Jag förstår och vet att alla barn inte skriker sig till sömns varje gång de ska sova, men min tjej gör det. Nästan jämt. Om jag inte ammar henne till (nästan) sömns och bara välter ner henne i sängen.
Numer inskränker sig skrikandet till sängen, nästan enbart. Vagnen somnar hon bara i, pang bom. Eller kanske inte pang bom direkt. Utan mer lite ljudlöst sådär.
Men sängen. Morgonluren går hyfsat, kanske 1-2 minuters gråt. Eftermiddagslur = helt hopplöst om jag inte ammar henne till sömns. Kvällsovning, allt mellan 1-20 minuter. Det är alltså galet mycket bättre än förr (snittid = 45 minuter till två timmar). Dessutom ligger hon ju i sängen och skriker istället för att jag går runt och vaggar henne till sömns (mycket bättre för mammas rygg).
Men när slutar dom skrika sig till sömns? Är det åldersbetingat (ja, jag antar det eftersom få tonåringar skriker sig till sömns till exempel)? Eller måste jag helt sonika köra någon "brutal" femminutersmetod eller så?
Numer inskränker sig skrikandet till sängen, nästan enbart. Vagnen somnar hon bara i, pang bom. Eller kanske inte pang bom direkt. Utan mer lite ljudlöst sådär.
Men sängen. Morgonluren går hyfsat, kanske 1-2 minuters gråt. Eftermiddagslur = helt hopplöst om jag inte ammar henne till sömns. Kvällsovning, allt mellan 1-20 minuter. Det är alltså galet mycket bättre än förr (snittid = 45 minuter till två timmar). Dessutom ligger hon ju i sängen och skriker istället för att jag går runt och vaggar henne till sömns (mycket bättre för mammas rygg).
Men när slutar dom skrika sig till sömns? Är det åldersbetingat (ja, jag antar det eftersom få tonåringar skriker sig till sömns till exempel)? Eller måste jag helt sonika köra någon "brutal" femminutersmetod eller så?
det är åldersbetingat men för den sakens skull innebär det inte att alla som når upp till en viss ålder (cirka 9-10 månader) slutar gråta vid läggning. Det beror mycket på hur trygga de känner sig i sängen.
SvaraRaderaEn bäbis som är kurad vid cirka 6 månader brukar vara hyfsat stabil vid 8, sen inträder 8-månadersångesten som håller i sig i cirka 6 veckor. Under den tiden får man som förälder räkna med hemska läggningar och många uppvak. Dessa måste hanteras STRIKT och TRYGGT utan att tveka utan att vela. På så sätt kan man komma igenom perioden utan att hamna i olika träsk 8vagning, buffning, solfjädrning etc).
När 8 månadersångesten försvinner där kring 9 månader så brukar en luuuugn period infinna sig för föräldrar med barn som är trygga i sängen. Vissa barn är trygga i sig själva (lätta barn) dessa barns föräldrar behöver aldrig läsa en sovbok eller andra barnhanteringsböcker :) sen har vi "problembarnen" de svåra barnen. Dessa kommer att fortsätta att gråta vid läggningar om föräldrarna inte själva tar på sig ansvaret och fixar till sömnen.
För de föräldrar som upprätthåller ett konsekvent beteende kring läggning, rutiner och aldrig går in eller mer eller mindre aldrig går in, betingar in en ramsa/dikt/sång samt alltid tröstar på plats utan att ta upp. För dessa föräldrar börjar nu en lång skön tid där barnen börjar be om att få sova vid alla lurar både dag och natt. Barnen kan själva börja klättra på spjälsängen och vill lägga sig :) Einar blev frustrerad om bokläsningen tog för lång tid och gick då själv helt resolut till sängen och försökte ta sig in.. Från den här tiden och framåt brukar sovandet bli en njutning för nästan alla SHN-föräldrar, MEN det finns barn som alltid i alla år har svårt att släppa vakenheten och allt skoj som sker och dessa barn kanske aldrig finner längtan efter sömnen utan man får som föräldrar alltid höra lite gråt eller gnäll och i äldre åldrar tjat om att få slippa sova. Dessa är ovanliga inom SHN.
Fortsätt bara ditt fina arbete, försök bortse från hennes gråt som ändå sker under så pass kort tid. Arbeta vidare på dina strategier, håll fast vid rutinerna, lämna henne ifred och arbeta in ramsan så att den sitter som ett smäck. Läs SHN fleeera gånger, en gång i veckan tycker jag är lagom, markera viktiga delar och repetera.
Kraaam