Japp, nu är det MINDRE än tre veckor kvar till RUL.
Det som oroar allra mest just nu är förstås att det ska vara något fel på MT. Alltså, så stora fel att det h*n kanske inte är livsduglig eller inte får ett ok liv. Många missbildningar går ju att leva med, det kanske blir jobbigt, mycket smärta och mycket oro och det är naturligtvis inte heller någon skojig sits. Men just nu ligger orosfokus på att MT inte ska vara livsduglig alls. Eller få leva med så svåra missbildningar att det liksom inte blir något liv, bara ett veggeterande.
Naturligtvis vet jag att risken för att det ska vara så är liiiten, liiiten. Men och andra sidan säger dom ju att risken för att få utomkveds också är liiiten, liiiiten. Och det hände.
Det här är naturligtvis inget jag går och oroar mig över varje dag. För det mesta lever man bara sitt liv. Klappar lite på magen, funderar på hur det är där inne och så.
Men visst dyker tankarna upp, och de kommer antagligen dyka upp mer frekvent ju närmare RUL man kommer.
Men till helgen hinner jag absolut inte oroa mig nåt alls, för imorgon är det dags att flytta mamma till nya läggan, lördag MÅSTE ägnas åt packning och på söndag bär det av till lilla, goa mormor för att gratta henne på 73-årsdagen! Hon fyller egentligen år idag, så hurra för mormor!
Det som oroar allra mest just nu är förstås att det ska vara något fel på MT. Alltså, så stora fel att det h*n kanske inte är livsduglig eller inte får ett ok liv. Många missbildningar går ju att leva med, det kanske blir jobbigt, mycket smärta och mycket oro och det är naturligtvis inte heller någon skojig sits. Men just nu ligger orosfokus på att MT inte ska vara livsduglig alls. Eller få leva med så svåra missbildningar att det liksom inte blir något liv, bara ett veggeterande.
Naturligtvis vet jag att risken för att det ska vara så är liiiten, liiiten. Men och andra sidan säger dom ju att risken för att få utomkveds också är liiiten, liiiiten. Och det hände.
Det här är naturligtvis inget jag går och oroar mig över varje dag. För det mesta lever man bara sitt liv. Klappar lite på magen, funderar på hur det är där inne och så.
Men visst dyker tankarna upp, och de kommer antagligen dyka upp mer frekvent ju närmare RUL man kommer.
Men till helgen hinner jag absolut inte oroa mig nåt alls, för imorgon är det dags att flytta mamma till nya läggan, lördag MÅSTE ägnas åt packning och på söndag bär det av till lilla, goa mormor för att gratta henne på 73-årsdagen! Hon fyller egentligen år idag, så hurra för mormor!
De tankarna har nog de flesta...tror du inte det? Vare sig man vill eller inte... Men det är ju skönt att du inte går och funderar på det hela tiden i alla fall!
SvaraRaderaKraaaaaaaaaaaam!
/Anna
Jo, det är nog många som oroar sig =) Hör väl till hela barn-grejen.
SvaraRadera