Längesedan igen nu. Men jag har varit på landet en vecka och där finns inget internät... Man måste skriva inläggen via mobilen och så trendig, fingerfärdig och tålmodig har jag inte blivit.
För man vill skriva nåt bra när man skriver sitt 500:ade inlägg!!
Hurra, hurra bloggen!
I bloggsfären är det verkligen upp och ner! Fina människor som råkar ut för (ännu fler) dåliga saker, andra fina människor som det går så himla bra för! Samma i min bekantskapskrets... Nära vänner som är så ledsna så ledsna, andra som är så lyckliga man kan bli.
Och här ligger jag och skvalpar i mitten. Så där härligt nöjd bara. Inget speciellt som har hänt förutom att livet bara är bra.
Har haft en fin dag, bara jag och Fisan. Lite kvalitetstid efter långa arbetsveckor. Den fantastiska sommaren gör inte saken sämre. En så här bra sommar var det längesedan jag hade tror jag. Och då pratar jag inte bara om det strålande vädret.
Längtan efter en man åt mig och Skrotan har vaknat till ordentligt. Men för en gångs skull på ett bra sätt. Sådär lite positivt. Inte för att det finns någon man i sikte, men för att jag känner mig redo på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Min lilltös har öppnat nåt som var stängt i mig tidigare (låter fantastiskt smörfånigt, det hör jag ju själv, men ni får leva med det idag). Hon har fått kämpa för det och det har tagit bra mycket längre tid än jag någonsin trott eller velat. Det har bitvis varit sjukt jobbigt och tufft. Men med sin envishet och genom att bara vara den fantastiska lilla människa som hon är, så har hon gjort mig till en människa som kan älska bättre och mer än jag någonsin kunnat tidigare.
Du är mitt liv lillfis, och förhoppningsvis hittar vi någon att dela det med vi två. Men gör vi inte det så är det helt ok det med, för jag har ju dig.
För man vill skriva nåt bra när man skriver sitt 500:ade inlägg!!
Hurra, hurra bloggen!
I bloggsfären är det verkligen upp och ner! Fina människor som råkar ut för (ännu fler) dåliga saker, andra fina människor som det går så himla bra för! Samma i min bekantskapskrets... Nära vänner som är så ledsna så ledsna, andra som är så lyckliga man kan bli.
Och här ligger jag och skvalpar i mitten. Så där härligt nöjd bara. Inget speciellt som har hänt förutom att livet bara är bra.
Har haft en fin dag, bara jag och Fisan. Lite kvalitetstid efter långa arbetsveckor. Den fantastiska sommaren gör inte saken sämre. En så här bra sommar var det längesedan jag hade tror jag. Och då pratar jag inte bara om det strålande vädret.
Längtan efter en man åt mig och Skrotan har vaknat till ordentligt. Men för en gångs skull på ett bra sätt. Sådär lite positivt. Inte för att det finns någon man i sikte, men för att jag känner mig redo på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Min lilltös har öppnat nåt som var stängt i mig tidigare (låter fantastiskt smörfånigt, det hör jag ju själv, men ni får leva med det idag). Hon har fått kämpa för det och det har tagit bra mycket längre tid än jag någonsin trott eller velat. Det har bitvis varit sjukt jobbigt och tufft. Men med sin envishet och genom att bara vara den fantastiska lilla människa som hon är, så har hon gjort mig till en människa som kan älska bättre och mer än jag någonsin kunnat tidigare.
Du är mitt liv lillfis, och förhoppningsvis hittar vi någon att dela det med vi två. Men gör vi inte det så är det helt ok det med, för jag har ju dig.
Precis det har Mini gjort med mig också. Och nu verkar han stå här dessutom. Mannen.
SvaraRaderaRekommenderas! Inte han då, men en bra man rent generellt.
Inget annat duger :)
RaderaVad härligt det låter alltihop. Och underbart att hon öppnat upp det där stängda inom dig. De har verkligen en förmåga att nå ända in de där små varelserna vi blivit välsignade med <3
SvaraRaderaKram