Mjukstart

Mjukstartar bloggen lite igen och ser hur det går.

Det mesta är som vanligt. Vagnknarkaren herself funderar på att köpa vagn nummer fem i ordningen. Såååå sugen... Och hittills har alla vagnbyten inte kostat mig mer än ungefär 800:-, det går för det mesta att sälja dem till samma pris på Blocket sen =)

MT leker trotsig tvååring. Skriker, kastar sig i marken, biter sig själv och sprutar tårar så fort jag säger nej eller något inte går som hon önskar. Hon sover iaf lite bättre nu. Ibland hela nätter utan ett pip. Och har (tillfälligt i alla fall) slutat matvägra och skrika sig igenom varje måltidstillfälle. Det finns hopp om livet.

Hon knallar rätt obehindrat nu, i alla fall inomhus där underlaget är bra och man inte behöver ha på sig MEGASTORA-skorna-allan. Det hjälper inte att hon har såna yttepyttesmå fötter (storlek 17 bara). För alla skor med riktig sula är i minst storlek 19 mer eller mindre. Hennes vinterskor är storlek 20. Jag tror inte jag skulle gå så himla bra i ett par överdimensionerade snowboardskor som är tre storlekar för stora heller. Så hon kämpar på bra.

Jag har kanske fått dagisplats föresten! Fast på ett föräldrakooperativ där man måste göra ganska mycket. Och det är lite svårare när man är ensam. Så jag bad dem fundera på om jag kunde få "arbetsrabatt" eller om jag kunde göra mer administrativa jobb, som går att utföra när Lillskrot sover. Nåja, vet nog mer imorgon. Den största fördelen är att dagiset ligger i mitt hus!?! Vi kan typ glida ner i pyjamas. Sweet...

Jo, förresten. Hon har lärt sig sitt första återkommande ord, nämligen MMMMmmmmaaaaaaaaammmmaaaaaa!!!! Det skriks alltid och har sin grund i att hon:

1. Vill ha hjälp med något (typ att hennes docksulky har kört fast och hon inte får loss den. Det händer ungefär 3058 gånger om dagen)
2. Är missnöjd med något
3. Ser något som är väldigt intressant

Fast jag tycker ju fortfarande att det är gulligt, i någon form av föräldrastolthetsdimma. Tills jag inser att MMMMMMMmmmmmmmmmmaaaaaammmmaaaaa!!! inte bara är jag (the actual mamma liksom) utan alla av kvinnligt kön. Jaja =)

Fast hon säger i och för sig hoohooooo (som en uggla). Det började med att jag sa hoohooo om ugglan hon har vid sitt skötbord. Men nu är det tydligen det universella lätet för alla djur. I vilket fall är hon helt bedårande när hon säger det. 

Jobbsökandet går uselt och avhandlingsskrivandet i (fullständigt frustrerande) snigelfart.

Man kan ju blogga istället för att skriva. Eller sortera strumporna efter färg (har förvisso bara svarta, extremt tunnslitna strumpor. Måste komma ihåg att köpa nya strumpor imorgon...).