Sover som en dröm

Min lilla natterrorist har sovit som en liten ängel de senaste nätterna.

Jag vet att man inte ska skriva, säga eller ens tänka det för då kommer hon omedelbart sluta sova, men men.

Hon har sovit heeela långa nätterna och till och med vaknat efter 06.30 några dagar. Det är i sanning fantastiskt när man inte sovit en hel natt sedan februari ungefär.

Ok, inatt vaknade hon vid fem, men det var faktiskt fullt förståeligt. Jag har pallat upp huvudänden av sängen på såna klossar för att underlätta hennes hosta och täppta näsa. När jag går in har hon glidit ner till fotänden och ligger med huvudet nedåt, utan täcke. Jag hade nog också protesterat.

Nu är det sagt.

Jinxen är jinxad(?)

Ser fram emot en natt med tvåtimmarsvakande och morgon 05.15...

Bäst jag går och lägger mig.

Resbarn

Ja, ni som följt bloggen tidigare vet att MT inte varit något "resbarn". Det har inte gått så bra när vi inte varit hemma helt enkelt. Framför allt är det sömnen som havererar. Men nu är vi åter efter fyra dagar och tre nätter på motsatta kusten och det har gått bra!

MT har inte varit hundra, fortfarande ganska så förkyld och på nedresan hade hon lite feber. Men sedan har det gått fint! Hon har sovit hela nätterna i sitt lilla sovtält. Förvisso har hon vaknat tidigt, före sex för det mesta. Nåja, man får uppskatta de små framstegen i livet =)

Så skönt att se att det kan gå att resa med henne utan katastrofföljder för sömnen. Jag började bli lite orolig att jag inte skulle kunna resa med henne alls de närmaste åren. Och det skulle ju vara synd, för det finns så mycket trevliga människor att hälsa på och så många varmare ställen att besöka då och då.

Hon har hosta fortfarande lillfisan, så den stör henne lite när hon ligger ner. Men jag har köpt någon barn-hostmedicin (som smakar citron och honung och MT blir alldeles till sig av lycka när hon får syn på flaskan), den hjälper lite grand tycker jag nog.

Nåja, för att inte säga allt för mycket så tror jag faktiskt jag har hittat min drömvagn! Äntligen! Jag har sagt det förr, men nu tror jag vagnknarkaren i mig ska få ro. Jag återkommer när jag vet mer!

Småsjukling

MT är lite förkyld, snorar, hostar och är allmänt inte på topp. Natten gick ändå hyfsat. Jag har såna förhöjningsklossar till sängen så hon ligger lite högt med huvudet och vi sprejar nässpray och saltvattenspray för glatta livet så hon inte ska få öroninflammation. Nu har hon faktiskt sovit lugnt sedan hon däckade vid kvart i sju. Får se hur natten går.

Vi håller dessutom på att ställa om till en sovning per dag, planen är att så småningom få den att infalla mellan 12-13, men än lyckas jag inte hålla henne vaken längre än till 11, så nu sover hon 11-12 ungefär. Sedan från 19 och fram till någon gång mellan 06.15 och 06.45 ungefär (närmare 06.15 än 06.45 för det mesta). Bara att inse att jag, som älskar att sova, har fått ett barn som inte behöver så mycket sömn. Får hålla ut tills hon blir så stor att hon kan roa sig lite själv på morgonen så man får sovmorgon ibland.

Bara sisådär en 4-5 år kvar. Nemas problemas...

Idag glömde jag ta med varorna från Coop när jag handlat för jag är lite bäng av att vakna minst två gånger per natt och ha noll sovmornar i ungefär, tja... 14 månader och 2 dagar.

Egentligen är det värdelöst att hon sover en gång per dag för min planering. Eftersom jag har jobbat på förmiddagen när hon sovit har jag sluppit jobba så länge på kvällen. Men eftersom man för det mesta är ute och rör sig runt lunch så får jag numer ta hela passet på kvällen, eller inte träffa någon, någonsin och det går jag inte med på. Då kommer jag sitta hemma och få en depression! Nåja, det är inte så långt kvar innan jag ska börja jobba igen, och då behöver jag nog inte jobba så mycket på kvällarna. I alla fall inte om jag stannar ett tag på jobbet jag har nu =)

Så, nu har jag nog gnällt klart för idag =)

Våren är i alla fall på intågande och igår fick jag träffa en av mina bästa barndomsvänner som bor alldeles för långt bort i norra Sverige för hon var på besök i storstan! På måndag drar jag till en kust långt, långt borta, för att hälsa på pappa med fru och min mega-sladdis-lillebror (25 år yngre, det ni!), men framför allt en annan av mina bästa vänner som faktiskt bor så långt bort att hon inte ens håller sig inom Sveriges gränser längre. Så bara att njuta och hoppas att MTs humör klättrar upp några pinnar tills på måndag.

Herregud...

Idag har varit gnälldagarnas gnälldags-VM. Inget har varit bra på exakt hela dagen. Jo, förresten! Att hoppa i vattenpölen på eftermiddagen var väldigt skojigt (det kan jag absolut relatera till).

Hon vaknade inatt vid tio över ett och ville INTE somna om. Jag tror jag somnade igen vid tjugo i tre. Sedan var det bara att kliva upp vid halv sju. Varken jag eller MT var i toppform om man säger så.

Jag längtar så jag döööör efter att hon ska börja sova (de flesta nätter) hela nätterna igen. Känns ju sådär kul att åka på semester om det ska pajja sömnen i flera månader efteråt!

Sedan provar jag att ge mjölk igen. Har gått över förväntan i några dagar, men det kanske kommer nu? Fortsätter imorgon och ser hur det utvecklar sig.

Plåsterpanik

Ja, idag skar hon sig på tummen på ett papper. Hon verkade inte bry sig nämnvärt så jag märkte det inte fören det var blod lite här och där, tapeter, uttaget till telefonen, golvet...

No biggy, jag tar med henne in i badrummet, sköljer av fingret och SÄTTER PÅ ETT PLÅSTER!!!!

PAAAAAAAAniIIIIIIIIk

Enligt MT i alla fall.

Vad ÄR det du klistrar fast på min tummeeeeeeeeeeee!!?!???!!! Verkade hon anklagande skrika åt mig, samtidigt som hon liksom spretade ut tummen och stirrade skräckslaget på den. Tårar sprutade, det hulkades, det skreks, det ålades och snyftades.

I en kvart.

Tills jag tog bort plåstret. Då vart allt frid och fröjd igen.

Hon vet vad hon vill, lilldamen.

Ååh så trevligt!

I eftermiddag har jag varit och hälsat på en mammagruppskompis som (äntligen) kommit hem efter nästan tre månader i Thailand. Vi åt god sallad och fick till och med ett glas vin till! (kan nog räkna de glas vin jag druckit senaste året på en hand, men guuuu' vad gott det är). Liv kom i säng en halvtimme efter vanlig tid, men hon var tapper och höll ut.

Kan för övrigt nämnas att igår var hon nästan 25 minuter på MiniSATS och då hade dom fortfarande inte ropat. Jag tänkte att det kunde vara bra att gå dit innan hon blev ledsen för att få en lite god cirkel istället. Och när jag kom dit var hon nöjd och glad! Tjohoo!

Just det!

MT klarade hela SJU minuter på MiniSATS idag. Dubbelt så bra som förra gången.

Hurra, hurra! (ironi...)

Livet och framtiden

Just nu kretsar väldigt mycket av min tankekraft kring jobb (och den eventuellt nya barnvagnen jag är sugen på... Prioriteringar, prioriteringar...). Jag borde söka mer aktivt, men hittar inte riktigt geisten.

Jag SKA ta tag i det.

Skrivandet på avhandlingen går avgrundssnigelmegalångsamt... GaaaaaAAAAAAHh! Min handledare ringde  i fredags och tyckte jag skulle chilla lite med att skriva klart. Hon menade att det kunde väl vara skönt att ha ett jobb som inte krävde massor med nyanställdsengagemang när man ska skola in sin första lillfis på dagis. Och det har hon ju rätt i. Hon borde veta eftersom hon varit själv med två flickor. Hon tyckte att eftersom jag har finansieringen klar och hon som handledare inte tyckte det var någon hets, varför ha så bråttom? Så nu börjar jag mer och mer känna in tanken...

Skulle kunna jobba hemma en del och känna in situationen med dagis och jobbande under hösten och sedan föröka få nytt jobb efter jul...

Lillfis sover bra på nätterna nu, men vaknar för tidigt på morgonen. Tanken är att hon ska sova 19-07, fm-lur  09.30-10.15, em-lur 14.30-15.10. Det ger ca 13,5 timme per dygn vilket känns lagom. Jag har försökt få henne att sova en gång per dag men det är stört omöjligt! Hon är för trött på förmiddagen. Så det absolut senaste jag fått henne att somna är ca 10.45, då sover hon ca en timme och vaknar alltså kvart i tolv. Då är det en redigt grinig tös framåt sex-tiden kan jag lova. Problemet är att sover hon till sju (det händer ju någon gång i månaden trots allt =)) så vill hon ju inte somna 09.30 utan snarare 10.30 och då blir eftermiddagsluren för sent för att hon ska kunna somna 19. Det är en hel vetenskap detta...

Mer i sanningen överensstämmande är att hon sover 19- någon gång mellan 05.10 och 06.30 med något nuvarande medel kring kvart i sex, sex. Men då sover hon bara 12,5 timme per dygn eller något mindre och jag upplever det som att hon blir i tröttaste laget då. Men man vill ju inte låta henne sova hur länge som helst på dagarna för då vaknar hon väl ÄNNU tidigare. Suck, suck...

Just nu ser vårt (mål)dagsschema ut ungefär så här:
06.30 (kompromiss, jobbar mot sju får se vem som vinner) God morgon! Mys i mammas säng (mamma försöker mysa, MT klättrar, kastar gosedjur, petar mamma i ögonen)
07.00 frukost
08.00 Utelek
09.00 Fm-fika
09.30 Lur
11.30 Lunch
12.00 Iväg ut (ärenden, träna, träffa kompisar osv)
(14.00 ev fika)
14.30 Em-lur
16.00 Middag
18.15 Kvällsmat, städa undan leksaker, bada, läsa bok
19.00 God natt!

Någon input från andra schema-användare?

Strålande tider!

I alla fall tycker MT det. Hon har varit en riktig solskenshistoria sista dagarna, så jag har struntat i att blogga för att njuta lite istället. Hon har skrattat och busat och röjt runt. Hon har haft sina "kompisar" (med tillhörande mammor) på besök och det gick så bra det kan gå när man sätter fyra överaktiva ,självcentrerade  ettåringar i ett litet vardagsrum med två vagnar att skjuta runt och en miljon leksaker att ta ifrån varandra. Mammorna drack kaffe i solen på balkongen medan de multitaskade med att trösta barn, ge tillbaka rätt leksak till rätt barn, trösta lite till, hindra barn från att klämma fingrarna i dörrar, bli överkörda av nämnda vagnar och prata drömmande om den där tiden när spädisarna låg i famnen eller vagnen medans mödrarna kunde fika i timmar (med avbrott för blöjbyte och trehundra amningar). Kort sagt en riktigt trevlig eftermiddag.

Övriga events under veckan har varit att (försöka) skola in MT på miniSATS. Fantastiskt koncept tycker mamman, MT håller inte med. Eller MT diggar MiniSATS starkt så länge jag är med. Men det här att jag faktiskt ska GÅ sen (och träna, själva poängen enligt mig) det är inte ok. Eftersom det här är enda chansen för mig att träna alls (om inte mormor ska åka hela vägen från sig för att sitta barnvakt) så vill, vill, vill jag att det här ska fungera.

Utfall så här långt (innan personalen ropar "kan MTs mamma komma till MiniSATS, kan MTs mamma komma till MiniSATS") är:
Försök 1: 20 minuter (gråtande MT)
Försök 2: 30 minuter (Hysterisk MT, extrapersonal som inte vet att säga till i tid)
Försök 3: 20 minuter (snyftande MT)
Försök 4: 3,5 (?!?!) minut (MT som slagit sig, sedan vägrar att mamma ska gå igen)

Tja... Imorgon har alltså mormor fått rycka in så jag kan träna. Jag kanske låter lite hysterisk med träningen, men jag MÅSTE träna. Annars blir jag nästan invalid av ryggont. Så det är faktiskt väldigt viktigt att få det här att fungera på något sätt.

I övrigt är det sååååååå skönt att solen börjar smälta isen och snön. Spadar tinar fram, sanden är inte betonghård precis överallt, isfläckarna börjar övergå i vattenpölar och det finns hopp om våren.

Heja våren!

Mjukstart

Mjukstartar bloggen lite igen och ser hur det går.

Det mesta är som vanligt. Vagnknarkaren herself funderar på att köpa vagn nummer fem i ordningen. Såååå sugen... Och hittills har alla vagnbyten inte kostat mig mer än ungefär 800:-, det går för det mesta att sälja dem till samma pris på Blocket sen =)

MT leker trotsig tvååring. Skriker, kastar sig i marken, biter sig själv och sprutar tårar så fort jag säger nej eller något inte går som hon önskar. Hon sover iaf lite bättre nu. Ibland hela nätter utan ett pip. Och har (tillfälligt i alla fall) slutat matvägra och skrika sig igenom varje måltidstillfälle. Det finns hopp om livet.

Hon knallar rätt obehindrat nu, i alla fall inomhus där underlaget är bra och man inte behöver ha på sig MEGASTORA-skorna-allan. Det hjälper inte att hon har såna yttepyttesmå fötter (storlek 17 bara). För alla skor med riktig sula är i minst storlek 19 mer eller mindre. Hennes vinterskor är storlek 20. Jag tror inte jag skulle gå så himla bra i ett par överdimensionerade snowboardskor som är tre storlekar för stora heller. Så hon kämpar på bra.

Jag har kanske fått dagisplats föresten! Fast på ett föräldrakooperativ där man måste göra ganska mycket. Och det är lite svårare när man är ensam. Så jag bad dem fundera på om jag kunde få "arbetsrabatt" eller om jag kunde göra mer administrativa jobb, som går att utföra när Lillskrot sover. Nåja, vet nog mer imorgon. Den största fördelen är att dagiset ligger i mitt hus!?! Vi kan typ glida ner i pyjamas. Sweet...

Jo, förresten. Hon har lärt sig sitt första återkommande ord, nämligen MMMMmmmmaaaaaaaaammmmaaaaaa!!!! Det skriks alltid och har sin grund i att hon:

1. Vill ha hjälp med något (typ att hennes docksulky har kört fast och hon inte får loss den. Det händer ungefär 3058 gånger om dagen)
2. Är missnöjd med något
3. Ser något som är väldigt intressant

Fast jag tycker ju fortfarande att det är gulligt, i någon form av föräldrastolthetsdimma. Tills jag inser att MMMMMMMmmmmmmmmmmaaaaaammmmaaaaa!!! inte bara är jag (the actual mamma liksom) utan alla av kvinnligt kön. Jaja =)

Fast hon säger i och för sig hoohooooo (som en uggla). Det började med att jag sa hoohooo om ugglan hon har vid sitt skötbord. Men nu är det tydligen det universella lätet för alla djur. I vilket fall är hon helt bedårande när hon säger det. 

Jobbsökandet går uselt och avhandlingsskrivandet i (fullständigt frustrerande) snigelfart.

Man kan ju blogga istället för att skriva. Eller sortera strumporna efter färg (har förvisso bara svarta, extremt tunnslitna strumpor. Måste komma ihåg att köpa nya strumpor imorgon...).