Skitnätter

Ja, nu har det varit några skitnätter. Igår kväll vägrade hon somna för första gången på länge, länge. Hon skrek och skrek och skrek och inget jag gjorde hjälpte. Jag testade till och med att ge Ipren om det var så att hon hade ont. Efter två timmar, när klockan var tio provade jag till slut att lägga henne med mig i min säng. Det har aldrig fungerat tidigare men den här gången var det det enda som hjälpte. Hon somnade med fingrarna hårt hållandes i mitt pekfinger. Jag avskyr, avskyr, avskyr när hon gråter sådär. När inget hjälper och man känner sig maktlös och hudlös och värdelös. Förstår inte hur jag behöll sansen de där första månaderna när det var mer regel än undantag att kvällarna tillbringades så. Så nu har vi sovit dåligt bägge två sedan den där fantastiska natten jag skrev om i förra inlägget och vi har varit rätt sänkta idag.

Nu hoppas jag på en mer normal natt... Än så länge sover hon iaf...

Så läser jag en blogg skriven av en mamma till en liten flicka med den fruktansvärda sjukdomen EB. Och då får man lite perspektiv. Låter corny, men herregud att se sitt barn lida så, hela tiden. Fifaan...

För att väga upp allt det negativa så fick min kusse en liten (stor!) kille igår och allt gick bra! Hon som fasat så för förlossningen efter att ha fått en 5-kilosklump med sugklocka första gången. Men det verkar ha gått så bra som en förlossning kan gå och den här gången klockande bebisen in på "endast" 4700 gram. Grattis till F, O och M!