Historia - eller, hur har det gått hittills

Ja, det är så att jag redan har försökt bli gravid. Redan i höstas åkte jag till Danmark första gången.

För er som inte har en aning om hur det går till (de flesta gissar jag) så ger jag en kort förklaring.

Man börjar ta kontakt med valfri klinik i Danmark/Finland/Estland/Polen/Ryssland (Tack Kristdemokraterna som envist vägrar gå med på att vi ska få inseminera i Sverige), skickar in provsvar för diverse sjukdomar (typ HIV, hepatit och röda hund) och har sedan ett så kallat "journalsamtal". samtalet går i stort ut på att övertyga damen i andra änden om hur genomtänkt det här beslutet är. Lite som en anställningsintervju (på Danska då... Eller "nordiska" som danskarna kallar det. Jag antar att jag inte skulle förstå flasklock om de verkligen pratade danska med mig).

Efter det är det bara att shoppa loss på ägglossningsstickor. Sedan kissar man snällt på sina stickor morgon och kväll tills man får utslag (använder man ClearBlue Digital får man en liten smiley på en skärm, väldigt pedagogiskt om än inte så miljövänligt med alla batterier).

När man fått en glad gubbe eller liknande (beroende på test) är det bråttombråttombråttom(!!!!). I alla fall för mig som inte bor i närheten av Köpenhamn, för då har man troligen ägglossning inom 24-48 timmar. Eftersom man inte ska få diverse mystiska sjukdomar av sin donator så är spermierna frysta i sex månader innan de används. Precis som du(?) och jag (framför allt jag) så gillar inte spermier att frysa. Så till skillnad från färska, nyproducerade simmare som kan leva flera dygn så lever de frusna stackarna bara 24 timmar (bra jobbat ändå tycker jag personligen). Det betyder att man måste ha finfin timing om det ska fungera som tänkt.

I vilket fall så fick jag en glad gubbe, panikbokade biljetter till danmark och åkte ner. Var på plats i gynstolen ca 14,5 timme efter det positiva testet. Sedan var det bara att åka hem och vääääääääääänta...

För er som inte testat på att producera barn (på riktigt alltså, inte bara övat) så är den här perioden mellan ägglossning och gravtestet den långsammaste tid man någonsin upplevt. Man tänker absolut inte på någonting annat och slutar aldrig "känna efter". Alla hypokondriker får ursäkta men ni ligger ljusår efter "väntarna". Gå in på familjeliv.se och spana in graviditetssymptom-trådarna (ungefär en ziljon stycken) så har ni bevis.

För att göra en riktigt, riktigt lång historia kortare så funkade det! jag timade ägglossning och spermier och hela baletten. Tyvärr var min vänstra äggledare inte riktigt med i matchen (hade troligen missat PM:et från resten av kroppen om full beredskap) och ägget fastnade på vägen. Jag fick ett så kallat utomkvedshavandeskap eller extrautering graviditet (förkortat X).

Skitäggledare...

Nåja, efter att ha fått cellgifter tog kroppen hand om det själv, men nu måste jag göra det jag är absolut sämst på i hela världen... Vänta... Igen...

För att kolla att jag inte haft en infektion och pajjat mina äggledare totalt så ska jag göra en kontraströntgen av passagen. Det går till såsom så att man sprutar in kontrastvätska i livmodern och kollar om den sipprar ut genom äggledarna eller om det är stopp. Detta får göras först ett antal månader efter X-et eftersom kroppen måste läka.

Så det är där jag står idag.

Vad jag gör om äggledarna är paj? Jadu... Jag försöker att inte tänka på det. För en gångs skull ska jag inte måla fan på väggen (annars en talang, hör nog ihop med min listfixering och mitt allmänna kontrollbehov).

Så nu är det nedräkning till undersökningen, 1,5 månad kvar ungefär...