onsdag 14 december 2011

Hemåt igen

Nu sitter jag återigen på tåget, den här gången på väg hem. Vi har passerat Alvesta utan ytterligare bombhot eller andra absurda händelser och rullar än så länge enligt tidtabell. Jag hoppas verkligen det håller i sig för jag är riktigt trött och vill inte komma fram till stan en minut efter 21.20... '

Annars har de senaste två dagarna varit precis så lyckade som jag hoppades. Kursen har varit givande och jag har hunnit med att äta en utomordentligt trevlig middag med annasingelmamma. Mycket snack, god mat och fantastiskt sällskap! Det känns som jag känt henne mycket längre än jag har. Lite konstigt det där med personkemi... Sedan har jag dessutom hunnit med snabbisfika med lillebror innan tåget gick.

På MT-fronten kan jag meddela att jag är nästan 100 % säker på att jag kände henne hicka för första gången idag!! Hehe, jätteroligt =) Hon har varit rätt lugn idag, men jag har å andra sidan varit väldigt aktiv och det brukar göra henne coolare. Imorgon är det i vilket fall BM-besök igen. Jag måste komma ihåg frågorna jag ska ställa.

1. Hur fungerar det här med bristen på pappa? Måste jag rapportera det någonstans? Till vem? Hur? När?
2. Sedan har jag lite frågor kring föräldrautbildningen, vilka tillfällen som är vilka och var jag kan gå. Det är lite rörigt på hemsidan...

Nu ska jag komma ihåg det tills imorgon bara...

Igår köpte jag för övrigt en ny almanacka. Jag älskar att köpa ny almanacka! Kan tyckas lite weird, men jag gillar tanken på ett helt nytt år, blankt framför mig. Vad som helst kan hända och alla möjligheter är öppna! Jag gillar att fylla i allas födelsedagar och viktiga händelser och drömma lite om vad jag ska göra den-och-den dagen eller månaden =) Planeringsfetischisten inom mig ryser av välbehag över hur inget är smetigt eller rörigt i den och alla tomma sidor som kan fyllas med listor och anteckningar =)

Japp, sån är jag, och jag är stolt över det!!


1 kommentar:

  1. Jag gillar också att fylla i allas födelsedagar och viktiga händelser!! Men jag gillar även att titta i den gamla kalendern för att inse att; hur i hela fridens namn har jag hunnit/orkat med allt?! Jag blir liksom lite imponerad över mig själv...;)

    SvaraRadera