Ojojoj... Det är så konstigt. Så mycket känslor, så mycket nytt och så... himla konstigt! Och fantastiskt!
Jag blev kvar på hotell-BB i två dagar efter förlossningen. Hotell-BB är en fab uppfinning som innebär att man bor "på hotell" fast med barnmorskor på plats dygnet runt om man behöver, skötbord på rummet och en lite yngre snittålder än vanligt. Mamma bodde med mig. Vilket var nästan helt nödvändigt. MT var extremt orolig de första två nätterna när magen skulle komma igång.
Det är så sjukt hur mycket den där lilla kroppen och hjärnan ska göra, lära sig, ställa om och anpassa sig. Ju mer man tänker på det ju sjukare är det. Blodcirkulationen ska "koppla om", lungorna ska tömmas på vatten och börja utvinna syre ur luften, magen och tarmen ska börja ta hand om den lilla, lilla mjölk man lyckas producera första dygnen. Hjärnan ska plötsligt ta in ljud, ljus, massor med intryck, känslor, förnimmelser och behagliga och obehagliga kroppssensationer... Ta av kläder är obekvämt och kallt, amma är mysigt, ont i magen är HEMSKT, ligga utan kroppskontakt otänkbart. Från värme, ständig kroppskontakt, en mörk, relativt tyst och konstant miljö till totalt kaos!
Lilla, lilla, fantastiska flicka vad du klarat av dessa första dygn.
Första dagarna och nätterna gick det inte att lägga ner henne alls. Då gallskrek hon! Hon är fortfarande inte råförtjust i att ligga själv, men vi övar. Första natten hemma från BB var kaos. Jag hade skickat hem mamma med motiveringen att det var bra om en av oss var utvilad i alla fall. Men eftersom jag inte kunde lägga ner henne, ens för en sekund gick det inte att vara. Inte sova, inte gå på toaletten, inte äta.
Måste säga att dygnen på BB och första natten hemma är som en bubbla.Inte speciellt glad, inte speciellt ledsen. Har aldrig någonsin levt så från sekund till sekund. Bara att försöka anpassa sig till det ofattbara. Ont, trött. Sover kanske 5 timmar effektivt (totalt) de första tre nätterna (och dagarna). Ägnar varje sekund att bara försöka förstå vad det lilla livet vill. Som jag inte känner men ska ta hand om och älska i resten av mitt liv.
Så fullständigt obegripligt, så slutgiltigt och oåterkalleligt självklart på samma gång.
Oro, ska man inte vara totalt lycklig och förälskad? Är det något fel på mig?
Nu när det gått fem dygn sedan du kom till världen, och till mig, har jag börjat en lång, lång landning i ett nytt liv. Och känslorna kommer, oroa er inte =) Hon är så självklar! Så vacker! Så underbar när hon gör miner =) Med kärleken kommer oro, beskyddarinstinkter starkare än jag någonsin upplevt men för det mesta, allt på en gång.
Och ändå en vardag. Början på rutiner.
Tack och lov för mamma! Herregud, hur ska det gå när hon måste börja jobba igen?? Fast det går ju förstås =) Jag och MT fick kallelse till sjukhuset för obligatoriskt hörseltest. På kuvertet står Till familjen XXX.
Familjen? Så konstigt =) Jag och MT är en familj nu!
Fantastiskt mirakel =)
Här är hon, min alldeles egna nya familj:
Jag blev kvar på hotell-BB i två dagar efter förlossningen. Hotell-BB är en fab uppfinning som innebär att man bor "på hotell" fast med barnmorskor på plats dygnet runt om man behöver, skötbord på rummet och en lite yngre snittålder än vanligt. Mamma bodde med mig. Vilket var nästan helt nödvändigt. MT var extremt orolig de första två nätterna när magen skulle komma igång.
Det är så sjukt hur mycket den där lilla kroppen och hjärnan ska göra, lära sig, ställa om och anpassa sig. Ju mer man tänker på det ju sjukare är det. Blodcirkulationen ska "koppla om", lungorna ska tömmas på vatten och börja utvinna syre ur luften, magen och tarmen ska börja ta hand om den lilla, lilla mjölk man lyckas producera första dygnen. Hjärnan ska plötsligt ta in ljud, ljus, massor med intryck, känslor, förnimmelser och behagliga och obehagliga kroppssensationer... Ta av kläder är obekvämt och kallt, amma är mysigt, ont i magen är HEMSKT, ligga utan kroppskontakt otänkbart. Från värme, ständig kroppskontakt, en mörk, relativt tyst och konstant miljö till totalt kaos!
Lilla, lilla, fantastiska flicka vad du klarat av dessa första dygn.
Första dagarna och nätterna gick det inte att lägga ner henne alls. Då gallskrek hon! Hon är fortfarande inte råförtjust i att ligga själv, men vi övar. Första natten hemma från BB var kaos. Jag hade skickat hem mamma med motiveringen att det var bra om en av oss var utvilad i alla fall. Men eftersom jag inte kunde lägga ner henne, ens för en sekund gick det inte att vara. Inte sova, inte gå på toaletten, inte äta.
Måste säga att dygnen på BB och första natten hemma är som en bubbla.Inte speciellt glad, inte speciellt ledsen. Har aldrig någonsin levt så från sekund till sekund. Bara att försöka anpassa sig till det ofattbara. Ont, trött. Sover kanske 5 timmar effektivt (totalt) de första tre nätterna (och dagarna). Ägnar varje sekund att bara försöka förstå vad det lilla livet vill. Som jag inte känner men ska ta hand om och älska i resten av mitt liv.
Så fullständigt obegripligt, så slutgiltigt och oåterkalleligt självklart på samma gång.
Oro, ska man inte vara totalt lycklig och förälskad? Är det något fel på mig?
Nu när det gått fem dygn sedan du kom till världen, och till mig, har jag börjat en lång, lång landning i ett nytt liv. Och känslorna kommer, oroa er inte =) Hon är så självklar! Så vacker! Så underbar när hon gör miner =) Med kärleken kommer oro, beskyddarinstinkter starkare än jag någonsin upplevt men för det mesta, allt på en gång.
Och ändå en vardag. Början på rutiner.
Tack och lov för mamma! Herregud, hur ska det gå när hon måste börja jobba igen?? Fast det går ju förstås =) Jag och MT fick kallelse till sjukhuset för obligatoriskt hörseltest. På kuvertet står Till familjen XXX.
Familjen? Så konstigt =) Jag och MT är en familj nu!
Fantastiskt mirakel =)
Här är hon, min alldeles egna nya familj:
Tack för att du orkade skriva om hur de första dagarna har varit. Jag förstår att det är en stor omställning.
SvaraRaderadet er fantastisk:)
SvaraRaderaingvild med to uker til termin
Ja, det är det. Snart är det din tur =)
RaderaJa, det låter ju onekligen som en oerhörd omställning!
SvaraRaderaGrattis (ännu en gång! Jag vet inte när jag kommer att sluta säga det faktiskt...) till din egen, lilla familj! :)
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!
Du är bäst min fina vän!!
SvaraRaderaTack allihopa =) Sitter med tårar i ögonen när jag läser era fina kommentarer de senaste dagarna!
SvaraRaderavilken härlig förlossningsberättelse och skön beskrivning av de frsta dagarna
SvaraRaderaom du vill ha ett tips för som gller fr den första månaden så kommer det här:
- det känns hemskt att lägga ner bäbisen när den hellre vill vara på armen men gör det ändå. Se till att bäbis är matad, bytt på, har mysiga kläder och lägg sen på en varm skön filt med några fina leksaker runtomkring att kika på. Lägg sedan filten i typ badrummet och hoppa in i duschen. Bäbis kanske skriker men då vet du med säkerhet att du gjort allt du kan och då tycker jag att du gör helt rätt som stannar i duschen (själv) i kanske 5 minuter. Man måste bli ren och man måste få ha några minuter själv ibland. Det är hemskt att lämna dom men det går över och de blir vana att ligga små stunder själva
kraaaaaaaaaaaam
Tack för tipset =) Kan behövas såna från mer rutinerade mammor. Kram
RaderaFina! Du beskriver så bra och tydligt. Tack för att du delar med dig av dina känslor kring mammaskapet.
SvaraRaderaVäldans fin är hon din lilla familj! ;-)
Kram!
Tack!
RaderaSÅ fin!
SvaraRaderaSTORT GRATTIS!
Tack Fia =)
Radera