söndag 29 april 2012

Längtan

Det är så otroligt knepigt. När MT kommit med allt vad det inneburit, har längtan efter en make vaknat till liv med en styrka som jag inte känt på år och dar. Jag vet inte varför.

Kanske för att man ser hur fint det är med en pappa bland mamma-kompisarna som har skaffat barn på det vanliga sättet.

Kanske för att jag aldrig, nästan, känt mig så ensam som jag gör ibland nu. Mycket märkligt eftersom vi är två nu. Jag borde känna mig mindre ensam. Men så är det inte.

Det skulle vara så skönt med någon som kom hem till mig och MT om kvällarna. Varje kväll. Någon som kramade på mig när jag är ledsen och slut, eller när jag är uppåt glad!

Vå får se, men jag kommer nog börja leta. För längtan blev så stor.

Så bakvänt och ändå... Jag tror ju innerst inne att det blir som det var tänkt att bli.

Min lilla tjej är här nu. Så småningom kommer kanske en man. Min make och hennes pappa. Vi får se. Men jag hoppas!

4 kommentarer:

  1. Jag har redan känt längtan efter Mannen i mitt liv - för att dela känslor med under graviditeten så jag kan förstå hur du känner... Jag är övertygad om att han kommer men jag vet bara inte när...

    Kraaaaaaaaaaaaam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi ska hitta HONOM bägge två. För det har jag bestämt =)

      Kram!

      Radera
  2. Förstår längtan. Men han kommer, så klart! Och nu kan du hålla utkik efter honom utan stressen att hinna få barn. Det tror jag är mycket värt och gör att man inte behöver fatta överilade beslut. Så var det för mig i alla fall, utan säkerheten att kunna lösa barnfrågan själv hade jag aldrig kunnat få till en så bra och öppen relation som jag har nu. Så allt kommer bli toppen; för dig, MT och mannen som får lyckan att vara en del av ert liv.

    Kram!

    SvaraRadera