Ja, det kanske inte skedde av sig själv precis. Det gör ju inte det med min lilltjej. Men hyfsat smidigt får man säga att det gick ändå. Hon kom i säng lite sent eftersom vi varit hos gammelmormor och hälsat på hela dagen. ungefär 19.30 skulle jag gissa att hon somnade, sedan vaknade hon vid 01.40. Det tyckte mamma var för tidigt för nattmål så jag bestämde helt enkelt där och då att prova utan.
Inte så populärt hos MT, men efter ca 20-30 minuter av strykande, "tassande" och sschhyande så somnade hon faktiskt om. Och sov till 06.20! Jag bestämde mig för att inte utmana ödet ytterligare utan klev upp med henne då. Tar det ett steg i taget. Först bort med nattmålet. Sedan åter till 19-07-nätter.
Veckans mission.
Veckans tunga tanke. Det är hemskt att säga. Men jag blir så avundsjuk på folk som blir kära i sina små ögonblickligen dom kommer upp på bröstet på förlossningen. Som kommer hem och njuter! Som tycker det är mysigt och fantastiskt på en gång. Jag tyckte det var så jobbigt och tungt. Jag njuter ju mycket mer nu. Men sörjer verkligen att jag inte fick den där fantastiska perioden de flesta verkar ha i början.
Jobbigt.
En så oerhört meningslös känsla, avundsjuka.
Inte så populärt hos MT, men efter ca 20-30 minuter av strykande, "tassande" och sschhyande så somnade hon faktiskt om. Och sov till 06.20! Jag bestämde mig för att inte utmana ödet ytterligare utan klev upp med henne då. Tar det ett steg i taget. Först bort med nattmålet. Sedan åter till 19-07-nätter.
Veckans mission.
Veckans tunga tanke. Det är hemskt att säga. Men jag blir så avundsjuk på folk som blir kära i sina små ögonblickligen dom kommer upp på bröstet på förlossningen. Som kommer hem och njuter! Som tycker det är mysigt och fantastiskt på en gång. Jag tyckte det var så jobbigt och tungt. Jag njuter ju mycket mer nu. Men sörjer verkligen att jag inte fick den där fantastiska perioden de flesta verkar ha i början.
Jobbigt.
En så oerhört meningslös känsla, avundsjuka.
Hur. länge fick du vänta innan du fick börja försöka efter metotraxate? Till mig säger de 6 månader, det är en så lång tid att jag dör :( Och det var samma för mig, jag njuter nu, när hon är 14 månader. innan har jag bara vart stressad och tyckt att allt vart jobbigt. Nu kan tiden få stanna lite :) /J.
SvaraRaderaHej, jobbigt med Methotrexat... Jag väntade sex månader, men det var mycket för att min gyn ville se om min ÄL kom igång ordentligt, att jag läkte fint och för att göra en spolning. Du kan läsa om tiden i inlägg gjorda fram till maj 2011.
RaderaOch tack för att du delar med dig av dina erfarenheter av lite jobbiga starter på föräldraskapet.
RaderaÅh, vet du? Jag är en av de där som blev kär på en gång. Eller i alla fall när jag låg på uppvaket efter kejsarsnittet. Då förstod jag liksom att det var MIN bebis.
SvaraRaderaMen hur som helst, idag känns det mycket mer faktiskt. Den där njutningen av att ha vår lilla tjej här. Det har blivit mer reellt och större nu på något sätt. För jag är mer lyrisk idag än då, även om jag kände mig galet kär då också. Men nu känns det större på något sätt. Konstigt nog. Och så attans mysigt var det ju inte att sitta och läcka mjölk och vara vaken konstant på nätterna...
Hjärnan är väl helt koko efter en graviditet, gissar jag, så en del kanske känner mycket och andra känner inget eller bara lite.
Jag vill bara säga att jag förstår att det kan kännas tungt men att du kanske inte behöver sörja så jättemycket för att du inte kände så på en gång? Att det är olika för alla men att vi i slutänden "synkar ihop oss" allihop och börjar älska våra barn på ett mer homogent sätt (och kanske på ett mer balanserat sätt när gravidhormonerna lämnat kroppen) allihop? Bara en tanke. :o)
Och kände du inte allt på en gång då så kanske du känner dubbelt upp nu eller senare?! ;o) Inget är konstant....
Vet inte om det gick så bra, men jag ville bara försöka muntra upp lite i alla fall. :o)
Massor av kramar
:) Tack för av du kommenterar, fast det är bara ännu jobbigare att läsa den. Men det är ju inte ditt fel utan mitt. För det är ju när jag läser sånt där som jag börjar tro att det faktiskt är något fel på mig. För än har jag nog långt kvar innan jag ens känner som du gjorde i början. Tyvärr. Men idag är en riktigt dålig dag också
RaderaTRE månader tog det för mig att nå den där riktiga förälskelsekänslan och jag blir också provocerad av de som har det enkelt. Det kommer alltid att vara en liten sorg för mig. Skönt ändå är att Mini inte har någon uppfattning om att det var så.
SvaraRaderaKram
Jo, det är ju det positiva, att dom inte vet om det =) Men visst är det en sorg.
RaderaJag blev inte kär med en gång!! När hon kom upp på mitt bröst kände jag mest ingenting. Och jag blev så förvånad över den känslan... Det tog i och för sig bara några dagar - när vi åkte hem från BB var jag kär i henne så det tog inte så lång tid. Men jag trodde faktiskt att den känslan skulle komma med en gång. Men njut av MT på DITT sätt - ingen kan och/eller ska berätta för dig hur du ska älska MT!! Klara är oerhört lätt att ha och göra med men ibland kan hon också trilskas utan att jag har en aaaaning om vad som är fel och då vill jag bara kasta ut henne från balkongen...men jag har inte gjort det än! ;) MT är här och hon är här för att stanna - älska och njut av henne på ditt sätt!!
SvaraRaderaKraaaaaaaaaaaaaam!!
Tack Anna, hoppas allt är toppen med er!
RaderaKram
Moahaha :-) Jag började starkt genom att inom en minut säga åt mormor att "ta barnet". Jag ville inte alls, jag skulle sys och var upptagen. På BB ville jag bara att hon skulle sova så att jag fick kaffe. Och ärligt... det har inte varit enkelt. Nog har jag tyckt om henne, tyckt synd om henne, velat ha henne och haft en del lyckokänslor. Men också känslan av att ha gjort något galet, och det har svindlat många gånger inför att hon *alltid* ska vara här. Jag har bara velat ta ett glas rödvin och röka en cigg istället. Efter 5 år längtan känner man sig lite vilse med såna känslor. Men samtidigt har jag egentligen inte haft så dåligt samvete, bara känt att det var ju onödigt att det skulle bli så - men det blir väl bättre nästa år. Typ. Jag har tänkt att 2012 på nåt sätt är det sista skitåret. Först var jag barnlös, sedan var jag gravid och nybliven förälder. Som mer van förälder tänker jag mig att det blir mer roligt som kommer...
SvaraRaderaKänner igen mig väldigt mycket i dina känslor. Men måste säga att bara nu på slutet känns det faktiskt som det ska(?!). Kanske inte så väldans mycket som "andra verkar känna" men att det känns rätt fantastiskt att hon är min! Det tog ett tag, men nu tror jag faktiskt på att det bli bättre och bättre!
Radera