Nä, natten mellan söndag och måndag var veckans bästa. Efter det har det varit mycket kink och gnöl både på kvällar och nätter. Men fantastiska mamsen har fortsatt bo hos mig, även om hon åker till jobbet sedan. Så det går bra. Inatt har jag nog sovit över sex timmar. Inte i sträck förstås, men ändå! Jag känner mig mega-pigg idag!
Jag försöker säga till mamma hela tiden att det är helt ok om hon vill sova hemma, men hon säger att det är så kort period nu när det är riktigt jobbigt och att hon inte behöver så mycket sömn. Så hon stannar.
Och jag är så tacksam!
Inte bara för hjälpen, utan även för sällskapet.
Jag trodde aldrig att den mentala omställningen skulle bli så stor! Jag antar att vissa har lättare att göra den än andra. Och jag kan vara grymt avundsjuk på dem som bara avgudar sin lilla och hela det nya livet direkt. Jag hör tydligen inte till den skaran och det är bara att gilla läget. Jag behöver tydligen en omställningsperiod. Till viss del tror jag det beror på mitt stora sömnbehov, och bristen därav just nu. Men jag tror också det har att göra med det faktum att jag hade så oerhört svårt att ta in att det bodde en liten människa i min mage. Jag har fortfarande svårt att ta in att hon är min och kommer stanna med mig för evigt!
Men det blir bättre och bättre varje dag. Det sjunker in mer och mer. Och jag hoppas att jag om några månader kommer ha kommit till det stadium vissa verkar hamna i redan på BB. Den totala lyckan över den vändning mitt liv tagit. För jag tror jag är på väg dit.
Jag skäms och det känns oerhört jobbigt att skriva sådana här inlägg. Jag kan känna mig som en usel mamma som inte direkt uppskattar det som hänt fullständigt och totalt. Men och andra sidan är det väl ingen större idé att jag rackar ner på mig själv för att jag behöver lite mer tid. Då mår jag ju bara ännu sämre. Ska prata med min BVC-tant nästa vecka och se om man kan få någon att prata med några gånger. Skulle vara skönt att bolla lite kring de här tankarna och känslorna.
Men hon är världens finaste =) Och nu ska vi snart ut och gå i finvädret.
Kram på er
Jag försöker säga till mamma hela tiden att det är helt ok om hon vill sova hemma, men hon säger att det är så kort period nu när det är riktigt jobbigt och att hon inte behöver så mycket sömn. Så hon stannar.
Och jag är så tacksam!
Inte bara för hjälpen, utan även för sällskapet.
Jag trodde aldrig att den mentala omställningen skulle bli så stor! Jag antar att vissa har lättare att göra den än andra. Och jag kan vara grymt avundsjuk på dem som bara avgudar sin lilla och hela det nya livet direkt. Jag hör tydligen inte till den skaran och det är bara att gilla läget. Jag behöver tydligen en omställningsperiod. Till viss del tror jag det beror på mitt stora sömnbehov, och bristen därav just nu. Men jag tror också det har att göra med det faktum att jag hade så oerhört svårt att ta in att det bodde en liten människa i min mage. Jag har fortfarande svårt att ta in att hon är min och kommer stanna med mig för evigt!
Men det blir bättre och bättre varje dag. Det sjunker in mer och mer. Och jag hoppas att jag om några månader kommer ha kommit till det stadium vissa verkar hamna i redan på BB. Den totala lyckan över den vändning mitt liv tagit. För jag tror jag är på väg dit.
Jag skäms och det känns oerhört jobbigt att skriva sådana här inlägg. Jag kan känna mig som en usel mamma som inte direkt uppskattar det som hänt fullständigt och totalt. Men och andra sidan är det väl ingen större idé att jag rackar ner på mig själv för att jag behöver lite mer tid. Då mår jag ju bara ännu sämre. Ska prata med min BVC-tant nästa vecka och se om man kan få någon att prata med några gånger. Skulle vara skönt att bolla lite kring de här tankarna och känslorna.
Men hon är världens finaste =) Och nu ska vi snart ut och gå i finvädret.
Kram på er
Skäms inte för dina känslor eller din ärlighet. Så som du beskriver det har jag och flera av mina vänner, släktingar och arbetskollegor känt det men det går snabbt över i en ren och skär känsla av lycka och glädje. Snart är du där, tiden går så fort, så fort... Kram, Susan
SvaraRaderaTack, det är alltid skönt att höra. Det börjar redan bli mycket bättre!
RaderaKram
Jag känner likadant och vet att det är helt normalt! Även om det är jobbigt och jag är fortfarande på BB :) kan nog få lite tips från dig sen :)
SvaraRaderaMilamila
Jag hoppasdet kommer snabbare för dg, att det bara är lite babyblues. Hur sover lillen? Funkar amningen? Grattis igen!!
Radera