Japp, idag har hon bök- och hickdag. Det här med att lägga sig tillrätta med huvudet nedåt verkar inte vara MTs grej än så länge. I och för sig ligger hon 95% av tiden med huvudet nedåt-isch, eller vad man ska säga. Fast mer på diagonalen... Med huvudet nere i min vänstra ljumske och rumpan under högra sidan av bröstkorgen. Variationer sker genom att lägga sig helt och hållet på tvären, alternativt att försöka trycka ut huvudet ovanför pubisbenet (med rumpan kvar på högra sidan bröstkorgen, tar spjärn med fötterna mot revbenen).
Jaja, det är kul (och betryggande) att känna henne röra sig hela tiden. Men jag måste erkänna att hon börjar bli tillräckligt stark för att jag ska behöva räta på mig och luta mig åt sidan när hon tar i och sträcker på sig.
Hickat har hon gjort säkert fem gånger idag. Tydligen var jag också en "hick-unge" enligt min mor som även glatt förklarade att jag avskydde att hicka (redan då, gör det fortfarande) men gjorde det så snart jag ätit. Hickandet ledde oundvikligen till att jag började gallskrika, så gick hickan över. Praktiskt enligt mamma.
Nästa besök hos BM är 19 januari, då får jag gå till en annan eftersom min BM är på semester. Undrar om de börjar känna efter hur hon ligger då? Vid det laget borde jag vara i 33+5. Fast min preggopolare är (av naturliga skäl) väldigt skeptiskt till BMs förmåga att känna vad som är upp och ner på bebisen eftersom hennes BM sagt att Charlie legat med huvudet neråt länge. Fast det gjorde han ju inte visade det sig.
Huvud, rumpa, rumpa, huvud... Inte lätt att känna tydligen.
En annan sak att lite snabbt reflektera över... Min foglossningar är nästan helt borta! I alla fall dom baktill. Fram gör det fortfarande ont om jag går för fort eller vänder mig i sängen. Men det är mycket, mycket måttligt. Inte visste jag att sånt kunde gå över fram emot vecka 30. Men tacksam är jag, så länge det håller i sig! Kanske till och med ska våga mig på ett lite roligare konditionspass på gymmet i veckan?
Jaja, det är kul (och betryggande) att känna henne röra sig hela tiden. Men jag måste erkänna att hon börjar bli tillräckligt stark för att jag ska behöva räta på mig och luta mig åt sidan när hon tar i och sträcker på sig.
Hickat har hon gjort säkert fem gånger idag. Tydligen var jag också en "hick-unge" enligt min mor som även glatt förklarade att jag avskydde att hicka (redan då, gör det fortfarande) men gjorde det så snart jag ätit. Hickandet ledde oundvikligen till att jag började gallskrika, så gick hickan över. Praktiskt enligt mamma.
Nästa besök hos BM är 19 januari, då får jag gå till en annan eftersom min BM är på semester. Undrar om de börjar känna efter hur hon ligger då? Vid det laget borde jag vara i 33+5. Fast min preggopolare är (av naturliga skäl) väldigt skeptiskt till BMs förmåga att känna vad som är upp och ner på bebisen eftersom hennes BM sagt att Charlie legat med huvudet neråt länge. Fast det gjorde han ju inte visade det sig.
Huvud, rumpa, rumpa, huvud... Inte lätt att känna tydligen.
En annan sak att lite snabbt reflektera över... Min foglossningar är nästan helt borta! I alla fall dom baktill. Fram gör det fortfarande ont om jag går för fort eller vänder mig i sängen. Men det är mycket, mycket måttligt. Inte visste jag att sånt kunde gå över fram emot vecka 30. Men tacksam är jag, så länge det håller i sig! Kanske till och med ska våga mig på ett lite roligare konditionspass på gymmet i veckan?
Men det är väl klart att du ska träna lite extra nu så du kan få tillbaka dina foglossningar helt och hållet igen! :P
SvaraRaderaKraaaaaaaaaaaaaam!
men gud tänk inte ens tanken
SvaraRaderanu håller du dig till lugn tråkig träning, gå och simma eller nåt vettja men kom ihåg inga bensparkar :)
kan det vara så att liten redan ligger med huvudet pressat neråt och du därför känner av mindre av foglossningen? när Einar pressade ner sitt stora huvud i typ vecka 35 så försvann min foglossning. Det fungerar tydligen som så att barnets huvud hjälper till att fixera bäckenet.. hehe smidigt.. lite läskigt dock att ens bäbis huvud håller samman ens bäcken
Haha, jaja... Jag gör väl inte det då =) Ni har säkert rätt. Lika bra att låta bli.
SvaraRaderaJag har också hört det där om att huvudet kan stabilisera foglossningarna... Jag tror inte det, men vem vet. Och jag håller med! Känns ju helskumt och läskigt att lilla bebisens mjuka huvud ska hålla ihop mitt bäcken!
ja jätte läskigt, hmm ja känns ju lite tidigt men flickbäbisar kommer ju gärna lite tidigare... vem vet du kanske ska ställa in dig på ett tidigare förlossningsdatum?!?
SvaraRadera