Japp, idag känner jag mig ungefär som den sämsta mamman någonsin. Jag kan inte ens få min bebis att somna glad och trygg utan gör så hon skriker av utmattning och frustration i minst 45 minuter varje kväll tills hon somnar av utmattning. Jomenvisst, det känns ju som ett toppensätt att somna.
Precis så jag själv skulle vilja somna varje kväll.
Jag är sämst.
Och ju mer jag läser Barnaboken, Sova hela natten och contented baby. Dessto sämre känner jag mig. För uppenbarligen ska det ju vara så lätt. Och bebisen ska vara så nöjd.
Och jag är värsta hoppjerkan (ord från sent 1800-tal ungefär) på kvällarna. Bara för att jag blir så desperat. Jag buffar, gungar, sitter, ställer mig, stoppar in nappen, går ut i vardagsrummet... Jag skulle inte heller kunna sova om jag utsattes för det.
Men ändå så blir det så varenda kväll.
Jag.
Är.
Sämst.
Precis så jag själv skulle vilja somna varje kväll.
Jag är sämst.
Och ju mer jag läser Barnaboken, Sova hela natten och contented baby. Dessto sämre känner jag mig. För uppenbarligen ska det ju vara så lätt. Och bebisen ska vara så nöjd.
Och jag är värsta hoppjerkan (ord från sent 1800-tal ungefär) på kvällarna. Bara för att jag blir så desperat. Jag buffar, gungar, sitter, ställer mig, stoppar in nappen, går ut i vardagsrummet... Jag skulle inte heller kunna sova om jag utsattes för det.
Men ändå så blir det så varenda kväll.
Jag.
Är.
Sämst.