måndag 5 september 2011

Symfysen har gett sig in i matchen

Besöket hos psykologstudenten gick väldigt bra faktiskt. Hon tyckte vi hade en del att diskutera, själv tycker jag mest att jag sitter och gnäller som värsta I-landsknäppisen. Men jag förstår innerst inne att det kan vara bra att ta tag i det här...

Ska träffa henne igen tre gånger, en gång i veckan nu och sedan ska vi utvärdera om vi tycker det fungerar bra.

Nu har min symfysled bestämt sig för att ge sig in i matchen om värsta leden i bäckenet.

Kan nog ha att göra med mina insattser i diverse flyttar i helgen. Gör att jag inser ännu mer att jag behöver folk till min egen flytt, för jag kommer dumt nog inte kunna bära så mycket som jag vill.

För er som inte vet kan vi ta en liten anatomilektion =)
Symfysen är alltså leden där den röda pilen pekar, när den börjar "glappa" blir det jobbigt att gå långa steg, när benet sträcks ut bakom en (iaf på mig), alltså kan man inte gå fort. Man får gå små myrsteg. Väldigt frustrerande för en person som jag som a.l.l.t.i.d går fortfort. Sacroiliacalederna är de som de blåsvarta pilarna pekar på. När dom bråkar ilar det och gör ont från svanskotan och ut över rumpan. Ibland ilar det hela vägen ner i låret. Så nu blir det bälte igen i några dagar.

Jupp. Så är det. Men jag tror MT har det bra därinne och det är det enda som betyder nåt!

3 kommentarer:

  1. Jag kan glädja dig med att direkt när bäbisen är ute så släpper dessa smärtor, det är som ett mirakel :) Eller ja de kanske tog 5-10 dar men det är ju inget..

    SvaraRadera
  2. Hahaha! Vilken tur att du förklarade med bild för jag satt verkligen och tänkte VA?! Så tack för det! ;) Tråkigt att höra att du har ont naturligtvis men allt som händer måste ju vara värt det liksom...tänker jag i alla fall. Vägen är lite lång för min del men jag fortsätter att tänka att det i slutändan ändå måste vara värt det...

    /Anna

    SvaraRadera
  3. Klart det är värt det Anna!! Varenda sekund! Är lycklig nästan hela tiden och jag har ju trotts allt mått bra.

    Jag tror starkt på det här försöket för dig, så du sitter här om sisådär en 12-13 veckor och gnäller =) Kraaam!

    SvaraRadera