torsdag 9 februari 2012

En dag som inte går till historien...

... som en sån där fantastisk en.

Tågresan och allt sittande sista dagarna har gjort att mina fötter svullnat upp som tusan över anklarna. Inga fotknölar i sikte längre. Stödstrumpor funkar absolut ingenting. Dessutom hittade jag inte mina snörkängor i morse. Hur kan man tappa bort ett par skor hemma i lägenheten?? Måste leta ordentligt ikväll, för mina andra vinterskor går sannolikt inte på så bra längre.

Jag har spenderat 1,5 timme under förmiddagen med att försöka skriva ut ett dokument (i färg) som jag MÅSTE ha imorgon. Jag var inte långt ifrån att lägga mig platt på golvet och bara skrika till slut.

Resten av dagen har gått i någon form av trötthets/modstulenhetstecken... Vill inte lämna jobbet i det skick det är nu, men sannolikheten att jag ska hinna det som behövs innan MT dyker upp känns ganska liten. Inte roligt. Hade mycket hellre lämnat över under lugna, ordnade former och kunnat känna att jag kunde gå med gott samvete.

Allt tyder på att morgondagen har all potential att bli en mycket bättre dag.

5 kommentarer:

  1. Usch, inte roligt att stressa så. :( Hoppas allt ordnar sig till det bästa snart!

    Kraaaaaaaaaaaaaam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, inget roligt. Men jag hittade snörkängorna! På ett mycket mysko ställe. Måste vara mamma som ställt dem där =)

      Radera
  2. fy din stackare :/
    trodde du skulle slippa svullna ben på grund av kylan.. va jobbigt, det är ju så obehagligt oxå. Jag fick det bara sista veckan men tyckte det var jobbigt ändå

    dricker du ordentligt med vatten på dagarna? det hjäläper ju en aning..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har hört att det ska hjälpa. Jag kunde nog vara bättre på att dricka. Ska tänka på det. Men fötterna är faktiskt bättre idag. Har rört mig lite mer.

      Kram

      Radera
  3. ah va skönt :)
    lovely med den gravida kroppen.. den gör verkligen allt ibland för att sätta käppar i hjulen för saker man vill göra eller behöver göra :)

    SvaraRadera