tisdag 22 mars 2011

Chooooklad

Mmmm... Har precis tryckt en 100 grams chokladkaka. Min absoluta favorit, KarlFazers blå... Finns ingen enda chokladsort som är bättre. Tyvärr innebär världens bästa choklad inte per automatik att man inte mår illa när man hetsätit 15 (underbara) rutor. Man kan tro att jag borde undvika illamående efter helgens bravader, men är man lite masochistisk så är man.

Inte för att det har något med något (intressant) att göra, men i alla fall.

Det händer ju egentligen inte så mycket "intressant" just nu. Alltså när det kommer till det som bloggen handlar om. Så, så länge får ni stå ut med att jag svamlar på om andra grejer.

Jag kan i och för sig filosofera lite kring ett annat beslut jag tagit. OM det fungerar och jag får en bebis med hjälp av en donator i Danmark har jag lovat mig själv att jag ska ansöka om att få donera ägg. Det ställs en hel del krav på äggdonatorer. Dessa har jag tagit från Vårdguidens hemsida.


Vissa krav ställs på en kvinna som vill donera ägg. Bland annat:
  • Hon får inte lida av några allvarliga sjukdomar, eller ha några ärftliga sjukdomar i släkten.
  • Hon måste vara psykiskt frisk.
  • Hon får inte ha något missbruk.
  • Hon får inte själv ha haft svårt att bli med barn.
  • Hon måste vara högst 36 år. 
  • Det är en fördel men inte ett krav om donatorn redan har fått de barn hon önskar.
Det jag kan falla på, antar jag, är att min lillebror har en autoimmun sjukdom. Mycket sannolikt har jag det med, även om mina symptom är mer diffusa än hans. Men det är svårt att veta vad de räknar som en ärftlig sjukdom. Sedan vet jag inte vad som räknas som "svårt att bli med barn". Det beror väl på hur fort det eventuellt går framöver. Men ett utomkveds kan väl eventuellt räknas?

Jag har verkligen försökt lita på min magkänsla när jag tar beslut kring det här. Och det helt genomsyrande känslan är... Lugn. Jag är så totalt säker på att jag gör rätt. Att mina beslut är rätt. Sedan hur det går, det är en annan sak och inget jag kan styra över. Men det är inte ofta jag upplevt den här "säkra" känslan. Men de gånger jag gjort det har det blivit bra i slutänden.

















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar