Japp, MT var inte alls nöjd med behandlingen igår. Efter ultraljudet var hon galen därinne =) Sparkade runt som en tok hela kvällen, faktiskt så hårt att jag tydligt kunde känna det utanpå magen!
Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Ultraljud ska ju vara en en väldigt "opåverkande" underökningsform. Å andra sidan höll ultraljuds-BM på en massa med henne för att hon skulle flytta på sig så det kanske var det? För om hon känner av ultraljudet måste det betyda att hon påverkas av det? Kanske inte på ett farligt sätt, men ändå!
Jag har då bestämt mig för att kalla MT för hon. Sannolikheten är ju störst att det är en tjej. Blir det en kille får jag ändra pronomen då!
Det är intressant det där med att få se lill-skrutten på riktigt. Innan kan man tänka en massa om att man "vill ha" ena könet eller andra. Att det skulle finnas fördelar med pojkar eller fördelar med flickor. Men efter ultraljudet så var den enda känsla jag kunde känna bara ren och skär glädje över att MT verkar frisk och kry! Jag försökte tänka typ "ååh vad roligt att det ska bli med en tjej!" men man känner bara att det spelar verkligen ingen roll. V.e.r.k.l.i.g.e.n inte. Jag får ju MT, min bebis! Vilket kön det än hade varit, eller är, så är det skit samma. Intressant uppenbarelse. Fast jag hört folk säga det tusen gången går det inte att förstå fören jag liksom fått uppleva det själv.
Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Ultraljud ska ju vara en en väldigt "opåverkande" underökningsform. Å andra sidan höll ultraljuds-BM på en massa med henne för att hon skulle flytta på sig så det kanske var det? För om hon känner av ultraljudet måste det betyda att hon påverkas av det? Kanske inte på ett farligt sätt, men ändå!
Jag har då bestämt mig för att kalla MT för hon. Sannolikheten är ju störst att det är en tjej. Blir det en kille får jag ändra pronomen då!
Det är intressant det där med att få se lill-skrutten på riktigt. Innan kan man tänka en massa om att man "vill ha" ena könet eller andra. Att det skulle finnas fördelar med pojkar eller fördelar med flickor. Men efter ultraljudet så var den enda känsla jag kunde känna bara ren och skär glädje över att MT verkar frisk och kry! Jag försökte tänka typ "ååh vad roligt att det ska bli med en tjej!" men man känner bara att det spelar verkligen ingen roll. V.e.r.k.l.i.g.e.n inte. Jag får ju MT, min bebis! Vilket kön det än hade varit, eller är, så är det skit samma. Intressant uppenbarelse. Fast jag hört folk säga det tusen gången går det inte att förstå fören jag liksom fått uppleva det själv.
Jag är ju inte där du är men man tänker ju en hel del...;) och jag går just nu och funderar på om jag ska ta reda på könet eller inte. Innan har det varit en självklarhet men det är det inte längre...av någon märklig anledning...
SvaraRaderaKraaaaam!
/Anna