Nähä, kaffe funkar inte...

Har börjat testa att dricka kaffe lite smått. Nu när missfallsrisken är lägre så tänkte jag börja unna mig en liten kopp om dagen sådär.

Men nej. Jag dricker min lilla, lilla, lilla kopp vid nio och lagom till tio slår illamåendet till. Ordentligt (för att vara mig). Så än går det inte. Får vänta en vecka eller två till och se hur det funkar då.

Nu är jag för övrigt ganska säker på att jag känner min livmoder! Mest åt höger, men det är ju så den ligger så det är inte så konstigt. Men ligger jag på rygg och slappnar av i magen så är det absolut hårdare precis ovanför blygdbenet och jag känner vad som kan vara överkanten (fundus, har jag läst mig till i min fina obstetrikbok) till höger. Spännande!

Nu ska den ju dessutom börja växa snabbare så det ska bli kul att känna på utvecklingen =)

Sedan har jag nu berättat för min ena chef. Han trodde nog jag tänkte säga upp mig först när jag kommer in och lite försiktigt säger att vi behöver prata och att jag är glad men han kanske inte blir lika glad...

Men han blev glad! (om det var för bebisen eller för att jag inte säger upp mig vet jag inte, troligen en kombination och bägge =)) Kramade om mig flera gånger och klappade mig lite på kinden (han är lite old school, närmar sig pensionsålder så jag tror han känner sig lite beskyddande eller vad jag ska säga =) Han e go' i alla fall). Resten av jobbarkompisarna får veta allteftersom.

Båda lillebrorsorna vet nu också. Stora lillebror (28 år) blev väldigt glad, lilla lillebror (6 år) vet jag inte än eftersom pappa ska berätta för honom. Så nu är det ganska officiellt skulle jag säga.

Tänk om det faktiskt blir en liten bebis av det därinne, det är så sjukt att föreställa sig fortfarande även om det känns mycket verkligare efter igår...