biblioteksaction

Ja men vad gör inte lite uteliv (alltså inte sånt dunka-disco-uteliv som man hänvisade till tidigare utan att vara ute... Bara) för humöret! (trots snö)

MASSOR!

Och det roliga är att MT tycker att det är precis lika pisstråkigt som jag att bara vara hemma och uggla. Till och med när hon är sjuk. Vi tog en prommis till vårt lokala centrum, handlade lite till lussebullsbak och gick till biblioteket. Där fick hon ägna sig åt sin favvosysselsättning (riva ner böcker ur bokhyllor) en masse (franskt uttal)! Alltså det fanns ju hur mycket böcker som helst. Hon var i exstas! Skrattade högt och knallade omkring (med mig hållandes i hennes hand förstås). Hon vart grundligt beundrad av alla besökare och personal.

Sedan vart hon trött igen lill-sjuk-fisen. Så nu har hon sovit en timme igen. När hon somnat för natten ska här bakas bullar!

Tamdadam...

Ja, vad ska man skriva för rubriker jämt? Känns som att när man skriver om livet med småbarn är rubrikerna ungefär begränsade till sömn-yadayada, sjuk-yadayada, framsteg-yadayada...

Well

Sömnmässigt har hon sovit riktigt bra senaste fyra nätterna. från mellan 18.30-19 fram till 06-06.45 någon gång. Igår natt fick jag gå upp och byta en blöja med megaladdning vid femtiden och hade väl egentligen behövt göra det i natt också, men hon protesterade inte så jag märkte inget.

Anledningen till det är troligen att hon är sjuk. Hon har varit dålig i magen i 1,5 vecka. Men fram till igår åt hon ändå som vanligt och verkade må bra. Men igår var hon riktigt hängig, ville inte äta vanlig mat och helst inte gröt heller. Vill bara dricka vatten hela tiden. Samma idag. Hon klarar att vara vaken max två timmar i stöten. Ingen feber. Får inte tag i min BVC-sköterska heller för att fråga om råd. Jaja...

Utvecklingsmässigt händer inget (jag märker). Hon är fortfarande fullständigt stationär där jag sätter eller lägger henne. Ändå sättet hon kan röra sig är om jag ställer henne och låter henne gå med stöd. Undrar hur länge det är ok att hon inte rör sig alls annars? Sätter sig inte, ställer sig inte på alla fyra, tar sig knappt upp till stående även om hon kan dra sig i nåt, ålar inte.

Själv känner jag mig ensam just nu. Skulle hemskt gärna vilja ha någon att dela varddagen med. Inte veta att dom dagar jag inte har någon träff inbokad träffar jag ingen alls på hela dan. Ha någon som jag vet kommer hem varje dag. Men å andra sidan har jag varken kraft eller känslomässig reserv att börja dejta. Orkar inte. Vill inte. Då blir det svårt att träffa nån onekligen.

Blä och bajs. Jag gillar inte vintern. Har menlig inverkan på mitt humör.

liteskitdag

Ja, inte jätteskitdag. Men jag är trött efter att MT hostat sig till klarvakenhet klockan 2.30 inatt och hon somnade inte om fören framåt 04.20. Sedan vaknade hon igen 05.30 och grät så jag fick gå upp och buffa lite i rumpan så somnade hon om. Hon vaknade sedan igen vid 06.30 och då var det morgon.

Hon hade lagt en skit som gått igenom kläder och lakan sedan spydde hon upp all morgongröt på det där bordet som sitter fast på barnstolen (tack och lov, annars hade jag fått en härlig kräkla mitt i knäet). Fast hon har varit pigg och glad och inte kräkts mera, så jag misstänker att det var för att hon druckit så mycket vatten under natten och morgonen för att få bukt med hostan.

Så nu har jag sovit lite skräpigt några nätter, jag blir trött, sliten och ledsen. Tycker att det är mitt fel, att jag misslyckas när hon inte sover hela nätterna. För jag "vet" (vet jag inte alls egentligen) att om jag är hård och håller på metoder och ramsor så skulle hon sova hela natten. Har jag fått för mig iaf, och "anklagar" mig själv för att jag inte får sova. Men sedan gråter hon på natten, ramsan tar inte när jag kör den några minuter och så ger jag upp, för jag vill inte att hon ska vara ledsen. Så tar jag upp henne eller nåt. Nu ska jag iaf testa att vara skithård på att inte ta upp henne om det inte är superkris, utan natta om i sängen oavsett hur länge jag får vara vaken.

Idag längtar jag väldigt mycket efter någon att dela ansvaret med. Få lite avlastning. Och att slippa jobba varje gång hon sover, utan få sova jag med...

Miniskitdag.

Vaknar man 05.39...

...Hinner man väldigt mycket innan klockan 10 på förmiddagen.

- Städa (tom badrum)
- Köra en maskin tvätt, vika torr tvätt, hänga tvättad tvätt
- Blötlägga alla orkidéer
- Köra diskmaskin

Allt med halvgrinig (trött) bebis på armen.

Jag kanske inte behöver påpeka det uppenbara, hade JAG fått välja vad jag ville göra mellan 05.39-10.00 en lördagförmiddag så hade nog tvätten fått vänta. Jag har svaga minnen av sovmorgon... Lååång frukost med tidning, pannkakor och kaffe... Någon gång i framtiden hägrar hoppet om något liknande.

Jag har hört att tonåringar brukar sova ganska länge?

Konferens!

Japp, idag har jag och MT varit på konferens! Hela dagen. Och det gick så sjukt, j...a bra! Hon knallade runt med mig längst bak i salen, sov i sin vagn, log, skrattade, klappade händerna och allmänt charmade brallorna av varenda en av dom 200 deltagarna. =)

Vet inte hur många gånger folk kom fram och påtalade hur "snäll" hon var. Och jag vet inte hur många gånger jag sa att hon helt enkelt vaknat på helt rätt sida. För det hade hon verkligen.

Dessutom ställde hon sig på alla fyra från magläge för första gången, alldeles själv! Bättre sent än aldrig liksom =)

Så när vi kom hem var hon helt slut och jag fick vagga en väldigt trött, ledsen och överstimulerad tjej till (nästan) sömns i famnen. Men roligt hade hon och hon somnade rätt fort ändå.

Jag var så himla stolt över henne som stod ut med oss allihopa, desstuom med ett leende hela dagen lång!

på banan

Sömnen är tillbaka på banan hoppas, hoppas, hoppas jag. Det behövdes en justering av dagsovandet till två lurar varav den sista får pågå som längst till 15. Har funkat två kvällar i rad nu, hon somnar som klubbad mellan 18.45-19. Imorse sov hon till exakt 07, jag hörde henne böka runt vid 03.30 och strax efter 06 men hon somnade om själv utan gråt. Daglurarna varar sammanlagt ca 1,5 timme, fördelat på antingen 45+45 eller 30+1 timme. Så nu sover hon 13.5 timme per dygn ca vilket verkar vara ungefär vad hon behöver. Hon har alltid krävt lite mindre än det som "rekommenderas" för bebisar i hennes ålder.

Köksrenoveringen börjar arta sig. Nu har vi målat alla skåp och snickerier, bytt handtag och målat tak och väggar. Allt resterande är inköpt och klart och nu inväntar vi golvet som borde kommit för typ två veckor sedan. Tapeter är fixade! Jag har gått åt ett helt annat håll än jag trodde från början. Blommigt! Flickigt! Inte riktigt mitt vanliga val, men jag tror de blir fantastiska med resten av köket.

För den som undrar heter tapeten Amelie och produceras av Sandberg (kunglig hovleverantör minsann, fint ska det vara =))

Jag ska även testa en idé på mina urfula vitvaror (kyl och frys i det här fallet, diskmaskinen och fläkten är också skitfula men åtgärdas senare). Jag har köpt rosa, matt vinylplast, samma färg som på blommorna, som ska klistras upp på kylen och frysen. Kan bli urcoolt eller total pannkaka. Den som lever får se.

Före jul hoppas jag som sagt vara klar. Det är bara det att jul är FYRA veckor bort!? Hur gick det till? Jag är dessutom helt slut efter de senaste två veckornas sömnhaveri och orkar inte renovera så mycket som jag borde på kvällarna. Nåja. Nu hoppas vi på bättring på sömnfronten, en effektiv, avhandlingsskrivande, renoverande mamma och en änglasnäll dotter så ska nog det här gå fint ska ni se.

Tjosanhoppsansömn

Ja, jag hade det väl lite för bra med läggning och sömn. Det funkade så himla bra! Läggrutin, bums i säng så sov hon. Nu tar det lång tid för henne att somna, hon vaknar flera gånger varje kväll och är ledsen och natten kan bli lite hur som helst.

Extra jobbigt när man är själv. Och egentligen behöver jobba en timme varje kväll, minst. Och ha tid att vika lite tvätt, laga mat och kanske ta en dusch. Bara att hoppas att det återgår till det vanliga snart.

Ramsorna funkar absolut noll. Hon blir bara ännu ledsnare, tassning likaså, eller vyssja. Det enda jag kommit på som hjälper är att jag tar upp henne och halvlägger mig i soffan eller sängen med henne på bröstet. Då coolar hon ner sig snabbt (inom 10-30 minuter) och somnar om, annars kan hon skrika två timmar lätt.

Jobbigt, men många, många med barn i samma ålder som jag har samma problem just nu.

Men jag är så snabb på att anklaga mig själv. Att jag orsakar det. Eftersom jag är själv finns heller ingen annan att "skylla på" eller dela de dumma tankarna med. Så jag mår så dåligt. Mer än bara över att kvällarna försvinner och jag ingenting får gjort. Mitt himla dåliga samvete och mina självanklagalser. Det finns ingen på jorden som kan döma mig lika hårt som jag. Jag tror det är därför jag är så bra på att hantera kritik från andra, för det finns nästan inget de kan anklaga mig för som jag inte redan anklagat mig själv för, fast tio gånger hårdare.

Jaja, det är en fas det går över. Det är en fas, det går över. Det är en fas, det går över....

Må den vara över snart... Den har hållit på ett tag nu.

Skitnätter

Ja, nu har det varit några skitnätter. Igår kväll vägrade hon somna för första gången på länge, länge. Hon skrek och skrek och skrek och inget jag gjorde hjälpte. Jag testade till och med att ge Ipren om det var så att hon hade ont. Efter två timmar, när klockan var tio provade jag till slut att lägga henne med mig i min säng. Det har aldrig fungerat tidigare men den här gången var det det enda som hjälpte. Hon somnade med fingrarna hårt hållandes i mitt pekfinger. Jag avskyr, avskyr, avskyr när hon gråter sådär. När inget hjälper och man känner sig maktlös och hudlös och värdelös. Förstår inte hur jag behöll sansen de där första månaderna när det var mer regel än undantag att kvällarna tillbringades så. Så nu har vi sovit dåligt bägge två sedan den där fantastiska natten jag skrev om i förra inlägget och vi har varit rätt sänkta idag.

Nu hoppas jag på en mer normal natt... Än så länge sover hon iaf...

Så läser jag en blogg skriven av en mamma till en liten flicka med den fruktansvärda sjukdomen EB. Och då får man lite perspektiv. Låter corny, men herregud att se sitt barn lida så, hela tiden. Fifaan...

För att väga upp allt det negativa så fick min kusse en liten (stor!) kille igår och allt gick bra! Hon som fasat så för förlossningen efter att ha fått en 5-kilosklump med sugklocka första gången. Men det verkar ha gått så bra som en förlossning kan gå och den här gången klockande bebisen in på "endast" 4700 gram. Grattis till F, O och M!

Crazy vecka

Det har varit rätt fullt upp senaste veckan. Vi inledde starkt med magsjuka för mamma natten mellan fredag och lördag. Tack och lov kunde mormor komma tidigt på lördag morgon och ta med sig MT hem till sig så jag fick vila. Jag tänkte flera gånger under dagen att jag verkligen borde passa på att njtuta av att vara barnfri en hel lördag, bara kunna ligga i soffan och kolla på film. Fast det är inte riktigt, riktigt samma sak när man mår skitilla hela tiden =)

Nåja, söndag och måndag var förvisso lugna, gjorde färdigt lite grejer med renoveringen och åt kokt potatis. Jobbade lite. Tränade på måndagen och det gick fantastiskt bra! Börjar komma i form igen. Skönt. Fast MT är inte lika imponerad och protesterar. Så hon får hänga med på övningarna.

I tisdags höll jag för första gången en presenatation på en konferens angånde min forskning. Dock i en stad 36 mil bort. Så MT fick återigen vara med mormor och jag körde 3,5 timme, höll 45 minuters föredrag och körde 3,5 timme hem.

MT trivs med mormor men natten mellan tisdag och onsdag kom reaktionen på bortavarandet från mamman tror jag. Ledsen flicka mellan 02.30 och 04.30. Hennes sömnvanor är bra nu, inte perfekta, inga tolv timmar så ofta. Men elva eller elva och en halv, mellan 19 och 06-06.30, presterar hon ofta. Men hon vaknar ofta till någon eller några gånger mellan 04-06. Ibland somnar hon om själv, ibland måste jag gå in och klappa om och ge snutte som kommit bort i sängen. Men inatt sov hon, utan ett pip från 19-07 OCH JAG SOV OCKSÅ! Tror nästan det var första gången. MT har sovit tolv timmar i sträck tidigare (även om det inte hänt supermånga gånger), men jag vaknar ju ändå. Vaknar, kollar klockan, har lite svårt att somna om, ligger och och lyssnar... Vände hon sig inte? Gnydde det inte lite? Hon vaknar säkert alldeles snart... Men inte inatt. Jag sov som en gudinna! Lövly!

Orkar inte skriva just nu, sorry

Japp. För mycket jobb, renovering och allmänt "levande" just nu. Återkommer snart.

Hmm

Jag undrar om lillfis håller på att bli sjuk igen? Hon sov säkert två timmar vid lunch och var trött igen bara två timmar senare (hon pallar tre, fyra annars). Sedan vid kvällsmaten så fick hon liksom kväljningar av gröten (som förvisso inte är hennes vanliga, men hon åt den igårkväll och imorse också utan problem) efter det ville hon inte kvällsamma heller, första gången någonsin...

Time will tell, men det skulle vara skönt om hon fick vara frisk längre än 1,5 vecka...

Annars har jag och mor ryckt med köket! Känns fantastiskt. Sitter och väntar på att första slutstrykningen av köksluckorna ska torka så jag kan vända dem och måla andra sidan. Taket är målat, alla stommar, väggarna är vävade med renoveringsväv och målade ett varv och nu när allt annat börjar se fint och fräsch ut ser golvet värre ut än någonsin! Yuk! Hur tänkte man när man lade in de där golven från början?? Diarre/kräk-beiga och spräckliga... Kan aldrig varit fint? Men det närmar sig! Till jul borde det vara klart. Sedan är det bara MTs rum kvar. Måste snacka med far för att se när han kan komma och hjälpa mig bygga väggen...