker annorlunda än du när det kommer till frågor som rör barnet. Som namn, uppfostringsmetoder, religion, sovtider, mat osv. Du är så att säga King of The Universe!
• Det finns ingen på jorden som ditt barn älskar mer än du =) Ingen pappagris så långt ögat når.
• Du behöver inte bråka och tjafsa med någon när ni är trötta, hungriga, slutkörda eller allmänt känslomässigt labila, som man är rätt ofta första månaderna med bebis.
• Du behöver inte sköta om ett förhållande samtidigt som du försöker landa i att du blivit mamma och den omställning det innebär. För ett förhållande behöver vårdas och det tar naturligtvis tid och energi som kan vara en bristvara.

Men det jag vill säga till alla därute som fortfarande funderar. Är det så att du inte är så gammal, att du inte hyser någon form att psykisk spärr som hindrar dig att träffa någon, eller att du är lite osäker. Försök en sista gång! Försök träffa en fin man (eller kvinna för all del) att få det där fina barnet med. För trots att jag inte har upplevt det själv. Så tror jag verkligen att det är lättare och bättre för alla inblandade att det faktiskt är två föräldrar.

Men är tiden knapp eller du är känslomässigt oförmögen att träffa någon och du funderar, gör det, såklart! Barn är alltid värt det! Men läs på, prata med föräldrar och tänk längre än själva skapandet och förlossningen. För det är, hur svårt det än kan vara, den lätta delen av ett föräldraskap som inte går att reklamera eller ångra. Som varar ett helt, förhoppningsvis, fantastiskt liv!

Sjukfis igen

Tyckte hon var lite hängig imorse, sedan blev hon bara varmare och varmare. Ville bara sitta i min famn. Tog tempen och den var 39,5.

Inte världens bästa tajming eftersom vi skulle resa hem från pappsen idag, men det har gått hyfsat bra! Vårt tåg gick, för det första. SEX inställda avgångar mellan pappa och hemma bara idag! Men inte vår, tack och lov! Alvedonsupparna funkar ganska bra och lillfisen äter och dricker trots febern. Så nu är vi hemma och hon är i säng. Får se hur natten går och hur många dagar det sitter i.

Fick avboka 10-månaderskontrollen som vi skulle på imorgon också men vi fick ny tid på måndag. Man börjar ana hur det är med småbarn nu =) Tre sjukor på två månader...

Resesängen...

Hur har då MTs resesäng/minitält fungerat?

Eftermiddagsluren igår = Not so much... Mamma fick ligga med huvudet i "tältet" hela (korta) luren.

Natten = lite bök och stök och dragandes med naglarna mot tältduken, vaknade 05.45 men kunde ligga kvar och filosofera 45 minuter efter en ramsa eller två.

Förmiddagslur = Har sovit i 65 minuter och sover fortfarande!

Blir förhoppningsvis bra det här. Skulle vara grymt.

Resa med bebis...

Blir verkligen ett helt annat projekt än att resa själv.

Vi ska till morfar på bästkusten en kortis. Åker imorgon, kommer hem på onsdag. Håller fingrar, tår och allt annat som möjligen går att korsa eller hålla att det inte ska börja snöa allan under dessa tre dagar. För jag har redan blivit två timmar tåg-sen med bebis en gång och då gick det bra, så den turen har jag använt upp.

MT ska få sova i sin nya resesäng också. Ska bli väldigt intressant att se vad hon kommer tycka om den. Eller intressant och intressant. Antingen blir det ok sömn i två nätter eller så blir det natt-disco... Vi hoppas på det första. Jag har en "vanlig" resesäng också, men den väger säkert 10 kilo och blir stor som ett as, även ihopvikt. Den skulle vara nästan (eller helt) omöjlig att frakta med samtidigt som man ska jonglera bebis, pansarvagn, resväska och skötväska i snö. så nu får MT sova i en sån här: http://www.barnresebutiken.se/kategorier/sova-på-resa/travel-cot-baby-luxe. Den väger bara 2 kilo och blir en disk som är 36 cm i diameter och 13 cm hög när den är ihopfälld. Funkar tom att stoppa in i mini-förvaringen under pansarvagnen. Verkar grymt smidig. Om nu MT vill sova i den. Det återstår att se.

För övrigt gick fotograferingen igår fantastiskt bra! Hon diggade konceptet fullständigt. Framför allt de andra barnen, de var väldigt skojiga att titta på. Till och med att byta kläder 152 gånger på 30 minuter gick bra! Jag hoppas verkligen att det blev några riktigt bra bilder! Skulle vara så kul att kunna förstora upp och göra en tavla eller nåt hit hem. Hon fick dessutom två supersöta klädesplagg. Men jag måste till någon second hand-butik eller nåt och försöka hitta lite byxor till henne! Har ungefär ett par i storlek 74... Räcker inte så långt.

Pansarvagn och modellpremiär

Nu står pansarvagnen i hallen redo att övervinna snövallar, plöja genom modden och erbjuda stötkänsliga fröken en åktur så jämn att hon kommer tro att hon svävar. Så fort jag pumpat däcken lite förstås. Sedan är ju vagnen från 2004 så dämpningen kanske inte är som den en gång var, men betydligt bättre än på cityvagnen i alla fall. Fast jag måste säga att jag är impad av min Mutsy Evo, den rullar faktiskt genom det mesta. Stora hjul är bra. Om den bara hade liite bättre dämpning...

Och imorgon har MT sin fotomodellspremiär. Vi får väl se hur det går. Den här damen har ju en stark vilja, så det blir väl bilder om det blir =) Vi får iaf lite kläder och hon skulle verkligen kunna behöva lite byxor.

Slääääpa barnvagn!

Nu ska jag använda ett "annasingelmamma-uttryck" men MAJ GAD(!!!) vad jag har släpat barnvagn idag. Och då gick det ändå bättre än jag trodde eftersom hjulen är så stora.

Nu är pansarvagnen hembeställd från landet så jag och MT kan röra oss någonstans i detta väder! Bussarna gick inte, tunnelbanan gick då och då (med proppfyllda vagnar som följd = detgårinteinenbarnvagninteensommananvänderskohorn) och vallarna kändes högre än Peter Doherty under glansdagarna.

Chilla lite med snön nu moder natur! Please!

Mens?

Alltså, jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Alla som jag pratat med som fått mens efter förlossningen pratar blodbad! Gynakuten för de trodde de skulle dö! Mensvärken från helvetet!

Det började igår med ett stilla droppande, fortsätter likadant idag. Knappt ens nåt i bindan. Mest när jag torkar mig. Inte i närheten av ens en vanlig mens för mig, och då hade jag rätt mild lingonvecka innan jag blev gravid.

Ingen mensvärk alls.

Hmm. Får väl se hur det artar sig. 

Kyla är bajs

Det tycker iaf MT. Hon skriker sig blå så fort vi går ut. Dessutom gör isen att marken blir "guppig" och hon avskyr när det skakar också. Summa summarum så är promenader inget vi ägnar oss åt i familjen just nu.

Nu har jag spenderat alldeles för mycket pengar på en väldigt tjock overall som jag hoppas ska ta udden av de värsta protesterna =)

För sanningen är att vintern bara börjat.

Sorry, get used to it...

Bättring!

Sedan igår vid lunch har MT blivit myycket bättre! Hon äter och bajsar inte såå mycket mer än vanligt. MEN hon har fått avsmak för morgon/kvällsgröten... Tusan! Än är jag ju inte säker på att hon inte är känslig för mjölk ändå, så det finns liksom inga alternativ att prova. Testade att göra egen risgrynsgröt på havremjölk till henne.

Inte populärt

Tillslut köpte hon äggröra och macka (utan något på). Så det får väl bli den nya frukosten då.

Har ni några andra tips på kvälls- och morgonmål till en potentiellt mjölkallergisk unge som vägrar gröt och välling?

Hon sover som en gudinna också! Förutom att jag varit tvungen att gå upp och byta BAJSblöjor en eller två gånger per natt sista fyra nätterna så har hon sovit hela nätter i en vecka! Trots att hon vaknar till ganska ordentligt när jag byter (såklart, bytet inkluderar ju oftast byte av pyjamas också) så somnar hon om så fort jag lägger henne i sängen igen.

Nu ska jag bara sluta vakna 03 och 05 på ren rutin...

biblioteksaction

Ja men vad gör inte lite uteliv (alltså inte sånt dunka-disco-uteliv som man hänvisade till tidigare utan att vara ute... Bara) för humöret! (trots snö)

MASSOR!

Och det roliga är att MT tycker att det är precis lika pisstråkigt som jag att bara vara hemma och uggla. Till och med när hon är sjuk. Vi tog en prommis till vårt lokala centrum, handlade lite till lussebullsbak och gick till biblioteket. Där fick hon ägna sig åt sin favvosysselsättning (riva ner böcker ur bokhyllor) en masse (franskt uttal)! Alltså det fanns ju hur mycket böcker som helst. Hon var i exstas! Skrattade högt och knallade omkring (med mig hållandes i hennes hand förstås). Hon vart grundligt beundrad av alla besökare och personal.

Sedan vart hon trött igen lill-sjuk-fisen. Så nu har hon sovit en timme igen. När hon somnat för natten ska här bakas bullar!

Tamdadam...

Ja, vad ska man skriva för rubriker jämt? Känns som att när man skriver om livet med småbarn är rubrikerna ungefär begränsade till sömn-yadayada, sjuk-yadayada, framsteg-yadayada...

Well

Sömnmässigt har hon sovit riktigt bra senaste fyra nätterna. från mellan 18.30-19 fram till 06-06.45 någon gång. Igår natt fick jag gå upp och byta en blöja med megaladdning vid femtiden och hade väl egentligen behövt göra det i natt också, men hon protesterade inte så jag märkte inget.

Anledningen till det är troligen att hon är sjuk. Hon har varit dålig i magen i 1,5 vecka. Men fram till igår åt hon ändå som vanligt och verkade må bra. Men igår var hon riktigt hängig, ville inte äta vanlig mat och helst inte gröt heller. Vill bara dricka vatten hela tiden. Samma idag. Hon klarar att vara vaken max två timmar i stöten. Ingen feber. Får inte tag i min BVC-sköterska heller för att fråga om råd. Jaja...

Utvecklingsmässigt händer inget (jag märker). Hon är fortfarande fullständigt stationär där jag sätter eller lägger henne. Ändå sättet hon kan röra sig är om jag ställer henne och låter henne gå med stöd. Undrar hur länge det är ok att hon inte rör sig alls annars? Sätter sig inte, ställer sig inte på alla fyra, tar sig knappt upp till stående även om hon kan dra sig i nåt, ålar inte.

Själv känner jag mig ensam just nu. Skulle hemskt gärna vilja ha någon att dela varddagen med. Inte veta att dom dagar jag inte har någon träff inbokad träffar jag ingen alls på hela dan. Ha någon som jag vet kommer hem varje dag. Men å andra sidan har jag varken kraft eller känslomässig reserv att börja dejta. Orkar inte. Vill inte. Då blir det svårt att träffa nån onekligen.

Blä och bajs. Jag gillar inte vintern. Har menlig inverkan på mitt humör.

liteskitdag

Ja, inte jätteskitdag. Men jag är trött efter att MT hostat sig till klarvakenhet klockan 2.30 inatt och hon somnade inte om fören framåt 04.20. Sedan vaknade hon igen 05.30 och grät så jag fick gå upp och buffa lite i rumpan så somnade hon om. Hon vaknade sedan igen vid 06.30 och då var det morgon.

Hon hade lagt en skit som gått igenom kläder och lakan sedan spydde hon upp all morgongröt på det där bordet som sitter fast på barnstolen (tack och lov, annars hade jag fått en härlig kräkla mitt i knäet). Fast hon har varit pigg och glad och inte kräkts mera, så jag misstänker att det var för att hon druckit så mycket vatten under natten och morgonen för att få bukt med hostan.

Så nu har jag sovit lite skräpigt några nätter, jag blir trött, sliten och ledsen. Tycker att det är mitt fel, att jag misslyckas när hon inte sover hela nätterna. För jag "vet" (vet jag inte alls egentligen) att om jag är hård och håller på metoder och ramsor så skulle hon sova hela natten. Har jag fått för mig iaf, och "anklagar" mig själv för att jag inte får sova. Men sedan gråter hon på natten, ramsan tar inte när jag kör den några minuter och så ger jag upp, för jag vill inte att hon ska vara ledsen. Så tar jag upp henne eller nåt. Nu ska jag iaf testa att vara skithård på att inte ta upp henne om det inte är superkris, utan natta om i sängen oavsett hur länge jag får vara vaken.

Idag längtar jag väldigt mycket efter någon att dela ansvaret med. Få lite avlastning. Och att slippa jobba varje gång hon sover, utan få sova jag med...

Miniskitdag.

Vaknar man 05.39...

...Hinner man väldigt mycket innan klockan 10 på förmiddagen.

- Städa (tom badrum)
- Köra en maskin tvätt, vika torr tvätt, hänga tvättad tvätt
- Blötlägga alla orkidéer
- Köra diskmaskin

Allt med halvgrinig (trött) bebis på armen.

Jag kanske inte behöver påpeka det uppenbara, hade JAG fått välja vad jag ville göra mellan 05.39-10.00 en lördagförmiddag så hade nog tvätten fått vänta. Jag har svaga minnen av sovmorgon... Lååång frukost med tidning, pannkakor och kaffe... Någon gång i framtiden hägrar hoppet om något liknande.

Jag har hört att tonåringar brukar sova ganska länge?

Konferens!

Japp, idag har jag och MT varit på konferens! Hela dagen. Och det gick så sjukt, j...a bra! Hon knallade runt med mig längst bak i salen, sov i sin vagn, log, skrattade, klappade händerna och allmänt charmade brallorna av varenda en av dom 200 deltagarna. =)

Vet inte hur många gånger folk kom fram och påtalade hur "snäll" hon var. Och jag vet inte hur många gånger jag sa att hon helt enkelt vaknat på helt rätt sida. För det hade hon verkligen.

Dessutom ställde hon sig på alla fyra från magläge för första gången, alldeles själv! Bättre sent än aldrig liksom =)

Så när vi kom hem var hon helt slut och jag fick vagga en väldigt trött, ledsen och överstimulerad tjej till (nästan) sömns i famnen. Men roligt hade hon och hon somnade rätt fort ändå.

Jag var så himla stolt över henne som stod ut med oss allihopa, desstuom med ett leende hela dagen lång!

på banan

Sömnen är tillbaka på banan hoppas, hoppas, hoppas jag. Det behövdes en justering av dagsovandet till två lurar varav den sista får pågå som längst till 15. Har funkat två kvällar i rad nu, hon somnar som klubbad mellan 18.45-19. Imorse sov hon till exakt 07, jag hörde henne böka runt vid 03.30 och strax efter 06 men hon somnade om själv utan gråt. Daglurarna varar sammanlagt ca 1,5 timme, fördelat på antingen 45+45 eller 30+1 timme. Så nu sover hon 13.5 timme per dygn ca vilket verkar vara ungefär vad hon behöver. Hon har alltid krävt lite mindre än det som "rekommenderas" för bebisar i hennes ålder.

Köksrenoveringen börjar arta sig. Nu har vi målat alla skåp och snickerier, bytt handtag och målat tak och väggar. Allt resterande är inköpt och klart och nu inväntar vi golvet som borde kommit för typ två veckor sedan. Tapeter är fixade! Jag har gått åt ett helt annat håll än jag trodde från början. Blommigt! Flickigt! Inte riktigt mitt vanliga val, men jag tror de blir fantastiska med resten av köket.

För den som undrar heter tapeten Amelie och produceras av Sandberg (kunglig hovleverantör minsann, fint ska det vara =))

Jag ska även testa en idé på mina urfula vitvaror (kyl och frys i det här fallet, diskmaskinen och fläkten är också skitfula men åtgärdas senare). Jag har köpt rosa, matt vinylplast, samma färg som på blommorna, som ska klistras upp på kylen och frysen. Kan bli urcoolt eller total pannkaka. Den som lever får se.

Före jul hoppas jag som sagt vara klar. Det är bara det att jul är FYRA veckor bort!? Hur gick det till? Jag är dessutom helt slut efter de senaste två veckornas sömnhaveri och orkar inte renovera så mycket som jag borde på kvällarna. Nåja. Nu hoppas vi på bättring på sömnfronten, en effektiv, avhandlingsskrivande, renoverande mamma och en änglasnäll dotter så ska nog det här gå fint ska ni se.

Tjosanhoppsansömn

Ja, jag hade det väl lite för bra med läggning och sömn. Det funkade så himla bra! Läggrutin, bums i säng så sov hon. Nu tar det lång tid för henne att somna, hon vaknar flera gånger varje kväll och är ledsen och natten kan bli lite hur som helst.

Extra jobbigt när man är själv. Och egentligen behöver jobba en timme varje kväll, minst. Och ha tid att vika lite tvätt, laga mat och kanske ta en dusch. Bara att hoppas att det återgår till det vanliga snart.

Ramsorna funkar absolut noll. Hon blir bara ännu ledsnare, tassning likaså, eller vyssja. Det enda jag kommit på som hjälper är att jag tar upp henne och halvlägger mig i soffan eller sängen med henne på bröstet. Då coolar hon ner sig snabbt (inom 10-30 minuter) och somnar om, annars kan hon skrika två timmar lätt.

Jobbigt, men många, många med barn i samma ålder som jag har samma problem just nu.

Men jag är så snabb på att anklaga mig själv. Att jag orsakar det. Eftersom jag är själv finns heller ingen annan att "skylla på" eller dela de dumma tankarna med. Så jag mår så dåligt. Mer än bara över att kvällarna försvinner och jag ingenting får gjort. Mitt himla dåliga samvete och mina självanklagalser. Det finns ingen på jorden som kan döma mig lika hårt som jag. Jag tror det är därför jag är så bra på att hantera kritik från andra, för det finns nästan inget de kan anklaga mig för som jag inte redan anklagat mig själv för, fast tio gånger hårdare.

Jaja, det är en fas det går över. Det är en fas, det går över. Det är en fas, det går över....

Må den vara över snart... Den har hållit på ett tag nu.

Skitnätter

Ja, nu har det varit några skitnätter. Igår kväll vägrade hon somna för första gången på länge, länge. Hon skrek och skrek och skrek och inget jag gjorde hjälpte. Jag testade till och med att ge Ipren om det var så att hon hade ont. Efter två timmar, när klockan var tio provade jag till slut att lägga henne med mig i min säng. Det har aldrig fungerat tidigare men den här gången var det det enda som hjälpte. Hon somnade med fingrarna hårt hållandes i mitt pekfinger. Jag avskyr, avskyr, avskyr när hon gråter sådär. När inget hjälper och man känner sig maktlös och hudlös och värdelös. Förstår inte hur jag behöll sansen de där första månaderna när det var mer regel än undantag att kvällarna tillbringades så. Så nu har vi sovit dåligt bägge två sedan den där fantastiska natten jag skrev om i förra inlägget och vi har varit rätt sänkta idag.

Nu hoppas jag på en mer normal natt... Än så länge sover hon iaf...

Så läser jag en blogg skriven av en mamma till en liten flicka med den fruktansvärda sjukdomen EB. Och då får man lite perspektiv. Låter corny, men herregud att se sitt barn lida så, hela tiden. Fifaan...

För att väga upp allt det negativa så fick min kusse en liten (stor!) kille igår och allt gick bra! Hon som fasat så för förlossningen efter att ha fått en 5-kilosklump med sugklocka första gången. Men det verkar ha gått så bra som en förlossning kan gå och den här gången klockande bebisen in på "endast" 4700 gram. Grattis till F, O och M!

Crazy vecka

Det har varit rätt fullt upp senaste veckan. Vi inledde starkt med magsjuka för mamma natten mellan fredag och lördag. Tack och lov kunde mormor komma tidigt på lördag morgon och ta med sig MT hem till sig så jag fick vila. Jag tänkte flera gånger under dagen att jag verkligen borde passa på att njtuta av att vara barnfri en hel lördag, bara kunna ligga i soffan och kolla på film. Fast det är inte riktigt, riktigt samma sak när man mår skitilla hela tiden =)

Nåja, söndag och måndag var förvisso lugna, gjorde färdigt lite grejer med renoveringen och åt kokt potatis. Jobbade lite. Tränade på måndagen och det gick fantastiskt bra! Börjar komma i form igen. Skönt. Fast MT är inte lika imponerad och protesterar. Så hon får hänga med på övningarna.

I tisdags höll jag för första gången en presenatation på en konferens angånde min forskning. Dock i en stad 36 mil bort. Så MT fick återigen vara med mormor och jag körde 3,5 timme, höll 45 minuters föredrag och körde 3,5 timme hem.

MT trivs med mormor men natten mellan tisdag och onsdag kom reaktionen på bortavarandet från mamman tror jag. Ledsen flicka mellan 02.30 och 04.30. Hennes sömnvanor är bra nu, inte perfekta, inga tolv timmar så ofta. Men elva eller elva och en halv, mellan 19 och 06-06.30, presterar hon ofta. Men hon vaknar ofta till någon eller några gånger mellan 04-06. Ibland somnar hon om själv, ibland måste jag gå in och klappa om och ge snutte som kommit bort i sängen. Men inatt sov hon, utan ett pip från 19-07 OCH JAG SOV OCKSÅ! Tror nästan det var första gången. MT har sovit tolv timmar i sträck tidigare (även om det inte hänt supermånga gånger), men jag vaknar ju ändå. Vaknar, kollar klockan, har lite svårt att somna om, ligger och och lyssnar... Vände hon sig inte? Gnydde det inte lite? Hon vaknar säkert alldeles snart... Men inte inatt. Jag sov som en gudinna! Lövly!

Orkar inte skriva just nu, sorry

Japp. För mycket jobb, renovering och allmänt "levande" just nu. Återkommer snart.

Hmm

Jag undrar om lillfis håller på att bli sjuk igen? Hon sov säkert två timmar vid lunch och var trött igen bara två timmar senare (hon pallar tre, fyra annars). Sedan vid kvällsmaten så fick hon liksom kväljningar av gröten (som förvisso inte är hennes vanliga, men hon åt den igårkväll och imorse också utan problem) efter det ville hon inte kvällsamma heller, första gången någonsin...

Time will tell, men det skulle vara skönt om hon fick vara frisk längre än 1,5 vecka...

Annars har jag och mor ryckt med köket! Känns fantastiskt. Sitter och väntar på att första slutstrykningen av köksluckorna ska torka så jag kan vända dem och måla andra sidan. Taket är målat, alla stommar, väggarna är vävade med renoveringsväv och målade ett varv och nu när allt annat börjar se fint och fräsch ut ser golvet värre ut än någonsin! Yuk! Hur tänkte man när man lade in de där golven från början?? Diarre/kräk-beiga och spräckliga... Kan aldrig varit fint? Men det närmar sig! Till jul borde det vara klart. Sedan är det bara MTs rum kvar. Måste snacka med far för att se när han kan komma och hjälpa mig bygga väggen...
 

Veckans mirakel

MT sov (efter lite ramsande vid 05.10) till 06.40 vinterid räknat!! Alltså har hela daten flutit på precis som vanligt (fast förskjuten en timme mot igår förstås) och hon somnade som en stock 18.55.

Veckans mirakel

 

Från förkylning till fas

Nu är vi äntligen så gott som friska! Lite hosta kvar hos Fisen men den högst irriternade nästäppan är försvunnen.

Istället har vi med liv och lust kastat oss in i åttamåndersfasen! Första gången jag verkligen märker av en fas på det här sättet. Mycket bottnar nog i hennes oförmåga att sätta sig själv, krypa eller ställa sig upp. Hon sitter superstadigt och går "själv" om hon har stöd från gåvagn, möbler eller mig. Men hon kommer ju absolut ingenstans om jag inte sätter eller ställer henne. Så hon är fortfarande ovanligt orörlig för sin ålder. Vilket håller på att driva henne till vansinne. 30 sekunder på golvet är ungefär nog innan gnääääället börjar. Vissa dagar är absolut ingenting bra. Det gnälls från morgon till kväll.

Jaja, det är en fas och det går ju över. Någon gång lär hon sig att röra på sig. Förhoppningsvis förr snarare än senare för bådas våran skull.

Hon vaknar lite tidigare på mornarna (runt 06-06.30), men sover fram tills dess i ett sträck själv (från 19). Övergången till vintertid i helgen ska bli så himla skojigt!

NOOOOT!

Den som kom på den extremt obegåvade idén med vinter- och sommartid hade då inte småbarn iaf...

Jag tror hon håller på att justera sina dagsovningar från tre till två... Återkommer med uppdatering.

Men annars händer det ju en del roliga saker.

• Hon kan säga dadada, gagaga, bababa och något som låter som "hej" och "titta"
• Hon vänder själv blad i kvällsboken
• Hon klappar händerna (första gången idag! Innan har hon klappat mina händer och sina egna fötter =))
• Får hon mat på skeden äter hon själv (med varierande kladdgrad)
• Hon kastar, bankar och slänger grejer all världens väg

Sedan ska hon bli "fotomodell" =) Eventuellt. Om hon har en bra dag när hon ska fotograferas. Ett litet, men väldigt roligt barnklädmärke kom fram på Underbarabarn-mässan och frågade om vi ville ställa upp. Så i början på december så... Vi får väl se hur det blir, men vi får "betalt" i kläder och en CD med proffstagna bilder. Julklappar till släkten - Check =)

Bajs...

...tror att jag håller på att få bihåleinflammation. Det här är ju löjligt, jag är nästan ALDRIG mer än lite snorig någon gång om året annars. Vad är detta?

Nåja Liv verkar må mycket bättre i alla fall.

The förkylningssaga continues...

Those were the days...

http://hurdetkanbli.blogspot.se/2012/09/vagar-knappt-andas-det-men.html

...

Mt hostar och snorar vidare. Ingen feber längre i alla fall.

Jag hostar också och låter som Chewbacca i StarWars, ni vet det där vibratot som han har. MT uppskattar det, skrattade högt i badet idag när jag körde lite waylande.

Alltid nåt, jäkligt envis förkylning det här.

Fortfarande sjukstuga

Lyssnar på lillfis som ligger och hostar i sängen. Ikväll vart vi skickade till närakuten av en väldans orolig sköterska på sjukvårdsupplysningen.

Jag ringde för att jag råkat ge lite mycket Ipren till MT. Tidigare har jag gett Alvedon-suppar (såna man stoppar i rumpan) men idag köpte jag Ipren istället. Jag tycker själv ibuprofen funkar bättre när jag har ont eller feber. Nåja, i vilket fall stod det "från 6 månader eller 7 kg" på förpackningen. Gött tänkte jag och gav henne en i eftermiddags när hon var riktigt febrig och hängig. Låg bara i famnen och gnällde (då ska nämnas att hon ALDRIG vill sitta i famnen och mysa annars). Visst tyckte jag den var lite stor, större än alvedon-varianten men men. Sedan upptäcker jag att man ska ge en halv till barn under 2 år... En HALV supp?? Ska "delas med en vass kniv i längsriktningen". Vad är det för puckon som konstruerat det så? Tabletter kan jag förstå, de har ju en delningsrand. Men suppar trodde jag alltid man gav hela.

Jaja, summa summarum ringde jag vårdguiden för att fråga om det var någon fara (det var det inte, men jag ska inte ge mer fören tidigast imorgon) men hon blev väldans bekymrad över att hon haft feber som kommit och gått under fyra dagar så jag skickades till närakuten. Fick tid klockan 18.

Det var världens snabbaste doktorsbesök tror jag (tack och lov). MT hade inte någon infektion i öron eller hals och lät tydligen bra i lungorna, jag var hemma inom en timme.

Så nu hoppas vi att det går över snabbt. Både för Fis och mig själv.

/Ballong-ansiktet-med-ont-i-öronen-och-sjukt-irriternade-täppt-näsa-mamman

Sjuk Fis

Lillfisen är sjuk.

Hon har varit riktigt rörig på nätterna sista veckan som kulminerade (hoppas jag verkligen) inatt då hon vaknade varannan timme mellan 19-04 för att sedan vakna en gång i halvtimmen tills vi klev upp. Hon har varit kinkig och svårroad sista dagarna också. Så imorse bestämde jag mig för att återigen sluta ge henne mjölk för att se om det blir bättre.

Humöret hennes har varit myyycket bättre idag, men så på eftermiddagen tyckte jag hon kändes lite varm och var väldigt rosig om kinderna. Och visst, 38,3 i feber, snor som rinner, rosslig i halsen, tand nummer två tittar upp, magen är lite i olag.

Liten fis bara hängde i famnen på mig medan jag pratade med mamma i telefon vid halv sex.

Så nu är hon stoppad i säng, på mjölkfri diet och med alvedonsupp i rumpan. Vi hoppas på en lugnare natt för både henne och mig.

Amöba...

Hon ser för övrigt ut som en liten amöba när hon har på sig sin fleeceoverall, den är liksom så pösig och hon är så liten och smal. Ser ut som en oformlig klump med en blobb högst upp och fyra små tentakler som sticker ut åt sidorna.

Säg inte till henne att jag sa det...

Haha! Jag vann!

Jag som aldrig vinner nåt.

Tror det har något att göra med att min pappa vunnit 100 000 på triss och min mamma 25 000. Spelturen för familjen var därmed förbrukad för ca 50 år framåt eller nåt.

Men jag lyckades iaf vinna två biljetter till UnderbaraBarn-mässan =) Kul! Jag som hatar stora folksamlingar.

Utmaning =)

Kryyp då!

Haha, ja. MTs ickekrypande håller på att driva oss båda till vansinne. Eller rättare sagt håller det på att driva henne till vansinne med utbrott ungefär 48 gånger om dagen, eller varje gång hon sitter eller ligger själv på golvet. Vilket i sin tur driver mig till vansinne eftersom jag inte kan göra annat än roa henne varje vaken minut. Eftersom jag jobbar (eller bloggar uppenbarligen) när hon sover blir det absolut ingen tid alls över till hushållssysslor och sånt.

Därav bilden. Praktiskt taget det enda som roar henne är att gå när jag håller i händerna på henne.

Suck.

Och inte verkar hon göra några nämnvärda framsteg heller. Hon ställer sig inte, försöker inte ens sätta sig själv, lägger jag henne på mage blir hon galen direkt eller rullar tillbaka på rygg. Eller så lägger hon sig bara platt med kinden mot golvet och slappar. Inte ens sitta är roligt längre.

Kooom igeeeen nu! För alla inblandades skull.

Har inte skrivit om sömnen på ett tag heller. Det går väl lite fram och tillbaka. Inga hela nätter sedan sist. Oftast vaknar hon runt 05-06 och är ledsen. Oftast räcker det med att lägga henne tillrätta och säga en ramsa så somnar hon om. Fast senaste nätterna så har det varit betydligt fler ledsna uppvak. Oftast somnar hon om själv eller med en ramsa, men jag vaknar ju också varje gång och ligger sedan vaken ett bra tag och väntar på fler attacker. Så lite tröttare igen nu. Men det är fortfarande helt ok.

Annars rullar det på bra! Jag har köpt hennes första par "riktiga" skor så hon kan knalla omkring utomhus. Jag och mamma har satt igång med renoveringen av köket också! Så kvällstid målar jag lite och mamma kommer en gång i veckan och hjälper till. Känns grymt bra!

Mitt liv i en bild

Hon stod!

Ja! Idag stod hon! Själv!

Förvisso bara typ sex sekunder, men ändå! Hon stod! Så söt!

Middagen

Just det ja! Middagen.

Den gick jättebra! Körde vanliga läggrutinen och hon slocknade som ett ljus i resesängen i deras gästrum. När vi skulle åka hem kollade hon mest på mig med "vad-tusan-håller-du-på-med"-blick, men inget gråt och faktiskt några små skratt =) När vi kom hem hade hon varit på väg att somna i säkert tio minuter så jag stoppade henne direkt i säng med en ramsa. Hon låg och vred sig lite och pratade men somnade inom några minuter!

Sedan har hon sovit till närmare åtta några dagar! Lyxigt! Fast från imorgon blir det tillbaka till 07... Hela dagsschemat blir ju lite konstigt...

Tänk vad en liten pryl kan göra?!

Tänk att jag får uppleva lyckan av att ha en liiten, liten tandborste i mitt badrumsskåp

En liten tandborste och en liten tandkrämstub bredvid min stora tandborste och vuxentandkräm.

Att jag har en liten, perfekt tjej med en alldeles ny pyttetand som precis visat sig och är vass som tusan!

Vilken välsignelse.

 

Testa nya saker

Ikväll ska jag, för första gången, testa om en middag borta kan fungera med MT =)

Långtbortifrån kompis ringde lite spontant och berättade att hon var i stan, ville att vi skulle komma och äta middag.

Ett helt nytt koncept nu för tiden. För att inte tala om all packning! Hur kan en så yttepytteliten person bidra till såna mängder packning??!

För en enkel middag borta skall följande tas med:

• resesäng
• snutte
• kudden som luktar bekant
• pyjamas som luktar bekant
• badankan så kvällsbadet känns bekant
• kvällsboken
• filten
• gröt

Tror det var allt.

Sömnmässigt har veckan varit lite upp och ner. Men det är väl bara att räkna med. Men igår natt sov hon hela natten igen och vidare till 07.20! Och INATT vaknade hon vid 05.20, jag ramsade en gång och hon somnade om och sov vidare till 8!! Jag fick sovmorgon till Å.T.T.A!! Hon håller på att få sin första tand också, så uppenbarligen påverkar det inte hennes sömn

Vågar knappt andas det men...

... helt plötsligt funkar det liksom bara.

Maten, sömnen... Mina scheman.

Nästan alltid iaf. Det är den där lunchsovningen som kan bli i kortaste laget, men om jag promenerar så brukar det gå.

Hon äter sina portioner på de rätta tiderna, snusar sig igenom sina lurar och framför allt protesterar hon nästan aldrig när hon ska sova längre!

Jag lägger ner henne i sängen och hon får sin snutte och så vänder hon sig på sidan och SOMNAR.

Bara sådär!?

Jag skriver ner det nu, så jag kommer ihåg det när det allt har katastrofat ihop sig igen.

Att det funkade JUST PRECIS NU.

Njuuuuter!

Schemat ser just nu ut enligt följande:

MT 7 månader

06.45: Glad morgon! Tjohoo! Liten stund med lek och bus i sängen. Sedan ny blöja och kläder
07.00: Ammar och sedan får hon gröt
08.45: Sovlur 1 (45 minuter), i sängen. Mamma försöker jobba lite.
10.00: Mellis
12.00: Lunch (en burk mat)
12.30: Sovlur 2 (Helst 1,5 timme)
14.30: Ammar och lite frukt
16.00: Middag (en burk mat)
16.30: Sovlur 3 (30-45 minuter)
18.15: Kvällsrutinen börjar, gröt, bad, släcka, amma, läsa bok
ca 19.00: Godnatt!
 

Första h.e.l.a natten!!!

Yes!!

Inatt sov hon heeeeela natten lång! Inte ett pip mellan 18.55-06.45!!

Mamma är sjukt utvilad och redo för sitt träningspass. Annan tränare idag.

Jupp

...Nu ska jag gå och lägga mig.

(Klockan är 19.55)

Det står jag för!

Natti

Uppånerneråupp...

Natten som gick var inte lika lyckad. Hon vaknade flera gånger, men för att se det från den positiva sidan så behövde jag bara gå upp och ramsa två gånger vid 05.45 och 06.15. Övriga gånger somnade hon om själv. Fast man vaknar ju varje gång hon gör det, så lite tröttare idag.

Vi var och tränade på ett sånt mamma-pass på gymmet. Det leds av en kvinna som jag, spontant, inte gillar alls. Hon har en lite elak utstrålning. I vilket fall så brukar hon gå och ta upp bebisarna som gråter så mammorna kan träna vidare. MT var lite gnisslig så jag gav henne till tränaren och gick bort. Fisen brukar inte ha något emot folk, men hon vänder sig om, får syn på tränaren och börjar GALLskrika. Riktigt hysteriskt. Så jag får jogga över och ta henne. Hon är verkligen jätteledsen så jag går ut ur rummet och kan inte låta bli att vara lite stolt över hennes goda omdöme (enligt mig)! Så jag står ute i materialförrådet och gungar MT och viskar "jag förstår dig sötnos, jag gillar henne inte heller..." =) Hehe...

Nåja, idag har vi verkligen satt dagsömnen, det har verkligen blivit bättre sedan jag började köra schema på dagarna. Det funkar förstås inte varje dag, men numer är det bättre än någonsin. Så över lag en bra dag.

Hoppas på en bättre natt i natt, för imorgon ska jag på fest! Tjohoo!

Mormor sitter barnvakt =)

Ojojoj...

Natten som var gick toppen!

Hon vaknade 05.33, jag gick in och tittade till henne, kände på blöjan eftersom det luktade lite misstänkt (falskt alarm), la en hand på hennes mage och gick ut, ramsade. Hon pratade lite frågande, jag ramsade igen. Lite mer prat, en till ramsa. Sedan SOV hon igen! Och vaknade 06.45!

Jaja, jag skjuter inte av några fyrverkerier riktigt än, men jag har varit grymt pigg idag iaf. MT också! Hon har varit på riktigt strålande humör faktiskt. Jätteroligt!

Man vet att man är småbarnsförälder...

...i storstan när:

• Man kan de exakta vägarna/stigarna/gångarna där sannolikheten är allra minst för:
• Motorcyklar/crossar/mopeder som har förare med för små snoppar
• Lastbilar, budbilar, sopbilar, bussar, grävmaskiner eller vägarbetare
• Skateboardåkare
• Dagisbarn
• Skolbarn
• Tonåringar
• Äh, skit samma. ALLA barn i grupp
• Folk som drar rullväskor (gärna på kullersten)
• Andra mammor med skrikande bebisar
• Du har tänkt hatiska, mordiska tankar om alla ovanstående (utom möjligen mammorna som du tycker synd om, samtidigt som du hatar lite)
• Du har, med lätt galen blick, ssschyyyat på vilt främmande människor på stan
• Du har lärt dig exakt var i tunnelbanetågen du ska stå för att DÅDONK-ljudet när dörrarna öppnas och stängs ska höras minst
• Man kan tajma om man måste över en vägbro till när bebisen sover som djupast
• Du vet vad "kisshiss" står för...

Hopp om livet?

Natten gick bättre.

Gnök och stök mellan 04 och 05 och sedan igen mellan 06-06.10. Så jag fick väl en liten lur där mellan 05-06 (det tar ju ett tag innan man fattar att hon faktiskt somnat om =))

Tassade mindre och ramsade mer inatt. Kör en enklare variant av SHN nu. Kör på känsla och det verkar gå ganska bra. Mycket i SHN-tänket är ju väldigt bra, men jag klarar inte riktigt av att läsa böckerna. Iaf inte just nu.

Ramsande funkar bättre på MT, hon jagar upp sig direkt om jag kommer in i sovrummet.

Nåja, inte död av trötthet idag och livet känns bättre! En kopp kaffe till så.

Har för övrigt bestämt mig för att leja bort renoveringen av köket jag skulle göra. Det är en "lightrenovering". Mest målning. Men inga målare svarar på min offert! Antar att det är ett för litet jobb för att de ska orka bry sig.

Så finns det någon där ute som kan tipsa om en bra målare i Stockholmsområdet som skulle kunna ha förbarmande över en ensamstående mamma och hennes extremt fula kök så kan ni väl säga till.

Mohahahaha...

Trodde jag att det här med avvänjning att nattmålet skulle gå smidigt?

Va?

Har jag inte lärt mig någonting?

Mohahahahahaaaaaaaa....

Suck...

Första natten utan mat!

Ja, det kanske inte skedde av sig själv precis. Det gör ju inte det med min lilltjej. Men hyfsat smidigt får man säga att det gick ändå. Hon kom i säng lite sent eftersom vi varit hos gammelmormor och hälsat på hela dagen. ungefär 19.30 skulle jag gissa att hon somnade, sedan vaknade hon vid 01.40. Det tyckte mamma var för tidigt för nattmål så jag bestämde helt enkelt där och då att prova utan.

Inte så populärt hos MT, men efter ca 20-30 minuter av strykande, "tassande" och sschhyande så somnade hon faktiskt om. Och sov till 06.20! Jag bestämde mig för att inte utmana ödet ytterligare utan klev upp med henne då. Tar det ett steg i taget. Först bort med nattmålet. Sedan åter till 19-07-nätter.

Veckans mission.

Veckans tunga tanke. Det är hemskt att säga. Men jag blir så avundsjuk på folk som blir kära i sina små ögonblickligen dom kommer upp på bröstet på förlossningen. Som kommer hem och njuter! Som tycker det är mysigt och fantastiskt på en gång. Jag tyckte det var så jobbigt och tungt. Jag njuter ju mycket mer nu. Men sörjer verkligen att jag inte fick den där fantastiska perioden de flesta verkar ha i början.

Jobbigt.

En så oerhört meningslös känsla, avundsjuka.

Förkylda

Nu är både jag och fisen förkylda. Inget allvarligt förstås, men skrotan vaknar på natten och är alldeles täppt i näsan och ledsen. Efter att jag droppat henne och sugit rent med Näsfridan (fantastisk uppfinning) så är hon inte direkt gladare. Man känner sig lite som en barnmisshandlare när hon ligger där och snorar och gråter så tårarna sprutar. Men med snorfri näsa kunde hon iaf somna om och sova några timmar till. Inte lätt att vara liten ibland.

Tillbaka på banan

Japp, inatt sov hon "som hon ska" igen. 19-07 med ett uppvak för mat vid 04.

Gött.

Hon har varit på bra mycket bättre humör idag också. Fick henne tom att skratta högt flera gånger =)

Fast själv har jag rykt på en förkylning! Jag som nästan aldrig blir sjuk. Men bara lite ont i halsen och snorig, så jag ska väl inte gnälla allt för mycket. Skyller mitt ovanligt taskiga immunförsvar på att jag inte sovit en hel natt på typ sju månader.

Jupp

Nu ska jag dricka te och äta mina nybakta mackor. De é grejer de...

Lite tokig...

Jag håller på att bli lite galen idag.

MT har vaknat runt 05 tre dagar i rad nu. Jag är stenhård och söver om och söver om fram tills klockan är minst 06.45. Men inte blir det mycket sova för någon av oss. Dessutom har hon varit rätt gnisslig sista två veckorna kanske. Men det har verkligen eskalerat sista veckan. Så fort jag ägnar en sekund åt något annat än henne börjar hon gnälla och skrika, tar jag upp henne ålar hon bara runt så man nästan tappar henne, babygymmet är skittråkigt liksom alla hennes leksaker. Att vara ute funkar bäst just nu. Antingen sitta i vagnen eller i selen och kolla in läget. Jo just det, att gå runt runt i lägenheten medan jag håller hennes händer funkar också i kanske fem minuter.

Jag är döless på mitt halvrenoverade hem med saker överallt. I de rum som är klara står fortfarande möbler som ska monteras, saker som ska rensas och grejer som ligger på fel ställe.

Jag är skitless på att skriva på avhandlingen och mina artiklar och underpresterar därför med jobbet, vilket leder till dåligt samvete för att jag inte gör tillräckligt.

Skitdag

 

Äppelstjärt

Japp, min häck kommer se ut som två äppelhalvor när den här föräldraledigheten är slut. Jag har nämligen kommit på det enda knep som fungerar för att få MT att sova så länge (som jag tycker att) hon ska på sitt lunchpass.

Ok, jag vet att det inte är revolutionerande. Mången förälder har gjort det före mig. Men eftersom MT alltid ogillat vagnen mer eller mindre så har det liksom inte funkat tidigare.

Men "tricket" är alltså att gå, och gå, och gå. I samma takt, utan att stanna, på ställen där det inte låter eller blåser för mycket (hon är lite lättväckt ongen). Så vill jag att hon ska sova 1,5 timme så går jag i rask takt i 1,5 timme. Eller två timmar om det är vad jag tycker är passande.

Jag måste ladda ner lite bra radioprogram eller nåt. Så jag har lite att lyssna på när jag går, och går, och går.

Men hej 15-årsstjärten igen!

(och hej foglossningssmärtan)

Yes!

Dagen vart lite uppåner.

Först var jag på SATS nya klass Strong Mama. F.a.n.t.a.s.t.i.s.k!! Hoppas MT väntar lite med att lära sig krypa så jag får gå på den några månader till. Klassen är ett lite tuffare cirkelträningspass där man har med bebisarna. De får ligga på mattor i mitten (därav att de inte får krypa, då kan det blir lite problem). Tog ut mig riktigt rejält för första gången sedan MT kom.

Äälskar min träning! Vart riktigt inspirerad och fick lite hopp om att jag faktiskt kan ta mig tillbaka i form igen =)

Därefter var det fikalunch med lite sköna människor från min "internet"-mammagrupp. Logistisk mardröm (kaffekoppar, mattallrikar, reptilsnabba bebisar, minibord...) men väldigt trevligt (som vanligt). Sedan skulle vi promenera till en galleria 15 minuter bort.

Yä... Det ÖSregnade här idag. Någon timme senare när jag skulle hemmåt la MT en riktigt härlig megabajs. Fick ställa mig och försöka byta i vagnen. Hon har bajsat igenom alla kläder. Reservkläderna är dyngsura trots att de legat i en necessär i skötväskan... Gött. Fick gå till H&M och handla en ny tröja så hon hade något att ha på sig på vägen hem.

Dagens lärdom. Ha reservkläderna i en plastpåse, i necessären, i skötväskan...

I vilket fall har hela dagen blivit lite konstig för MT, både med mat och sömn. Det har blivit lite lite av bådadera. Hon var helt färdig redan klockan sex. Så gröt, bad och bok (berättar om boken en annan dag, succé är den iaf) och sedan i säng. Testade att bara prata med henne idag. Genom dörren, eftersom min upplevelse är att det är det hon blir lugnast av.

och
det
funkade!

En gång gick jag in och lade på täcker, men hon protesterade i kanske 8-10 minuter max för att sedan somna! Weee! Och INGA uppvak sedan dess. Iof bara en timme sedan hon somnade men ändå. Förbättring...

Jag kanske bara har lagt henne när hon inte är trött nog och varit inne och stökat med henne för mycket.

Det vet jag om några dagar.

Vad är det med henne?

Någon som vet?

Det har verkligen blivit värsta kampen att söva henne i sängen! Känns som det blir värre för varje dag! Hon skriker, och skriker, och skriker. Så fort jag kommer in till henne eskalerar det och hon börjar gallskrika. Samma om jag tar upp henne eller tar på henne. Står jag utanför och pratar med henne så coolar hon oftast ner sig efter ett tag, men det känns så fel! Att stå utanför när ens unge ligger och skriker, jätteledsen, inne i sovrummet. Hon vaknar flera gånger efter att hon somnat tills hon somnar ordentligt (tar väl mellan 20 minuter och en timme)

Hon är snart 32 veckor... Fas?

Eller är det jag som gör något tokigt utan att veta om det som får henne att skrika så?

Ska väl för övrigt säga att när hon väl sover ordentligt så sover hon bra. Nattsovning just nu är från ca 19-07 med ett uppvak för mat vid 04. Hon vaknar ju fler gånger, det hör jag, men hon somnar oftast om själv och är för det mesta glad på morgonen.

Vad tusan är det??

När slutar sömngråtandet?

Jag förstår och vet att alla barn inte skriker sig till sömns varje gång de ska sova, men min tjej gör det. Nästan jämt. Om jag inte ammar henne till (nästan) sömns och bara välter ner henne i sängen.

Numer inskränker sig skrikandet till sängen, nästan enbart. Vagnen somnar hon bara i, pang bom. Eller kanske inte pang bom direkt. Utan mer lite ljudlöst sådär.

Men sängen. Morgonluren går hyfsat, kanske 1-2 minuters gråt. Eftermiddagslur = helt hopplöst om jag inte ammar henne till sömns. Kvällsovning, allt mellan 1-20 minuter. Det är alltså galet mycket bättre än förr (snittid = 45 minuter till två timmar). Dessutom ligger hon ju i sängen och skriker istället för att jag går runt och vaggar henne till sömns (mycket bättre för mammas rygg).

Men när slutar dom skrika sig till sömns? Är det åldersbetingat (ja, jag antar det eftersom få tonåringar skriker sig till sömns till exempel)? Eller måste jag helt sonika köra någon "brutal" femminutersmetod eller så?

Bara så jag vet...

Jag tänkte skriva ett inlägg igår, om att MT minsann visade sig sova bäst av alla knoddarna i BVC-mammagruppen. ÄNTLIGEN något som gick liiite, liiiite bättre för oss än för andra. Jag tänkte skriva värsta skrytinlägget.

Men MT visar vart skåpet ska stå =)

Så nu har hon tokvrålat sig igenom en eftermiddagslur (som alltså inte blev någon lur, utan hon somnade vid bröstet 17.10 när det inte alls passade) samt en läggning.

Slutade inte fören jag helt sonika gick ut ur rummet och rabblade "sov gott, vi syns imorgon igen" typ tio gånger för att sedan gå in i köket. Och står där på helspänn, andas typ knappt. *Gny gny* från sovrummet... Mammas puls går upp tjugoslagperminut. Men hon somnade.

För att inte bli hatbombad med kommentarer om hur jag kommer ge min dotter men för livet eftersom jag "överger" henne inne i sovrummet. Jag hade alltså innan jag gick ut, försökt sjunga, lägga på sidan, hålla händerna på henne, buffat och kramat. Men det som fungerar på min dotter är att jag går ut. Jag vet det egentligen, men hela hjärtat säger ju att jag ska stå där och krama henne tills hon är lugn och trygg. Men hon funkar inte så. Hon blir skitarg när jag lyfter upp henne när hon gråter i sängen.

Sedan vaknade hon igen en timme senare. Mardrömmar tror jag. Fast då, när hon drömt eller nåt. Och bara vaknar mitt i natten, DÅ ska man krama henne. Då slocknar hon om direkt. Fast först ska man prova att säga god natt utanför dörren, för det funkar också ibland.

Herregud... Bebisar (och karlar) borde komma med manual.

Gud, när du utvecklar version 2.0 av människan, då skulle jag önska en förbättring inom området manual/bruksanvisning. Fråga IKEA, dom är grymma på manualer.

Mat

Har jag för övrigt berättat att hon totalratar min fina, ekologiska, ångade, hemlagade mat och älskar burkmat från Ica. Jojo... Det ska börjas i tid =)

6-månaderskontroll

Japp, idag var det 6-månaderskontroll.

Fisan är nu 65 cm lång, väger 6630 gram och har ett huvudomfång på 41,4 cm. Hon följer återigen kurvorna även om hon inte "gått upp" på dem igen.

I övrigt var allt finfint. Det slog mig precis, hur tacksam man ska vara för att det faktiskt går bra på de här kontrollerna. Tänk om hon haft ett blåsljud? Eller inte mentalt utvecklats som hon ska? Vilken ångest det hade blivit, istället för som idag, att jag går hem och är lite besviken över att jag inte fått i henne tillräckligt mycket mat så att hon gått tillbaka till sin gamla kurva. Skit samma liksom. Hon är ju pigg och frisk.

Måste jobba. Är redan sjukt less på det. Har bara jobbat knappt två månader. Men när hon sover skulle det vara skönt att bara vara och pyssla med sånt jag inte kan göra när hon är vaken. Men, men. Det här blir nog bra.

Ny barnvagn!

Jepp, nu har jag skaffat en ny barnvagn (igen, men den förra jag testade utöver Cosmon sålde jag ju igen efter jag använt den en gång). En Mutsy Evo. Finns inte i Sverige men jag köpte på blocket. Betalade i vanlig ordning alldeles för mycket för den eftersom jag är sämst på att pruta, men den var nästan ny, inköpt i mars i år. Den kostar drygt 3000:- om man beställer den från tyskland och jag betalade 2500:- för den. Men men. Skitsamma.

Den är i alla fall heeeeelt fantastisk att köra!! Jag har nog inte fattat hur extremt trög min Cosmo var. Dessutom drog den ju lite, lite åt vänster hela tiden. Men jag vet inte om man ska skylla helt på vagnmodellen eftersom den var beggad, från -09. Så det kan ju ha varit så att den var sliten. Men på Evo:n är iaf framhjulen nästan lika stora som bakhjulen var på Cosmon så den rullar fiiiint. MT har redan somnat i den tre gången så det verkar vara godkännt från hennes sida också.

Det finns två minus med vagnen som jag egentligen redan visste (efter att ha researchat lite på nätet): - Ingen dämpning på framhjulen (Inte jättefarligt negativt, man få se upp lite när man kör bara)
- Suffletten är galet kort!! Dessutom är den fäst i ryggstödet liksom (samma som på Buggorna), så när man fäller ryggstödet åker suffletten bak. När bebisen ligger ner är suffletten inte ens 90 grader utan liksom bakom barnet. Värdelöst! Hur kan man konstruera en sufflett så? Speciellt som märket är holländskt och det regnar en hel del där, tro mig.

Så, nytt projekt! Jag ska sy en förlängning till suffletten! Bugaboo har ju en klar fördel jämt andra märken och det är att de säljer ALLA reservdelar och pryttlar till sina vagnar separat. Så idag lyckades jag hitta suffletbågar (från bugaboo) i plast för typ 129:- på en babyaffär. Så helgens ToDo är att sy till suffletten så den funkar. Bilder kommer när den är klar! Måste bara köpa tyg. Det blir morgondagens mission om jag inte ska träffa någon mammagrupp. Tjohoo! Är sjukt taggad.

Dessutom har min nya fina hylla monterats idag. Ska bara fylla den, sedan kommer bilder. Just nu ser den lite kal och sorglig ut.

Den perfekta barnvagnen...

Jag letar, och letar, och letar, och letar... Men den finns inte. Det har gått så långt att jag tittat på var de svenska barnvagnsmärkena har sin utveckling för jag tänker att jag måste söka jobb där. Så svårt kan det inte vara att utveckla den perfekta barnvagnen!!

Jag vill ha:

• Smal, typ 57-60 cm bred
• Stora dämpade hjul bak
• (Två) swivelhjul fram, gärna lite större. Låsbara. Alternativt utbytbara till vinterhjul
• Möjlighet att fälla handtaget fram och tillbaka så att jag kan få de stora hjulen fram om det är oländig terräng, alternativt att de stora hjulen alltid är fram (varför är de aldrig det?).
• Sittdel som går att få till fullt (plant) liggläge.
• Ryggstöd och fotstöd med steglös reglering (hur svårt kan det vara? Jag har en lösning färdig om någon barnvagnstillverkare läser det här).
• Bra, stor sufflett. Gärna med ett genomskinligt UV-skydd som går att fälla ut (typ som luvan i regnjackor)
• Redig varukorg som är lätt att packa i och ur och som inte skrapar emot hjulen när man packar mycket i den
• Möjlighet att ha barnet vänt mot mig och ifrån mig
• Lätt att fälla ihop, med sittdelen fortfarande på plats, och lätt att lyfta (handtag?). Gärna någon spärr som gör att den inte fäller upp sig när man lyfter.
• Teleskophandtag
• Möjlighet att ta av sitt- och liggdel och ställa på golvet utan att barnet vaknar

Hur svårt kan det vara? Va? Va? Va?

Kom igen nu!

Det lutar åt en Bugaboo Cameleon nu, men den är ju inte heller perfekt. Har hittat ett annat holländskt märke som heter Mutsy men de verkar ha väldigt små sittdelar (mycket, mycket mystiskt eftersom holländarna räknas som ett av de längsta folken i världen? De kanske växer sent??). Dessutom finns det väldigt få återförsäljare i Sverige.

Letar vidare...

 

Fantastiska Sverige

Sista dagarna har det varit skitvarmt! Klarblå himmel i alla fall en del av dagen och jag har verkligen njutit av att vara 75% föräldraledig. Vilket fantastiskt land vi bor i, som låter oss vara hemma med våra små så länge, med så mycket pengar. Helt galet.

MT blir underbarare för varje dag! Eller, hon var väl underbar från början, men jag ser det mer och mer för varje dag.

Skruttan sitter nu ganska långa stunder själv. Fast jag vågar absolut inte lämna henne för hon tippar förr eller senare. I natt sov hon som tidigare igen, alltså ett uppvak för mat (tar ca tio minuter) för att sedan sova vidare till 07.30! Värsta sovmorgonen för mamma. Så skönt.

Det är så grymt "stökigt" i min lägga och har varit länge. MTs saker ligger överallt i väntan på att hennes rum ska bli klart. Några nedmonterade köksskåp står i sovrummet tillsammans med två stolar som en kompis ska få i böllopspresent. Det står några gigantiska kartonger (tillsammans med allt annat renoveringsjox) i matdelen av köket (det som ska bli MTs rum). Kartongerna hör förvisso till mina nya matstolar och en grymt fin hylla som jag ska ha i vardagsrummet och det är ju kul. Mindre kul är att det är ett fabrikationsfel på hyllan så all plugg är för lång... Det är typ 50 plugg/hål. Så på måndag ska det komma en jeppe och borra alla hålen djupare. Tjohoo. Men jag måste säga att företaget som levererade hyllan varit grymt serviceinriktade och verkligen försökt lösa problemet. Ni får se alltihop när det är monterat. Utöver det så står ett litet skrivbord OCH en sekretär i mitt sovrum. Sekretären ska till pappsen. Dessutom står det en madrass som mamma sov på där också. Men mycket skulle behöva tas ner i förrådet.

Som behöver rensas.

Och tjena. Det gör man inte i en handvändning med en sexmånadersbebis. Inte heller det andra på min ToDo-lista verkar enkelt fixat. Jag längtar såååååå tills det är lite mer klart och jag kan slippa röran.

2013 kanske?

Uppdatering

Hej!

Nu var det verkligen ett tag sedan. Jag har varit på bästkusten och på bröllop, har hälsat på pappsen med familj och kär vän med son. Händelsemässigt har det varit toppen. Sömnmässigt, not so much... MT sover verkligen INTE bra när vi är ute och far. Det blir liksom värre och värre för varje dag vi är borta. Sista natten var det uppvak varannan timme. Allt som allt resulterar det i en mamma som behöver minst en vecka hemma för att repa sig =) Nu har vi varit hemma några dagar och det börjar dra till sig. Men fortfarande minst två uppvak istället för ett som var standard innan vi for.

MT har börjat få mer mat nu. Jag håller precis på att introducera välling till frukost, men det går sådär. Jag tror mest det handlar om själva "distributionen". Jag tror hålet på flaskan är för litet och i pipmuggen är det för stort. Måste köpa nappar till flaskan med större hål och se om det går bättre. Vid lunch äter hon puré av grönsaker och frukt med varierande resultat. Potatis, jordärtskocka och morot är helt ok. Ärtor, inte lika populärt. All frukt går bra. Jag ammar fortfarande till varje mål. Men det går bra faktiskt. Hon verkar gilla det. Gröten på kvällen är bäst. Den slukar hon en hel portion av och blir skitarg om man inte är snabb nog med skeden. Hon vill gärna "äta själv". Tar skeden och för den till munnen och det går bra! Hon är verkligen duktig. Däremot att ta ut den igen, det har hon inte greppat. Eller att den måste fyllas på.

Hon sitter hyfsat stadigt i kanske 5-10 sekunder. Sedan tippar hon. Hon gör "åla"-rörelser men tar sig än så länge ingenstans. Hon gör bara vokalljud. Alltså inget mamama, dadada eller papapa. Bara aaaaaaaaoooooooooooeeeeeeee. Men hon kan flytta saker från ena handen till den andra, är ganska bra på att greppa saker med något som liknar pincettgrepp, fast klumpigare. Så finmotoriken har hon koll på =)

Nu börjar det hända saker i köket också, det sista rummet att renovera! Mamma målade taket när vi var borta och jag har lite pö om pö spacklat och slipat väggarna. Så snart är det dags att sätta väv och måla snickerier. Sedan kommer pappsen och sätter upp vägg och dörr. Har inte riktigt löst det med golvet än. Egentligen skulle jag vilja lägga golv innan jag bygger väggen, men eftersom köket ska ut om något år så vill jag vänta och lägga golv i hela köket. Problemet är egentligen att jag vill att det ska gå att ta ner väggen om nästa köpare vill, utan att behöva lägga om golvet. Men det kommer nog inte att fungera ändå. Jag har valt tapeter till MTs rum också! Så här ser de ut

Tapeten hör till Midbecs collection "What a Hoot". Kommer bli sååå fint. så fort det är lite mera gjort ska ni få bilder!

Blir inte så mycket bloggande just nu

Jag är skittrött. Jobbar ganska mycket när MT sover och MT sover dessutom väldigt lite på dagarna, så det blir inte mycket tid till bloggande.

Jag har till viss del fått tröttheten förklarad av felmedicinering med mitt Levaxin. Överdoserar efter graviditeten. Det är justerat nu och förhoppningsvis piggar jag på mig. Har dessutom ständig värk i leder och muskler som jag hoppas bottnar i samma sak. Det märker vi snart.

På tisdag drar jag till den andra kusten några dagar för lite häng med familj och vänner samt bröllop! Kul!

Så det blir nog lite paus 1,5 vecka nu.

Kommer åter sedan!

Sömn och skratt

Hahaha... Man ska aldrig uttala sig om "hur det är" när man har bebis. Bara för att jag säger att hon har hittat tillbaka till sina rutiner så blir det heeeelt annorlunda igen. Igår och idag har hon sovit jättelite på dagen, och med andra ord varit helt slut (med knallröda ögonbryn) hela dagarna. MEN, det roliga är att hon varit på extremt bra humör mellan trött-gråt-attackerna (som också varit mååånga). Skrattat och lett som aldrig förr, snurrat, vänt sig, lekt, stått, suttit och "pussats" (supergulligt! Mammahjärtat smäääälter! Hon tar liksom tag i mitt ansikte och pussas eller kramas) och varit allmänt lättroad. Mycket mysko =)

Inatt sov hon från 19.30-03, sedan vaknade hon 04, 05.30 och vi klev upp 07.30 tillslut.

Är det någon som har tips på någon blogg med en mänska med "normal" bebis? Haha... Det jag menar är alltså att dom bloggar jag följer verkar ha värsta mirakelbebisarna som soover som stockar, går upp i vikt som värsta mönsterbarnen, som lär sig hundramiljonersaker per dag osv. Det är jättekul att läsa dom bloggarna också, men det skulle vara skönt att läsa någon som har det mer som jag. Lite upp å ner, fram och tillbaka. Man älskar ju sina ungar ändå! Men det skulle vara skönt att inte känna sig ensam i det.

Nu däckade lilla sötgumman för tjugo minuter sedan. Inte konstigt med tanke på att hon kanske sovit sammanlagt 1 timme på hela dagen. Hoppas hon får sova gott inatt nu.

Styra upp

Ja, det har börjat styra upp sig igen. Sista dagarna har varit "som vanligt", med en nattamning och hyfsade sovvanor på dagen, en relativt glad tjej som äter bra. Nu har hon utsatts för mjölk i mer än en vecka. Jag börjar faktiskt få upp hoppet om att hon kanske tål mjölk ändå!

Grymt!

Gnäll-blogg

Hmm, nu känner jag att det här börjar bli en gnäll-blogg. Men det är ju det jag funderar på, alltså det som inte "går bra". Det som går bra, går ju liksom bra! Jag kanske ska skriva om de bra sakerna också =) Så ni inte tror att jag och MT lever i misär här i storstan.

För det gör vi verkligen inte!

Hon är verkligen värsta sociala solstrålen om hon bara ätit och sovit bra! Hon "pratar" med alla och envar, gärna med sig själv i spegeln också. Hon skrattar oftare och ler nästan jämt. Hon står gärna och hon ääääälskar musik. Hon äter bra, idag slank blomkålspuréen ner med nästan inga grimaser alls! Gröten äter hon en hel halv portion! Hon har blivit super på att ligga nöjd i vagnen och har verkligen utvecklat finmotoriken mycket senaste veckorna. Hon somnar trots allt nästan alltid mellan 19-19.30 numer, så mamma kan jobba (och blogga).

Hon har ärvt nyfikenhet av sin mor. Hon är inte mycket för att upprepa samma saker hela tiden och snöar inte in på beteenden och leksaker som dom där utvecklingssajterna säger att hon "ska". Hon gillar omväxling, det ska hända lite nya grejer, annars blir det tråkigt. Det är roligt att se mig själv i henne fast hon är så liten.

Jag kan även meddela att hon är en liten kopia av mig utseendemässigt. Det är nästan scary (på ett väldigt roligt sätt). Enligt mammas vänner ser hon ut som jag när jag var bebis, hon låter som jag gjorde och har samma minspel. Hon tar inte flaska eller napp (gjorde inte jag heller) och nyser av solen (japp, jag med). På många sätt är det skönt, det hade nog varit lite jobbigt om hon inte alls varit lik mig. Speciellt som det inte finns någon pappa hon kunde vara lik istället. Jag tänker mig att hon skulle känna sig ännu mer rotlös om hon troligen var lik den ansiktslöse donatorn. Om ni förstår vad jag flummar om...

Idag var vi i ett shoppingcenter i FYRA timmar och hon var glad hela tiden, somnade emellanåt och låg annars tyst och kikade i vagnen.

Det händer att hon somnar om själv på natten =)

Det är klart det skulle vara skönt om hon kunde sova hela nätter, eller tycka att det var skönt att gå och lägga sig och slippa vara så himla ledsen. Men förhoppningsvis kommer det. Och helst inte när hon är 3 år, utan kanske lite tidigare. Men på det stora hela är hon en mycket glad, social, bestämd, aktiv och nyfiken fantastisk unge!

Just det...

Sista tre dagarna har hon sovit kort alla tre dagpassen också. Max 45 minuter. Alltså max 2 timmar och 15 minuters sömn dagtid.

Skrikläggning igen

Sista nätterna har varit lite tillbaka-till-förr-stuk. Tyvärr.

Hon skriker som en tok när hon ska läggas för natten. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken heller. Några tips? Ikväll funkade inte ens att buffa i rumpan som hon annars brukar lugna sig av.

Hon har bajsat på sennatten/tidiga morgonen TRE nätter i rad nu.

Hon vaknar och ammar minst två gånger per natt.

Är det mjölken? Är det tillväxt? Är det vaccinet? Är det värmen?

Vem vet?

Inte jag i alla fall, det är då väldans klart.

femmånadersvaccin

Idag hade jag preppat MT med alvedon-supp innan vaccinationen och det gick sjukt mycket bättre än sist. Hon skrek förstås men vart avledd direkt när jag tog upp henne och sköterskan skramlade lite med sina nycklar, sedan var hon en solstråle resten av dagen. Nu sover hon. Vi får se hur natten går.

Idag har jag för övrigt ätit min första strutglass för i år! En väldans smaskig Dajmstrut. Det är så galet nice att kunna äta mjölkprodukter. Eller snarare att kunna äta det som faller mig in utan att oroa mig för att jag fått i mig nåt dumt. Än ingen reaktion. Jag hoppas verkligen det är över, skulle vara sååå skönt för både MT och mig.

Däremot hade hennes kurvor planat ut ordentligt. Alltså vikt, längd och huvudomfång. BVC-sköterskan tyckte inte det var så mycket att hetsa upp sig över eftersom MT verkar vara en pigg, frisk och alert tjej (hennes ord). Men jag ska inte sticka under stol med att det inte är jättekul. Känns som min bröstmjölk inte är bra, fast det vet jag ju inte. Hon kanske bara växer så här.

Nåväl, MT vid fem månader:
Vikt: 6158 gram
Längd: 63 cm
Huvud: 40,4 cm

Haha, lite sjukt är det att hon bara väger drygt ett kilo mer än hennes syssling gjorde när hon föddes. Snacka om olika.

Ödespizzan...

Jag har ätit ödespizzan. Nu finns ingen återvändo. Nu har jag ätit mjölkprodukter och det kommer gå ut i bröstmjölken. Det är rena rama hajenfilmen här hemma. Jag hör nästan den där dam-dam-dam-dam-melodin.

Bara för det har hon somnat utan protester sista två kvällarna =) Så jag har nåt att störa till med lite ont i magen. Lillfisan. Och imorgon är det dags för vaccinationsspruta nummer två (eller snarare tre och fyra). Stackars MT...

Men det ska bli kul att se hur stor hon blivit!

Jag kan dessutom meddela att det nu för tiden är fullständigt omöjligt att bara shoppa till sig själv. Kvoten blir ungefär 90% åt MT 10% åt mig =) Men jag har ju haft 32 år på mig att shoppa åt mig själv så det känns ju rätt ok =)

Har dessutom öppnat ett HSB bosparkonto åt henne. Så hon kan bo kvar i storstan när hon blir stor, nära mamma. Det blir fint det.

Mjölkprovokation

Jepp, igår och idag har jag försökt få i henne komjölk. Jag lovade BVC-sköterskan att jag skulle testa innan femmånadersvaccineringen, den är på tisdag. Det är inte lätt inte. Hon gillar INTE ersättning. Så jag har bara fått i henne några centiliter per dag, men ännu inga teckan på reaktion!

Är det fortfarande inget imorgonbitti ska jag börja äta mjölk själv och se om det påverkar henne genom amningen. Om inte är det ju helt j...a fantasktiskt! Men än ska jag inte ta ut någon seger i förskott. Har läst i lite forum att vissa barn tar flera veckor på sig att bygga upp en reaktion. Men då får jag ju äta mjölk ett litet tag =) Gissa om jag ska frossa i ost! Och mjölkchoklad. Och jag måste göra en gräddtårta för det fick jag ingen på min födelsedag och det är faktiskt tradition.

Luugn och fin... Än vet jag inte.

Men jag hoppas

Lite...

Yä!! 19.30-06.15!!

Åter till "normala" nätter?

Inatt var det mer normal natt. Vaknade 03 och 06 för amning. Sov till 07.25.  Däremot har läggningarna gått väldigt bra sista dagarna. Hon ammar och blir sjukt sömnig, men innan hon somnat lägger jag henne och då vänder hon sig bara på sidan och somnar.

Idag sov hon dock väldigt lite på dagen 1 timme, 45 minuter och 30 minuter och var således rätt gnällig framåt kvällen. Men jag hade två kompisar på besök så de roade henne en del =)

Fick ytterligare doppresenter! Mer sångböcker med CD, kläder, snutte, pekböcker och plastskedar. Jättebra grejer!

Igår kväll "råkade" jag hamna på en hemsida som gjorts till minne av en liten Mathilda som dog i plötslig spädbarnsdöd 3,5 månad gammal. Usch och fy... Man ska verkligen inte läsa sånt. Stackars, stackars föräldrar.

9 timmar!

Inatt sov hon från 20-05! Utan ett pip. Sedan hade hon nog kunnat sova en stund till men jag råkade väcka henne när hon gnällde lite i sömnen och jag skulle lägga henne tillrätta i sängen. Men det var lika bra för mina bröst höll på att sprängas! Sedan sov hon vidare till 07.15 =)

Drömnatt! Fler såna tack!

Hon sov bra överlag igår. Och dagen innan det. Weee! Man njuter så länge det varar.

Nu är hon döpt

Jajemänn, nu är hon döpt! I söndags på landet. Det var jättefint och MT skötte sig exemplariskt. Lite gnissel emellanåt men så fort det blev musik så var livet toppen igen och hon sprattlade och log. Pappas fru sjöng och blev så rörd att hon nästan inte kunde sjunga vidare. Inte ett öga torrt =)

Hon fick MASSOR med presenter, alla var grymt fina och bra. Lite smycken, roliga tavelramar, måttstockar (för henne alltså), sångböcker, barnens bibel och en hel del annat.

Vi åkte hem från landet igår och inatt sov hon till FYRA! Vaknade förvisso vid två och lät lite, men hon somnade om. Sedan vaknade hon både 05 och 06 innan vi klev upp klockan sju. Men herregud. Mamma hade ju fått sova sex timmar, då är man ju fullt utvilad nu för tiden. På landet har det varit rena High Chaparall med sömnen. Hon har vaknat och velat äta 2-3 gånger per natt plus ett eller två uppvak för tröst. Började bli lite sliten. Hon gillar att vara hemma. Verkligen. Men jag är ju också en hemma-gris så det kanske inte är så konstigt.

Annars har det varit najs att vara på landet. Folk och mormor nära hela tiden. Som kan krama henne lite när jag äter frukost, eller vill duscha eller bara få vila armarna lite =)

Idag testade jag att gå och träna en sväng, MT fick vara med gudmor Jenny och hennes sambo. Hon sov när jag lämnade henne och Jenny hade väckt henne 18.20 (vilket var jättebra) men då hade hon blivit helt förstörd! Skrek tills jag kom och hämtade henne vid 18.50. Tidigare har hon inte brytt sig så mycket om vem som var där och tog hand om henne, men nu är det mamma som gäller och "främlingar" (inte så främmande men ändå) är farliga. Hon börjar bli stor.

Lilla stumpan var helt färdig och gråt-hickade så där som småbarn gör när de varit riktigt, riktigt ledsna. Så fort jag slutade prata så började hon skrika igen. Helt röd-flammig i ansiktet och tårar över hela kinderna. Söta fian. Nu får vi nog skola in barnvakterna lite mer. Eller låta mormor passa när jag behöver träna.

Nä... Nu måste jag jobba

"semester"

Ja, alltså jag är på landet. Men jobbar fortfarande 25%. Men extremt långsam uppkoppling och mycket annat att göra leder till att jag, om möjligt, blir ännu sämre på att skriva.

Det är iaf trevligt trots dåligt väder. MT sover sämre än hemma så vi är lite trötta bägge två och på söndag ska hon döpas! Det rullar på.

Skriver mer när jag är hemma igen.

Ha en skönt sommar!

Hoppsansasan...

... vad dagarna går. Hinner knappt med att skriva. Faktiskt.

Har ju börjat jobba nu, 25%, hemifrån. Det gör att mycket datortid numer måste gå till jobbet istället. Ska alltså skrapa ihop två timmar om dagen. Får väl se om det går. Borde jobba nu, men insåg att jag inte skrivit på en vecka. Så jag gör ett kort inlägg.

Sömnen går framåt! Det går bättre och bättre att lägga henne på kvällarna. Det händer att hon sover till 03.45 första passet. Då somnar hon ofta runt 20-20.30.

I morse vaknade hon 05.10 och 06.10 men somnade om själv första gången och andra gången hade hon ålat sig på tvärsen i sängen. Så jag la tillbaka henne sa god natt och gick in till mig. Och hon somnade om igen!

I helgen åker vi till landet igen och där kajkar alltid hennes sömn. Så vi får se hur det går att vara där lite längre i sträck.

Hon äter numer nästan 1/4 portion gröt på kvällarna och rutinen börjar sitta. Hennes dagssömn är däremot lite sisådär. Väldigt ojämn. Vissa dagar kan hon sova tretimmarspass för att nästa dag sova max 40 minuter i stöten hela dagen. Så under landet-vistelsen ska jag prova på lite mer strikta rutiner igen. Får väl se om det fungerar bättre den här gången =)

Jag hade tänkt mig schemat ungefär så här:

07.00-07.45: God morgon, skötning, mat
09.00-09.45~10.00: Förmiddagslur
11.00-11.30: Mat, skötning
12.00-14.00~14.30: Lunchsovning

(Om lunchsovningen inte blir så lång stoppar jag in en kort lur efter maten 14.30)

14.30: Mat, skötning
16.30-17.15: Eftermiddagslur
18.00-18.30: Gröt och bröst 1
18.30-19.00: Bada, pyjamas
19.30-19.45: Mat bröst 2
20.00: I säng. Godnattbön, ramsa (God natt, sov gott, vi syns imorgon igen!) Sova...

Hehehee... Vi får väl se som sagt...