Anna gav mig en kommentar på mitt gnällande om fogarna i förrgår. Att hon nog trodde att det var värt det, eller?
Naturligtvis är det värt det! Det hade varit värt det om jag så legat och excorsist-spytt i 20 veckor eller blivit sjukskriven och sängliggande idag av foglossningar! Jag är så jäkla lycklig mest hela tiden.
Jag älskar att gå och klappa på min lilla mini-mage, jag ser fram emot varje kväll när jag kan lägga mig på rygg i sängen och försöka se om magen inte blivit liiiiite, liiiiiite större. Jag har grymt kul när jag tittar på barnvagnar på stan och försöker klura ut vilken som kan vara bäst och jag har blivit en tok-narcissist (stavas det så?) som inte kan gå förbi en spegel utan att "beundra" det knappt existerande putet. Jag längtar som en galning varje dag efter att känna MT röra sig därinne och jag ber en liten bön varenda kväll att h*n ska få utvecklas normalt och bli en frisk, trygg och glad bebis som får växa upp och som jag får älska och ha gemenskap med så länge jag lever.
Det här är det största som någonsin hänt mig och jag vet inte ens vad det är för filur som ligger därinne. Mini är mini än, bara tio cm stor från huvud till rumpa, men jag kan inte låta bli att rita upp hur stort tio centimeter är bara för att förundras över att det faktiskt ligger en liten människa som faktiskt är så stor ändå därinne i min mage
Så jag ville bara säga det =)
Naturligtvis är det värt det! Det hade varit värt det om jag så legat och excorsist-spytt i 20 veckor eller blivit sjukskriven och sängliggande idag av foglossningar! Jag är så jäkla lycklig mest hela tiden.
Jag älskar att gå och klappa på min lilla mini-mage, jag ser fram emot varje kväll när jag kan lägga mig på rygg i sängen och försöka se om magen inte blivit liiiiite, liiiiiite större. Jag har grymt kul när jag tittar på barnvagnar på stan och försöker klura ut vilken som kan vara bäst och jag har blivit en tok-narcissist (stavas det så?) som inte kan gå förbi en spegel utan att "beundra" det knappt existerande putet. Jag längtar som en galning varje dag efter att känna MT röra sig därinne och jag ber en liten bön varenda kväll att h*n ska få utvecklas normalt och bli en frisk, trygg och glad bebis som får växa upp och som jag får älska och ha gemenskap med så länge jag lever.
Det här är det största som någonsin hänt mig och jag vet inte ens vad det är för filur som ligger därinne. Mini är mini än, bara tio cm stor från huvud till rumpa, men jag kan inte låta bli att rita upp hur stort tio centimeter är bara för att förundras över att det faktiskt ligger en liten människa som faktiskt är så stor ändå därinne i min mage
Så jag ville bara säga det =)
härligt att du är lycklig och det kommer att gå tokbra och du kommer att få världens sötaste lill* bäbis
SvaraRaderaTvivlade aldrig men väldigt härligt att höra :-D
SvaraRaderaAaaaaaw, vilket fint inlägg!! Jag satt med ett megaleende när jag läste det! :)
SvaraRaderaKraaaaaaaaaaaaaaaaaam!!
/Anna