Nu har jag varit på föräldrautbildning.
Ärligt talat hade jag nog kunnat låta bli. Lärde mig inte mycket nytt. Dessutom tyckte jag att barnmorskan som höll kursen liksom lät bli att ta upp saker som kunde gå fel eller vara jobbiga. Jag gillar inte sånt. Jag vill att dom ska vara 100 % ärliga, i alla lägen. Inte sticka under stol med att EDA HAR biverkningar, både för mamma och barn. Nåja, det är väl bara jag. Jag kan innerst inne förstå att man inte vill skrämma upp folk i onödan med komplikationer som mycket sannolikt inte kommer inträffa. Men jag fungerar ju inte så. Blir bara frustrerad och irriterad.
Well, well...
Den här smygande ångest/nedstämdhetskänslan släpper inte riktigt taget. Jag känner igen den. Men den brukar komma senare på våren. Mer framåt slutet på februari, början på mars. Men det har ju varit mycket under hösten och vintern så den kanske debuterar lite tidigare i år. Den går ju tack och lov över framåt senvåren. Jag är tacksam över att jag ändå mått så bra psykiskt under större delen av graviditeten.
Fullt upp i veckan också. Vet inte om jag skrev det men när hantverkaren var här i förra veckan insåg jag ALLT vatten i lägenheten kommer vara avstängt under hela byggtiden (eller åtminstone fram tills det dras nya rör och det är ju bland det sista som görs). Humhum... Tre veckor utan vatten... Har i alla fall köpt en tiolitersdunk med tappkran som jag får fylla på nere i tvättstugan varje dag. Det går. Det får så lov att gå.
Min underbara grannar under är i alla fall så söta och samarbetsvilliga. Inga problem att komma in i lägenheten och sätta upp skydd vid bilning och så. Det är väldigt skönt.
Längtar tills om några veckor, då jag inbillar mig att livet ska ha lugnat sig lite.
Ärligt talat hade jag nog kunnat låta bli. Lärde mig inte mycket nytt. Dessutom tyckte jag att barnmorskan som höll kursen liksom lät bli att ta upp saker som kunde gå fel eller vara jobbiga. Jag gillar inte sånt. Jag vill att dom ska vara 100 % ärliga, i alla lägen. Inte sticka under stol med att EDA HAR biverkningar, både för mamma och barn. Nåja, det är väl bara jag. Jag kan innerst inne förstå att man inte vill skrämma upp folk i onödan med komplikationer som mycket sannolikt inte kommer inträffa. Men jag fungerar ju inte så. Blir bara frustrerad och irriterad.
Well, well...
Den här smygande ångest/nedstämdhetskänslan släpper inte riktigt taget. Jag känner igen den. Men den brukar komma senare på våren. Mer framåt slutet på februari, början på mars. Men det har ju varit mycket under hösten och vintern så den kanske debuterar lite tidigare i år. Den går ju tack och lov över framåt senvåren. Jag är tacksam över att jag ändå mått så bra psykiskt under större delen av graviditeten.
Fullt upp i veckan också. Vet inte om jag skrev det men när hantverkaren var här i förra veckan insåg jag ALLT vatten i lägenheten kommer vara avstängt under hela byggtiden (eller åtminstone fram tills det dras nya rör och det är ju bland det sista som görs). Humhum... Tre veckor utan vatten... Har i alla fall köpt en tiolitersdunk med tappkran som jag får fylla på nere i tvättstugan varje dag. Det går. Det får så lov att gå.
Min underbara grannar under är i alla fall så söta och samarbetsvilliga. Inga problem att komma in i lägenheten och sätta upp skydd vid bilning och så. Det är väldigt skönt.
Längtar tills om några veckor, då jag inbillar mig att livet ska ha lugnat sig lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar