Hmm, nu känner jag att det här börjar bli en gnäll-blogg. Men det är ju det jag funderar på, alltså det som inte "går bra". Det som går bra, går ju liksom bra! Jag kanske ska skriva om de bra sakerna också =) Så ni inte tror att jag och MT lever i misär här i storstan.
För det gör vi verkligen inte!
Hon är verkligen värsta sociala solstrålen om hon bara ätit och sovit bra! Hon "pratar" med alla och envar, gärna med sig själv i spegeln också. Hon skrattar oftare och ler nästan jämt. Hon står gärna och hon ääääälskar musik. Hon äter bra, idag slank blomkålspuréen ner med nästan inga grimaser alls! Gröten äter hon en hel halv portion! Hon har blivit super på att ligga nöjd i vagnen och har verkligen utvecklat finmotoriken mycket senaste veckorna. Hon somnar trots allt nästan alltid mellan 19-19.30 numer, så mamma kan jobba (och blogga).
Hon har ärvt nyfikenhet av sin mor. Hon är inte mycket för att upprepa samma saker hela tiden och snöar inte in på beteenden och leksaker som dom där utvecklingssajterna säger att hon "ska". Hon gillar omväxling, det ska hända lite nya grejer, annars blir det tråkigt. Det är roligt att se mig själv i henne fast hon är så liten.
Jag kan även meddela att hon är en liten kopia av mig utseendemässigt. Det är nästan scary (på ett väldigt roligt sätt). Enligt mammas vänner ser hon ut som jag när jag var bebis, hon låter som jag gjorde och har samma minspel. Hon tar inte flaska eller napp (gjorde inte jag heller) och nyser av solen (japp, jag med). På många sätt är det skönt, det hade nog varit lite jobbigt om hon inte alls varit lik mig. Speciellt som det inte finns någon pappa hon kunde vara lik istället. Jag tänker mig att hon skulle känna sig ännu mer rotlös om hon troligen var lik den ansiktslöse donatorn. Om ni förstår vad jag flummar om...
Idag var vi i ett shoppingcenter i FYRA timmar och hon var glad hela tiden, somnade emellanåt och låg annars tyst och kikade i vagnen.
Det händer att hon somnar om själv på natten =)
Det är klart det skulle vara skönt om hon kunde sova hela nätter, eller tycka att det var skönt att gå och lägga sig och slippa vara så himla ledsen. Men förhoppningsvis kommer det. Och helst inte när hon är 3 år, utan kanske lite tidigare. Men på det stora hela är hon en mycket glad, social, bestämd, aktiv och nyfiken fantastisk unge!
För det gör vi verkligen inte!
Hon är verkligen värsta sociala solstrålen om hon bara ätit och sovit bra! Hon "pratar" med alla och envar, gärna med sig själv i spegeln också. Hon skrattar oftare och ler nästan jämt. Hon står gärna och hon ääääälskar musik. Hon äter bra, idag slank blomkålspuréen ner med nästan inga grimaser alls! Gröten äter hon en hel halv portion! Hon har blivit super på att ligga nöjd i vagnen och har verkligen utvecklat finmotoriken mycket senaste veckorna. Hon somnar trots allt nästan alltid mellan 19-19.30 numer, så mamma kan jobba (och blogga).
Hon har ärvt nyfikenhet av sin mor. Hon är inte mycket för att upprepa samma saker hela tiden och snöar inte in på beteenden och leksaker som dom där utvecklingssajterna säger att hon "ska". Hon gillar omväxling, det ska hända lite nya grejer, annars blir det tråkigt. Det är roligt att se mig själv i henne fast hon är så liten.
Jag kan även meddela att hon är en liten kopia av mig utseendemässigt. Det är nästan scary (på ett väldigt roligt sätt). Enligt mammas vänner ser hon ut som jag när jag var bebis, hon låter som jag gjorde och har samma minspel. Hon tar inte flaska eller napp (gjorde inte jag heller) och nyser av solen (japp, jag med). På många sätt är det skönt, det hade nog varit lite jobbigt om hon inte alls varit lik mig. Speciellt som det inte finns någon pappa hon kunde vara lik istället. Jag tänker mig att hon skulle känna sig ännu mer rotlös om hon troligen var lik den ansiktslöse donatorn. Om ni förstår vad jag flummar om...
Idag var vi i ett shoppingcenter i FYRA timmar och hon var glad hela tiden, somnade emellanåt och låg annars tyst och kikade i vagnen.
Det händer att hon somnar om själv på natten =)
Det är klart det skulle vara skönt om hon kunde sova hela nätter, eller tycka att det var skönt att gå och lägga sig och slippa vara så himla ledsen. Men förhoppningsvis kommer det. Och helst inte när hon är 3 år, utan kanske lite tidigare. Men på det stora hela är hon en mycket glad, social, bestämd, aktiv och nyfiken fantastisk unge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar