Nu blev det visst nästan rekord i inlägg idag. Men jag måste få lufta en sak. Den här känslan av att det är så fruktansvärt abstrakt att jag ska få barn!
Jag vet inte om jag har dålig fantasi eller nåt, men jag kan inte föreställa mig att jag faktiskt ska få ett eget litet knyte om mindre än 20 veckor... Inte ens när hon sparkar för fullt kan jag fatta att det ligger en liten bebis därinne. Jag blir liksom inte tårögd av lycka när hon kickar runt, eller när jag fick se henne på ultraljudet.
Visst blir jag glad! Absolut! Och superduper-lättad att allt verkar vara bra med henne därinne. Jag ber varje dag att allt ska gå fint och att hon ska få bli en frisk, glad och trygg liten tjej.
Jag kan sjukt nog till och med bli avundsjuk på gravida kvinnor fortfarande =) I am a nutto...
Jag kan v.e.r.k.l.i.g.e.n inte greppa att jag ska få barn.
Är jag lite konstig då?
Jag vet inte om jag har dålig fantasi eller nåt, men jag kan inte föreställa mig att jag faktiskt ska få ett eget litet knyte om mindre än 20 veckor... Inte ens när hon sparkar för fullt kan jag fatta att det ligger en liten bebis därinne. Jag blir liksom inte tårögd av lycka när hon kickar runt, eller när jag fick se henne på ultraljudet.
Visst blir jag glad! Absolut! Och superduper-lättad att allt verkar vara bra med henne därinne. Jag ber varje dag att allt ska gå fint och att hon ska få bli en frisk, glad och trygg liten tjej.
Jag kan sjukt nog till och med bli avundsjuk på gravida kvinnor fortfarande =) I am a nutto...
Jag kan v.e.r.k.l.i.g.e.n inte greppa att jag ska få barn.
Är jag lite konstig då?
Abstrakt är ordet, hihi! Tänk, snart är du mamma!!
SvaraRaderaKänner förresten igen mig i det där att bli avis på gravida fortfarande. Jag kan liksom inte förlika mig med dem. I'm a nutto too... ;o)
Kram!
Hallå där, du som just lugnade mig med att det inte är något konstigt att inte fatta! ;-)
SvaraRaderaMen hur ska man kunna fatta? Egentligen? Det är ju bara märkligt alltihop. Två små celler som växer inuti ens kropp och blir en helt ny liten människa. Heeeelt galet!
WW: Skönt att man inte är ensam i galenskapen iaf =)
SvaraRaderaBebisfrön: Jag vet =) Det var inlägget hos dig som fick mig att börja reflektera HUR overkligt det faktiskt känns! Så jag vidhåller att du inte är det minsta konstig, vi verkar vara några stycken...
Nu är inte jag lika långt gången som du men jag fattar absolut ingenting!! Jag hade lätt sjukskrivit mig för influensa för länge sen om det inte hade varit för att jag har en bild som visar att där faktiskt är något i min mage...;) We're all nuttos!! :)
SvaraRaderaKraaaaaaaaaam!
/Anna
Det är inte för intet man blir slagen som av en blixt från klar himmel när man sitter där, efter en annorlunda upplevelse, med knytet i famnen å världen blir sig aldrig lik igen. Det finns inte på denna jord att man på nåt sätt kan förstå d innan. Det absolut bästa man förhoppningsvis får vara med om! Så mkt kärlek!
SvaraRaderaJag hoppas det blir precis så =)
SvaraRaderaDet blir det =)
SvaraRadera